585 g ren skönhet. De vackra och så goda rödingarna som finns i vattnen här omkring är verkligen en gudagåva till människorna. Jag kände att de var på gång idag. Så nu beger vi oss ut en stund på siestan och provar lyckan igen.
585 g ren skönhet. De vackra och så goda rödingarna som finns i vattnen här omkring är verkligen en gudagåva till människorna. Jag kände att de var på gång idag. Så nu beger vi oss ut en stund på siestan och provar lyckan igen.
Ett säkert vårtecken här i vykortet och en riktig blodtryckshöjare är alla äckliga fimpar och portionssnusar som tinar fram, som aldrig bryts ned av naturen, som är fula och vidriga men även riktigt giftiga. Det som göms i snö kommer upp i tö.
Fimpar innehåller bl a kvicksilver och kadmium – det som blir kvar när man rökt färdigt sin cigarett är nämligen det mest giftiga och läskiga av allt. De "oskyldiga" små fimparna ligger överallt på isarna. Jag har säkert plockat ett par hundra fimpar på sjön denna vinter som annars skulle ha smält ned i vår vackra fjällsjö och legat där och pytsat ut sitt skitiga gift. Kanske ätits av fisken.
Samma gift somi batterier som vi annars lydigt bär till returstationerna. Ingen kan tro hur mycket skit som folk slänger på isen, pular ner i hålen eller slänger direkt på. Folie, engångsgrillar, burkar, cigarettpaket och så hundratals torkpapper och pappersnäsdukar…. Om sommaren när man ror fram över grunden ligger de där – papperssjoken som tar så många år på sig i dessa kalla vatten att lösas upp. Oansvarigt, idiotiskt och nonchalant. Det är precis vad det är. Miljöbovar som man skulle vilja ta i örat – hårt!
Det blir iallafall bombsäkert en av vårens mest frekvent förkommande aktiviteter på Gunnels Gym. Fimp och snusplockning. Man kan hålla sig för skratt.
Man kan ju tro att jag fått pippi som ställer väckarn på 04.40 för att försöka överlista de store röde. Inte hjälpte dock den tidiga timmen idag i alla fall. Kunde lika gärna ha fiskat i badkaret – om jag hade något vill säga. Men trevligt sällskap underlättar ju alltid. Denna gång i form av fiskarbrudar och så denne – med Sandviks-apriliska mått mätt – exotiska gynnare som satt mitt på Taktjaure och såg frusen ut om småfötterna i morse. är det månne en Tofsvipa?
Nyss satt jag med min lurvige vän och tittade ut genom fönstret på det säkraste vårtecknet av dem alla. Herr och fru Stare som äter upp sig av fjolårsbosset för att orka med kärlekslivets alla energikrävande turer. Leo darrar av upphetsning och skulle nog hemskt gärna kasta sig efter dem som den fågelhund han ju är.
För övrigt kan man se lite andra olika främmande eller välbekanta silhuetter av ekipage som beger sig ut på tur. Herr och fru Spade t e x kan man se färdas över Tjaktjaure med spaden som ständig accessoar på sitt ekipage. Herr och fru Isborr är ett annat exempel.
Längs strandkanten irrade tidigt i morse en morgonpilsk ripptupp som helt orädd ropade efter sitt hjärtas dam. Rävarna har också något på G.
Det är inte utan att man själv känner hur aktiviteten stiger kring polcirkeln, börjar svassa omkring i bästyllebyxorna och utstöta små kuttrande läten som motvikt till min hemska morgonhosta. Hur detta kommer att tolkas och mottagas av R återstår att se…
Började dagens fiske kl 06. Nattens storm härjade fortfarande och jag var flera gånger nära att blåsa omkull där jag stod på isen. Rödingarna var redan vakna och snart anslöt Marietta. Innan klockan var 08 var det dags att åka hem och avlämna den första tunga fiskpåsen. Finaste klenoden vägde 595g och snart var jag på väg ut igen för att fortsätta det njutningsfulla fiskarlivet. När klockan närmade sig 13.00 var jag helt slut, trött och snöblind. Nu först känner jag mig pigg igen men jag tror ändå att jag väntar tills imorgon bitti med att fara ut igen.
De här speciella vårvinterveckorna är årets bästa. Och innan man hinner blinka är förfallstiden här och isen far. Vi hoppas dock på en månad till i allafall, även om blidan har slagit till med full kraft redan idag. Plusgraderna tillsammans med den starka vinden och solen förstås far hårt åt snön. Snart flyter isen upp och då gäller det att fånga de gudomliga veckorna när man har en miljon hål att välja bland. Solen stiger upp allt tidigare och man hör hur naturen vaknar till liv. Både ripor och rävar flörtar för fullt i skog och mark. Våren är på väg även här ovan polcirkeln.
Får gräsliga hostattacker och luftrören snörs ihop. Kan inte komma på något annat som retar just nu än de kvalsterfyllda slutspelsskäggen som i skrivande stund överbefolkar tv-rutan och lägger en fadd air av nattgammal havregrynsgröt över tillvaron.
Båda lagen får ursäkta, men trots att jag är både norrlänning och norrbottning så har jag ingen som helst känsla för något av dem mer än att det känns bra att det är två norrlandslag som gör upp. Hort hä war vem som vinner.
Sedan Björklöven ballade ur ungefär samtidigt som 80-talets puffluggar föll ihop så bryr jag mig inte nämnvärt. Det är betydligt mer spännande att se vem som ska avgå¨med segern för vinterns lokala fisketävling här i vykortet.
Imorgon ska Marietta och jag på tjejexpedition och då hoppas jag att få möjlighet att utmana Eva som leder ligan hittills i vår med sin fina storröding på över 2 kg.
En tidig morgonfisketur kändes nödvändig för att sedan stå ut med husarrest resten av arbetsdagen.Undviker faktiskt att titta ut på alla lyckans ostar som far till fjälls med sina skotrar. Rödingen är svårflörtad denna vinter på många fjällvatten har jag förstått. Morgonfisket har varit ganska bra ändå för min del, men de där riktigt sprittande huggsexorna är det lite för långt emellan tycker både jag och andra fiskare.
Imorgon åker Erik och Rosita hem efter en vecka här i vykortet. Skotern har fungerat förträffligt men fisket har varit segt. Särskilt för Erik. Rosita har haft bättre flyt och fått en del fisk. Vi har hunnit med att gå bort på en riktig trevlig festmiddag till dem i stugan och hade dem här hos oss på fredagsmiddag igår.
Ingenjören himself har tagit itu med den trasiga motorisborren och just nu i skrivande stund hör jag små försiktigt positiva läten från honom. Han har kanske lyckats med det omöjliga. Trots att inga reservdelar längre finns att få tag på till den här reliken så försöker han mixtra till det ändå. Han är bäst! ( Men jag reserverar mig för säkerhets skull för verbala sammanbrott om projektet stupar på startsnöret)
Att se morgonsolen gå upp över Sandviken är magiskt. Att återvända hem lagom till frukostdax med en välfylld fiskpåse känns oerhört lyxigt. En av årets absolut mest fantastiska dagar går mot sitt slut. Nu blir det tidig kväll så man orkar upp till soluppgången.
Ikväll blir det till att ta på sig sin bästa gåborts-hellyhansen. Vi är bjudna på middag till Erik o Rosita. Istället för blommor – som ju är en bristvara här uppe i lappmarken – får det bli en Gunnels specialare. Solen går just ner bakom fjällkammen och man lovar en finfin dag imorgon!
Just hemkommen efter en härlig förmiddag ute på sjön. Först ett tidigt morgonpass i min ensamhet och sedan tillsammans med mina grabbs och Erik o Rosita under våra lediga timmar. Fisken var väl sisådär pigga, men jag har i allafall fått 7 st idag varav 2 riktigt fina. Jag knogar på med min handjagarborr och musklerna skriker. Motorisborren har fått en arbetsskada och min privata reparatör har prioriterat den lagningen till 2014 verkar det som.
Annat ljud i skällan blir det när polcirkelgänget drar fram som en tornado med sina motorisborrar. Då är det bara att hålla i hatten för då blir det durkslag av hela Tjaktjaure. Man får väl buga och tacka för utbudet av gammhål som plötsligt finns.
Nu är man så där härligt spak och lite stel i kroppen efter en dag ute. Händerna är till hälften bruna och till hälften vita och till sin helhet väldigt nariga. Precis som det ska vara när man är i fjällen!
Senaste kommentarerna