Sol, svag vind och jag ska ta och stänga butiken en stund och vara L E D I G . Ut på sjön och fiska. Det pirrar i magen vid blotta tanken. Lite smått och gott i säcken, så bär det iväg!
Det bidde en tumme
Efter ett antal provläsningar från olika texter var jag helt tom i bollen och tyckte att allt lät som sågspån. Men nu har jag i allafall läst in ett bidrag. Få se vad som händer, men man ska nog inte hoppas för mycket:. Tack för alla peppande och konstruktiva råd och tips.
Blodtrycksblogg eller Vad är det som är så fascinerande med sport egentligen??
Hittade en liten krönika som jag skrev i OS-tider.
Min till vardags så känslomässigt stabile sambo (om man bortser från hans adrenalinstinna reaktioner vid provocerande trafiksituationer, felvända bestick i diskmaskinen, bortplockade posthögar från köksbordet, kepsar vid matbordet, eller små försök till relationsältande från min sida förstås…) studsar exalterat upp och ned i tv-fåtöljen.
En yrvaket rufsig och kalsongprydd gubbe, gastandes över en till synes sansad medelålders karl som på fullaste allvar satsat sitt liv på en studsande liten boll. Det handlar om Jörgen Perssons bronsmatch i pingis eller ping pong som vi kallade det hemma i Vindelgransele.
Om det inte vore för det faktum att jag inser att R har många medbröder och medsystrar som gör gemensam sak här och nu, så skulle jag diskret börja bläddra i telefonkatalogen efter numret till psykakuten. Denna folkrörelse, sporten, som blommar upp extra mycket i OS-tider har legaliserat vansinnet i vardagsrum och på arenor.
Rent terapeutiskt har det säkert en förlösande och hälsosam effekt och lättar på spänningar i människans psyke – i alla fall för dem som överlever blodtryckschocken i själva affekten.
Jag minns ifrån min barndoms TV-fria frireligiösa miljö – chocken – när vi besökte släktingar i den närbelägna staden i samband med ett fotbolls-VM av okänd årgång. Hur min morbror och kusinerna skrek, vred sig och kastade sig på golvet i kraftiga konvulsioner när fel eller rätt lag gjorde mål.
Själv satt jag totalt oförstående och vettskrämd, gapande som en fågelholk över detta obekanta scenario. I den stunden var jag barnsligt omedveten om att detta nästan förekom i var mans tv-rum och jag var fast övertygad om att det nog fanns en eller annan suspekt psykiatrisk diagnos i släkten.
(Ha ändå i åtanke att jag har växt upp i en frireligiös miljö med tungomålstalande som vardagsmat så jag var inte helt obekant med känslomässiga utspel )
Från den dagen höll jag mig nogsamt kvar i tryggheten på pianostolen, långt ifrån sportkommentatorernas exalterade tonlägen, och från denna farsot – sporten – som liksom en löpeld verkade invadera var man som upplät sitt sinne för dessa osunda aktiviteter.
Jag sitter här idag förnumstigt på min självgoda breda bak, tar ännu en tugga av jappen och skakar på huvudet åt spektaklet, fast tittar emellanåt nyfiket men diskret upp ovan glasögonbågarna för att helst omärkligt få en glimt av en lyckad repris. Jag har ju tagit ställning "mot sporten" och är mera inne på: "mot Sherwoodskogen" och nåt bra fiskevatten.
I smyg gör jag ett litet diskret korstecken och hoppas att R:s blodtryck håller sig inom ramarna. Jag är ju rädd om min älskling och försöker påverka honom att jobba kognitivt med att välja sina strider – ur ett hälsoperspektiv.
Hoppas Hoppas
Hoppas hoppas på ännu fler svar och råd på min förra fråga. Tack alla ni som hittills svarat. Jag uppskattar det så mycket!
Hjälp mig!!
Tänker be er kära bloggläsare om hjälp. Fick igår tips om att lämna in ett bidrag till tävlingen om att få bli "Lyssnarnas Sommarvärd" 2011
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2938&artikel=4403773
Jag har länge haft en dröm om att få göra ett sommarprogram eller ett annat radioprogram. Funderar här på vilken typ av tema jag ska ta. Ni som har följt min blogg länge kanske har en känsla för vad jag ska välja. Jag velar mellan livsstilsbytet Umeå-Sandvikens Fjällgård, mitt hjärta för äldreomsorgen eller ett kåseri – kanske ett relationskåseri eller ett avsnitt barndomsminnen. Har du någon favorit rent av? Tacksam för snabba tips. Jag är idel öron. Titta gärna i mina underrubriker och ge mig ett råd. Jag vill naturligtvis att dessa 5 minuter ska fängsla lyssnare så mycket som möjligt, man ska skratta, bli berörd eller nyfiken på att höra mera. Hoppas ni vill hjälpa mig, och att ni förstås helst röstar på mig i tävlingen. Tack!
Vackra kvinnor
Just hemkommen från trevligt födelsedagskalas från Beate och Jon. Igår fyllde Marietta år så då var det kalas hos dem. Åldern är förstås hemlig som sig bör för damer, men så mycket kan jag säja, att vi börjar ladda redan nu för nästa år då båda fyller jämnt. Grattis till mina nya fina vänner! Ni är Sandvikens Guld.
Ovan
Att stå högst upp på fjället och skåda ut över milsvida vidder får en att förstå hur liten man är. Betydligt mindre än 156 cm……när det kommer till kritan!
Ikesjaure, en underbar dag
Gammal är äldst
Tappra fjällbjörkar som varit med mycket länge. Man undrar vad de har för historia att berätta…
Mindre ljuva minnen
Idag har vi "friluftsdagsväder" här i Sandviken. Något i luften påminner om skolutflykter från barndomen. Bjuder därför på ett gammalt barndomsminne – igen.
Mellan Sörsidan och Nolsidan ligger den idylliska holmen mitt i Vindelälven – mitt i Vindelgransele. Där i den röda skolbyggnaden som numera är vandrarhem, gick jag från klass 1-5 då skolan lades ned och vi skjutsades till Björksele skola – ett revolutionerande steg. Där fanns nämligen en gymnastiksal.
På innegymnastiken i Vindelgransele fick vi tidigare istället kasta ärtpåsar i kritcirklar på golvet eller gömma nyckel inne i klassrummet. Någon gång fick vi leka Hela havet stormar. Min grundmurat antigymnastiska inställning till livet grundlades där på skolgården i Vindelgransele.
Enbart genom sin taniga flätprydda existens hade man förverkat chansen att väljas in i brännbollslaget. Vi var några stackars "pingstara" som blev kvar på sluttampen och fördelades som parias när alla andra var valda.
Man visste redan på förhand vilka som skulle väljas först utifrån skicklighet och popularitet. Därefter kommenderades man själv ut till döda vinkeln för att fånga upp ogiltiga bollar och stod där med värkande mage inför det oundvikliga.
Ofrånkomligen skulle man tappa bollen – missa lyran – kasta snett, och få höra suckande och stönande över att man försinkade spelet. När man spelade i utelaget skrek alla unisont – redan innan man slagit – TA KLAPPTRÄET!! Alla visste att man troligen skulle missa sina tre slag eller i varje fall slå sneda eller ogiltiga slag. Det krävs ingen professor för att räkna ut att gymnastiken inte var favoritlektionen.
På vårkanten var det friluftsdag. Då åkte vi hela skolan ospårat på led till Folke Karlssons backen och fick i uppdrag att pista backen innan vi kunde börja åka. Magistern åkte först. Fördelen där var att jag alltid hamnade ibland de sista på mina ärvda edsbyns nytjärade och därmed fick hyfsade spår.
Fröken Ingeborg själv körde sin ljusblå opel landsvägen.
Minns ni de räfflade plåttermosarna? Jag kan tydligt känna doften av den heta chokladen och smaken av det smälta smöret på råglimpan. Ost eller korv och kanske en apelsin. I slutet av dagen var backen hård och fin och även om man var blöt om rumpan i sina elastabyxor så var det lite motvilligt man styrde kosan tillbaka till skolan i det skymningsblå eftermiddagsljuset.
Tant Emma i skolbespisningen – den låga röda byggnaden tvärs över skolgården – lagade all mat till oss. Det mesta var gott, men somligt var ovant för en liten lantbrukardotter som aldrig tidigare ätit t ex fiskbullar. Jag utvecklade en fin teknik att smuggla in dom i servetten för att senare spola ner dom i toaletten.
Fiskbullarna och Höstgrytan var omöjliga att få ned, även om man kunde få sitta till siste man, för att lämna mat fick man inte göra. Minns dock hur tant Emma till sist brukade vekna och låta mig lämna när lunchrasten led mot sitt slut och man inte alls hunnit vara med i Dunk eller Sista paret ut. Hon var snäll.
Blodmaten var ju inte att tänka på för oss "pingstara". Det var först i högstadiet jag smakade den ljuvliga blodpuddingen för första gången.
Förtappelsen lät trots detta vänta på sig. Den som spar han har…..
Senaste kommentarerna