Hänryckningens tid

Pingst…. Smakar lite på ordet och på de minnen och tankar som stiger fram från förr.  Små blå  violer i dikeskanten en och annan backtrav i solslänten och en försiktig grönska pryder naturen kring barndomshemmet. Kanske häggen blommade? Jag minns inte. Från tidiga tonår bar det iväg till Norsjö på ungdomsdag varje pingsthelg. Man hade alltid någon ny fin klänning som mamma eller Alice sytt. Jag minns tydligast en benvit med blå blommor, så otroligt fin. Och en figursydd kittfärgad midikappa köpt på H&M samt platåskor av kork från Oscaria i Lycksele.

”Alla” var där. Ja det vill säja – alla som man hade lite koll på och träffade i andra liknande sammanhang. Så småningom blev jag vän med Karin Ödling som bodde där. En sådan här helg skulle jag gärna  träffa henne och prata gamla minnen från pingstlivet och från vår studietid på musikgymnasiet i Härnösand. Minnen har en alldeles speciell förmåga att smyga fram ur dunklet och göra sig påminda i goda vänners sällskap. Särskilt när man har delar bitar av historien.

I sommar kan vi vi här uppe i hörnet som är rätt låsta både till vardags och helgdags nu äntligen kunna ryckas hän från arbetet och bege oss ut på små miniresor i närområdet. Kanske även någon lite längre tripp. Vi har nämligen blivit med husbil!