Gästbloggare
Idag gästbloggar jag här: Help-ethiopia.blogspot.com inspirerad av min härliga systerdotter Miriam, vars medmänskliga initiativ blivit en snöboll i rullning. Läs här om hon och hennes vänners hjälpprojekt och om den kommande resan till Etiopien. Kanske du vill hjälpa du med? Gå med i facebookgruppen, låt dig inspireras av andras gåvor och tankar. Läs mer om projektet här
https://www.facebook.com/group.php?gid=129868297049470&ref=ts#!/event.php?eid=255245654517989
Magiskt
Dagens sista/första hundpromenad i månsken och stjärnklart nattljus var heöt magisk. – 7 och gnistrande kallt. Soffmys och filmsovning avslutade en låång arbetsdag. Nu en varm vovve i fotändsn och en kall gubbe på intågande. Bäst att se till att inte det fryser i vår läskdepå.
Birdie nam-nam
Fågelbordet är invaderat av talgoxar, men även andra gäster har infunnit sig och hugger in på godsakerna. En hackspett passerade med blixtens hastighet, mellanlandade på en stolpe, men inte tillräckligt länge för att jag skulle hinna identifiera honom. Kul är det i allafall med alla dessa pippifåglar.
Fy för fuskare
Fusklappar har man ju hört talas om, men fuskappar är ett tämligen nytt begrepp. Jag har alltid gillat ordspel genom livet. Gamla hederliga Alfapet men även Betapet på nätet, och nu senast Wordfeud i min ipad. Kul att spela med vänner och bekanta men även mot fullständiga främlingar. Bra och dåligt är att man kan hålla på i dagar med en match. Själv gillar jag att snabbspela en hel match på en kvart/halvtimme, utan större betänketid, men då måste man ha tid, därför är upplägget med utdragna matcher ändå bra. Övning ger färdighet så jag tycks faktiskt vara ganska duktig vid det här laget. Så pass att jag blivit "anklagad" för att fuska av dåliga förlorare. Fusk är definitivt inte min grej. Jag levde naivt i tron att Wordfeud var fritt från fuskprogram , men tydligen är det inte så. Där tappade man genast lite av spelglädjen. Är du en hederlig spelare och en bra förlorare som jag själv, så tar jag gärna en match. Puntti heter jag.
Tomas Tranströmer
För ungefär 10 år sedan, i en tuff period av otillräcklighetskänsla över livet så kom den här dikten av Tomas Tranströmer i min väg och drabbade mig med en otrolig kraft. Jag minns än hur tårarna bara kom när jag översköljdes av skönheten i hans språk. Varje gång jag läser den så blir jag berörd och påmind om vad livet egentligen handlar om. Utveckling. För mig är Tranströmer en värdig nobelpristagare..
Romanska bågar
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Tomas Tranströmer
Priskurantdax
R lyckades inte med gardinköpsuppdraget han hade idag, så nu får jag helt enkelt leta fram priskuranterna om det ska bli något i gardinväg. Är dock nöjd med att han klarade inköpet av hårbalsam. Min sejour med skruvdragaren var lyckosam och jag har fått blodad tand på att färdigställa fler långbänkar. Bra sås reder sig själv! Fågelbordet är målat och får torka under natten. Imorgon ska pipparna få talgbollar. Nu är snön i antågande så det är bäst att hålla dem med näringsrik mat. Nu blir det sova av. En sista match på wordfeud först bara…..
Mini-hoovrar
Plötsligt, för några dagar sedan, precis som förra hösten, började talgoxarna hoovra som små helikoptrar utanför köksfönstret. Det var ungefär som att de ville säja: Hallå där inne, nu får ni faktiskt skärpa er och ta och lägga ut lite fågelmat, sommaren är faktiskt över. Eftersom fågelbordet är nedplockat på grund av grävning så fick vi hitta en ny plats åt det vid servicehuset, på lagom plumsvänligt påfyllningsavstånd. Det fina mini-sandviken som Lars-Odin gjorde på beställning är nu laddat med bröd, frön och äppelbitar. Påsen med talgbollar är mystiskt försvunnen och R är lite smått missänkt för att ha snacksat upp dem;)) Nu måste jag ta och måla det fina fågelbordet som Erik kom med i höst. Rött blir det förstås, precis som de flesta byggnaderna här på udden. Pippifåglarna kommer inte att svälta i vinter, den saken är klar. Tyvärr lär även sorkara bli feta. Bäst att gillra lte specialfällor innan snön kommer. Nu hoppas vi på trevliga ovanliga gäster även denna höst. Kameran står redo! Come on pippifåglar!!!
Lamslagen
Lamslagen av en bedövande kraftlöshet denna måndag går jag här mellan tusen projekt och får just ingenting gjort. Antar att det är efterbörden till den sega förkylningen som hänger kvar. Kan ibland sakna förmiddagsfikat på en arbetsplats bland andra kvinnor. Där man dryftar saker på ett alldeles speciellt sätt, avbördar sig, delar med sig av klokheter och hämtar kraft och skratt. Säja vad man vill om R och L men något kvinnligt sällskap är de inte. För att bringa ordning i mina ostrukturerade matta tankar och måsten så får jag nog boka ett samtal med den där bleka kvinnan i spegeln. Emellanåt har hon faktiskt något klokt att säj?….Eller så skriva en att-göra-lista och rangordna den i angelägenhetsgrader, bocka av vartefter och se om tillfredskänslan infinner sig. Kanske börja med att städa en låda. Det brukar göra susen och vara som ett startskott för ökad energi.
Tjuvar på posten?? – Skämmes!!!!
19 september postade min gamla mamma 3 stycken handskrivna brev till 3 av sina döttrar i postlådan i Vindelgransele. Inget av dem kom fram. Det finns inga nostalgiska ägodelar som jag skattar högre än mammas handskrivna brev. Mina tvillingsystrar gick miste om sina födelsedagshälsningar, mödosamt handskrivna av värkande men kärleksfulla händer. Jag gick miste om ett brev innehållande ett gammalt vykort jag skrev en gång på 70-talet till min pappa med postuma men humoristiska hälsningar från vår döda katt. Mamma hittade det i gömmorna och tyckte att jag skulle få tillbaka det. Som gammal posttjänsteman skäms jag å postens vägnar. Man kan undra om postlådan i Vindelgransele alls töms? Någon har uppenbarligen annars helt kallt och skamligt stoppat på sig breven, sett en gammal människas handstil och hoppats att de skulle innehålla kontanter. Att sorteringsmaskinen skulle ha dribblat bort tre brev med så skilda postadresser som Gävle, Umeå och Sandviken/Arjeplog är uteslutet. Likaså att tre olika postisar på tre olika orter samma dag skulle ha stoppat på sig just dessa breven är också ytterst osannolikt. Istället , tragiskt men troligt är att någonstans – mycket tidigt i sorteringskedjan där dessa tre brev fortfarande "hänger ihop" sitter en människa utan skam i kroppen. Skämmes!!!!
Senaste kommentarerna