Kärnkraftsnostalgi….

Slänger ett getöga på nyheterna som handlar om alliansens kvällsmöte om kärnkraftsfrågan. Förflyttas som genom ett trollslag tillbaka i tiden till 23 mars 1980. Då var jag 20 år, ett flickebarn på ca 1,5m och 48 kg lätt trots att det bara var 2 veckor kvar tills vi skulle få vårt första barn. Jag och den blivande barnafadern var nygifta och vandrade denna söndag från vår nytapeterade tvåochenhalva på Historiegränd hand i hand till vallokalen – postkontoret i Ålidhems centrum – för att avlägga våra Nej/Ja-till-kärnkraft röster. Lätt framåtlutade i snålblåsten – jag – på grund av min kula till mage, han – till följd av de gigantiska glasögonen. Vi hade likadana näbbstövlar, manchesterbyxor nedstoppade i skorna och blågrå lusekoftor. I trapphuset stod en lånad gul galonvagn och väntade på sin passagerare. Idag har även jag svängt i frågan. Vad som helst – men inte utbyggnad av de sista älvarna. Ingen, jag säjer ingen kan få mig att ändra min ståndpunkt i denna hjärtefråga.