Gäsplease!

Trötter, nöjder och böjder. Ungefär så känns det idag. Trötter – efter ännu en intensiv jobbvecka i mörkaste november. Nöjder – över veckans arbetsinsats. Mötte en härlig personalgrupp i Sävar igår. Det känns ibland lite overkligt att jag får vara med på det här hisnande utvecklingståget. Högt i tak, kreativa jobbarkompisar och möjlighet att prova lite nya pedagogiska arbetssätt, att få omedelbar feedback i mötet med personalgrupper och därmed få möjlighet att justera till nästa gång utifrån vad utvärderingen säjer. Tänk att få kramar på jobbet emellanåt OCH dessutom en så fin kommentar som till mitt förra blogginlägg. Lycko mej!

Böjder – efter gårdagens bugg och nalta ovigulant. Det är bara att konstatera att man inte är någon Ginger Rogers längre – och självaste Fred Astaire är stappelbent och har ont i en höft, så stalltipset om lårbenshalsen blev nästan rätt . Ont i ett lårben OCH i halsen.

Har nyfiket scannat av alla galabilder och lättat konstaterat att vi undslapp med blotta förskräckelsen att bli ihågkomna i ’Hall of shame’ och få våra frisyrer och hakor analyserade av kritiska betraktare. När vi klickade oss igenom bildkavalkaden kom R med en tänkvärd passus kring folk som kammar över flinten. Han menar att det är ett klart tecken på opålitlighet. Man har något att dölja. En intressant tanke!