Det är inte så dumt att vara hund här i Sandviken. Inte så dumt att vara matte med, för den delen:) Frisk luft, vackra vyer och skrattande ripor överallt.
Arla morgonstund
04.15 ringde uret. Tänkte se om rödingarna hade huggparty i denna tidiga timma. Tyvärr visade det sig att bara Leo riposrna och jag var vakna, men framåt 6-7snåret började de hugga. Bara på djupet. 8-10 firrar fick följa med hem på lunchbjudning. Jag sa dock inget om att det var de som var lunchen. Nu blir vi väl sådär himlars omega3-stinna och minnet får sig en skjuts. Det kan i sanningens namn behövas.
Gunnel och stentavlorna
Idag dog min dator. Plötslit förpassas man till stenåldern och inser hur beroende man är av den där mackapären….Speciellt när nan bor såhär i avkroken. Den var en relik från tiden strax efter fornstora dar. En väntad kollaps eftersom den segat sig, brummat och varit allmänt motsträvig ett tag men ändå retfullt och svettigt att en del viktiga dokument och bilder finns kvar i den. Antar att den är skrot och får fundera på en ersättare. Älskar min ipad så det lutar åt att det blir en mac denna gång. Tacksam för prisvärda tips
Pissväder De Luxe
Maken till pissväder har sällan skådats. 4 plusgrader snöglopp och skoterföret smälter bort fortare än en gris blinkar. Turligt nog har vi inte så många skoterkillar här med högkamsmattor som harvar upp lederna just under denna vecka, utan nu har vi mer familjer som kör stillsamt boendes i stugorna. Vi hoppas på nattkallt så föret håller sig över kommande helger.
Erik och Rosita kämpar på i snögloppet och nöter på, men fiskelyckan är sisådär för alla denna vecka. Någon enstaka röding kan man locka fast men de pigga huggen lyser med sin frånvaro. Typisk innejobbardag för min räkning. R och Christer jobbar på med bygget. Balkongen har nu tinat fram så arbetet kan fortsätta där och C jobbar på i uterummet. Butiksdelen får vänta lite, och likaså lastbrygga och trapp.
Drömmen att få inviga uterummet på riktigt till första maj lade jag på hyllan för länge sedan. Det måste får ta den tid det tar.
Lugnet
Från att ha haft campen full av myllrande människor och maskiner glesnar frekvensen på butiksplingplongens skärande ljud och atmosfärens ersätts av söndagskvällens tillfälliga ro. Nu är det bara stuggästerna kvar. En timme kvar till stängningsdax. En frist på några timmars stillhet innan bygget drar igång igen imorgon. De timmarna nyttjar jag till att göra veckans beställningar och laga en sen middag. Nya gäster har installerat sig i stugorna, förväntansfulla och förhoppningsfulla på vad den här veckan ska bära med sig. Vi önskar förstås sol, prima skoterföre och mycket fisk till dem alla.
Erik och Rosita!
Idag säjer vi välkomna tillbaka till Erik och Rosita som är på väg hit. Denna gång visar sig Sandviken från en något mindre vintrig sida och vi hoppas att solen tittar fram denna vecka och även att fisket som varit sisådär de senaste veckorna vänder.
Förlorad fantasi…..
Läste med tår i ögat om Hasse Alfredsson som säger att han förlorat sin fantasi. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article14700437.ab
Jag känner igen mig litegrann i hans beskrivning även om jag givetvis inte på något sätt jämför mig själv med denne genialiske humorist, kloke tänkare och store underhållare.
Sjukdom trötthet och ålder gör väl sitt till, men jag tänker som så att det också behövs en alldeles speciell miljö – en förlösande tystnad, ledighet eller kreativa och härliga vänner – en växthusmiljö för att tankar och ideer ska kunna födas, bollas och komma i rullning stimulerade av tillåtande attityder och förlösande skratt som gödslar små tankefrön och sanslösa krumsprång i fantasin. Flera av hans polare och parhästar är borta nu.
Fantasin behöver själsfränder som skrattar och ger en medvind åt galenskaper och humoristisk atmosfär där man kan grotta sig tillsammans och ge varandras humorembryos näring.
Det är en ynnest att få leva och arbeta med sin livskamrat, och att ha mycket arbete, men ibland kan jag sakna fikarasterna och stimulansen från härliga arbetskamrater. Jag kan sakna galna, hjärtliga, kloka, råbarkade och roliga kvinnor som man kan skratta åt sig själv och varandra med.
Jag kan även sakna den egentid som uppstår då man kroppsligen går hem från jobbet, lämnar jobbtelefonen och faktiskt "har lov" att göra annat utan att ständigt påminnas om arbetet, om pappershögarna som hela tiden är synliga och skapar dåligt samvete.
På så sätt kan fantasin tryckas undan, prioriteras bort och alla tankefrön och embryon som jag bär och vill skratta gråta och skriva om, ligger förseglade i hjärtats bankfack. Jag hoppas bara att åren arbetet och hälsan inte slarvar bort nyckeln.
Citerar en av mina absoluta humorfavoriter Povel:
(ur ”De Sista Entusiasterna” 1968) Lite fantasi – gör guld av vanligt grus Den ger en glassglad hallucination Livet är en bok – Men utan fantasi Till ingen nytta skriven –
|
Måndagsmaräng
En ledig måndag med goda vänner i den vackraste av fjällvärldar med suveränt skoterföre på is och fjäll. Feta rödingar, sol , vindstilla och vackra vyer – denna gång på fjäll i vårt västra grannland, samt Björntoppen från baksidan. En underbar dag!
Vandrande svarta hål
Nu gör jag som Ronja…och har fullt sjå med att akta mig för helvetesgapet. Någon gång då och då (som tur är väldigt långt mellan gångerna) stöter man på en människa som utsöndrar så starka negativa krafter med sin blotta uppenbarelse att man omedelbart smittas med obehag och kraften börjar att läcka ut. Ett vandrande svart hål som suger kraft ur sin omgivning. Min energidepå efter veckors intensivt jobbande är väl inte direkt på topp så visst är man extra sårbar och känslig.
Tar till mig en tänkvärd text som en gammal arbetskamrat delade på FB häromdagen. Den verkar enkel och fungerande.
"För varje gång du andas in – Tänk att du andas in ny kraft och energi.
För varje gång du andas ut – Tänk att du andas ut onödig energi och allt det du inte behöver.
Du behöver inte t-ä-n-k-a på vad det är, det vet kroppen oftast av sig själv.
Andas in – ny kraft.
Andas ut – släpp det du inte längre behöver."
Allt i sin ordning….
Allt i sin ordning….Ett stort ögonblick för huss och matte att se Leo smyga sig på fjällriporna bakom klippblocket och sedan stå ….prydligt och snyggt.
Senaste kommentarerna