Dagens tips för kärlekens bevarande handlar om något så simpelt eller exklusivt som fotvård. Fötter, ni vet de fnasiga och ofta styvmoderligt behandlade kroppsdelar som finns i skorna. De som dag ut och dag in bär vår kroppstyngd land och rike kring. Hur ofta unnar vi oss ett gammeldags fotbad? För egen del kan säjas – allt för sällan.
Stenrik!
I en fin gammal skål finns en av mammas alla stensamlingar. Hon har i alla tider tagit hem fina stenar från skog mark och från sina resor till när och fjärran.Nu finns de utplacerade i och runt hennes hem som små smakfulla konstverk.
Stenskålen är en historia för sig. Tillsammans har vi barn, barnbarn, vänner släktingar och mamma själv, fyllt den med minnen, äventyr och bevis för närvaro på många olika platser på vår runda jord.
Vad kan vara mer påtagligt än just en sten? En urtidens oföränderliga materia med tyngd och patina. Vilka fötter har vandrat här, vilka krig har förts, vilka tårar har fällts, vilka barn har lekt, och hur många händer har hållit den före mig – genom årtusenden?
Stenar från Kennedys grav, Nordkap, Gennesarets sjö, Beijing, Jordanien, Las vegas, Saint Pauls Chatedral, Vita huset, EU-parlamentet, Underjordiska gruvkyrkan i Kristineberg, Mainau, Gauto, Sandviken, Hollywood, Kinesiska muren, Tromsö och många många andra platser.
Hundratals stenar, var och en med sin egen historia, om resan hit till Mariannes kök, men också med sin egen uråldriga historia. Som kanske kastats, trampats eller sölats av tårar blod eller kärlek, genom krig och fred, genom tidevarv av andra världsmedborgare.
För miljoner år sedan var det ganska otippat att resan skulle sluta i Vindelgransele, men kan den tänkas sluta trevligare än i en fin skål i det gemyligaste av kök, märkta och i gott sällskap av andra världsresenärer.
Bilden inramas av det svenskaste av svenskt. Mammas praktfulla och ståtliga Mårbackapelargon.
Ajtomatkontering
Jag och min syster S är ju borte den där sortn som säj ajtomat istället för automat. Så kan det hampa sig om man är från Vindelgransele. Sitter här i det överjordiskt vackra smaragdgröna glittrande vykortet och autokonterar för brinnande livet. Ute ligger sjön som en spegel. rödingen vakar som galna och jag längtar ut så jag går i tusen bitar men inser de bistra fakta att fjällvärlden nästan alltid får beskådas genom fönstret för min del.
Just nu står Swedbank inte högt i kurs eftersom man blir utslängd från internetbanken så fort butiksklockan plingar och man tittar upp från datorn. Därmed blir den senaste kvartens jobb ödelagt – ständigt. Men det är bara att kämpa på och försöka hålla pappershögarna i schack mellan kunderna.
R och Lillvännen är ute i grannvädret och finplanerar tomten. Själv grovplanerar jag mat och logistik för den kommande veckans jobb och besök. Ser fram emot bl a finbesök av Roberts son med familj. Hoppas att yr.no sköter sig då och att vi kan turas om och fara ut på en eller annan kortisutflykt.
Köttets lustar
Idag är dagen D. Eller F som i frukt. Beställde nektariner med R från människobyn och började dagen med en allergitablett. Så njutbart det var att sätta tänderna i den vackra röda frukten, känna skalet ge med sig och fruksaften flöda. I fruktskålen ligger även vackra rosa äpplen som idag ska möta sin överkvinna. För den som kan äta frukt obehindrat utan allergiska reaktioner är dte nog svårt att förstå hur mycket man kan längta. Tack och lov för allergimedicin som ändå ger möjligheter att ha inplanerade fruktstunder då och då. Leo han fattar noll där han sitter vid mina fötter med huvudet på sned och en söndertuggad strumpa i munnen. Han menar att inget i vida världen kan gå upp emot en väl använd ullsocka att gnaga på
Senaste kommentarerna