Små guldkorn

Sandra

Mest är inte alltid bäst. Tänker på när min äldsta dotter för några år sedan berättade om ett av sina finaste barndomsminnen. Hon mindes hur vi tjejer en gång – bara hon och jag gjorde en cykelutflykt. Vi cyklade ”långt” och satte oss sedan i solgasset bakom en hölada och åt vår matsäck. I hennes minnesvärld var det ett speciellt tillfälle. Vi var tillsammans och gjorde något mysigt tillsammans utan pappa och brorsan.

Om jag minns rätt cyklade vi från Böleäng ut på Röbäcksslätten och satte oss bakom en av ladorna. Om jag minns rätt hade vi var sitt grönt äpple med oss. Inte särskilt märkvärdigt kan man tycka, men satte ändå ett vackert avtryck i hennes minnesvärld. Jag minns hur vi satt där alldeles nära varandra och kan i minnet se våra ben i bredd där i det torra vårgräset. Sandras små i sina rosa byxor och joggingskor med kardborre och mina lite längre i jeans och ljusblå adidas. Vi tjejer, en försommardag för sisådär 23 år sedan.