En stunds fiske idag har förutom 20 fina matfiskar även renderat i en ordentlig rödingfrossa. Jag har haft närkontakt med något riktigt stort där nere i det kristallklara vattnet. Här finns stor fisk – den saken är klar!
En stunds fiske idag har förutom 20 fina matfiskar även renderat i en ordentlig rödingfrossa. Jag har haft närkontakt med något riktigt stort där nere i det kristallklara vattnet. Här finns stor fisk – den saken är klar!
Guldet i munden får idag bestå av morgonte och en god macka. Ute är det några få minusgrader, lite grått men rimfrostigt vackert. På sjön ser jag redan flera morgonpigga pimplare. Uppe vid vägen sitter vår nya "ljusgran" – en variant som man hissar upp i en flaggstång. Det blev så fint.
Sent igårkväll när vi var ute och pysslade med ljusen så hörde vi flera gånger ett mystiskt ljud uppifrån skogen. Det lät vasst och nästan som ett kort kulsprutesmatter. Uppenbarligen något djur som tyckte att husfolket skulle gå in och lägga sig. Jag undrar om det är ugglan som kan ge ifrån sig den typen av varningsljud. Tacksam för kreativa förslag från mina kära läsare.
Vi är bjudna att komma till renskiljningen ett par mil härifrån. Även fast det är lördagsrusch så tror att att åtminstone en av oss måste åka dit. Det är ett fantastiskt skådespel och något som inte många får se.
Som en annan Sigvard Marjasin sitter jag här med tejp och kvitton i stearinljusens sken. Precis som han är jag kort i rocken och har antydan till mustach. Dock aktar jag mig ytterst noga för att klippa och klistra. Ordning och reda – löning på freda! Såskareva! På soffan slumrar en trötter gube, och levande ljus och marschaller lyser upp Sandvikens Fjällgård i vintermörkret denna fredagskväll. Känslan av fredag kryper som en smekning över ryggen. Önskar er alla en fin och mysig kväll.
Sedan vi flyttade hit till Sandvikens Fjällgård, har vi varit heta villebråd för alla typer av telefonförsäljare. Den ena trevligare än den andra, med smorda munläder och argument som man svårligen hittar en passage förbi. Oftast handlar det om att överbevisa oss om hur oumbärliga deras tjänster är för oss. Vi riskerar uppenbarligen att bli helt osynliga i cyberrymden, och ingen kommer någonsin att hitta oss, våra telefonnummer, information om vad vår verksamhet erbjuder eller ens vägen hit om vi inte hoppar på dyra "synlighetspaket". Själv får jag en liten varnande känsla likt "kejsarens nya kläder" och "konserverad gröt". behöver vi verkligen detta? Eller är vi dumma som inte hoppar på?
Vartefter veckorna gått har jag blivit allt tuffare och kan nu argumentera ganska bra för vår sak. Att sedan ett halvtimmes samtal tar kraft, dyrbar arbetstid och efterlämnar en irriterande frustration som genast tarvar en stark kopp kaffe, är en annan sak. I min värld är det inte svårare än att googla på önskad del av vårt avlånga land, använda kreativa sökord och vips så hittar man det man söker. Men förmodligen är jag bara en snål månskensbonde med naiva föreställningar om alltings enkelhet. Jag kanske sparade några tusen kronor. Dumt eller smart? Vad säjer du?
Nu är hä kallvere. -27, krispigt kallt och kylan vill gärna söka sig in genom väggarna. Här har vi anrättat den slaktade gödkycklingen till en god värmande och mustig gryta för att fira den gödda husmoderns hemkomst. Den ska strax intagas i trevligt sällskap. Herrarna här på hemmaplan var nästan inne på nudelstadiet när den barmhärtiga samariten i fruntimmersform slutligen gjorde entre på gårdsplanen, men det är nog ganska nyttigt att få längta efter god hemlagad mat. Skönt att vara hemma igen.
Nedbäddad och ompysslad efter alla konstens regler hemma hos mamma summerar jag en intensiv dag. I morgon bär det av hem till gubbarna. Ryktet säger att tapetsering har påbörjats i sovrummet. Jag har längtat så efter det, att få göra fint och mysigt. Nu är min allra första mobilblogg avklarad och det gick ju bara fint! Gonatt gott folk.
Dags att bege sig ut på stadens gator och verkställa en del inköp till byggnationerna hemmavid. Handsvetten börjar krypa fram så smått inför besöket hos min favoritexpedit. (icke!) Denna kvinna är en vandrande citron i människoskepnad. Redan hennes uppsyn får varningsflagg att resas men godtrogen som jag är så är jag alltid lika hoppfull att det där buttra ansiktet ska spricka upp i ett vänligt leende eller åtminstone ett neutralt face. Faran är att man smittas av den negativa känslan Vi människor är ju riktiga känslomagneter och smittar varandra hejvilt med våra ord och vårt kroppsspråk.
Dagens demensföreläsning vill bland annat påminna just om detta – Kom ihåg att fundera över vad du utstrålar, förmedlar och hur du vill bli uppfattad. I dessa mörka hösttider behöver vi alla leenden, kramar och vänliga uppsyner vi kan få. Särskilt viktigt att fundera över för dig som jobbar inom demensvården.
Ser dessutom fram emot en trevlig lunch med storasyster E. Det gäller att ta vara på de små tillfällena. Nu ska jag lämna min sjusovarpojke för denna gång, full av mammakärlek och av fnissiga känslor. Han pratar nämligen i sömnen och vårt morgonsamtal artade sig till en riktig höjdare.
I brist på Robert får det duga med Roberto – han som gör så goda pizzor. Sonen och jag har kalasat på varsin framför teven, försökt förstå oss på SJ:s hemsida och julpyntat lite. Anspänningen efter dagens uppdrag har lagt sig och jag känner mig trött och lite hurven. Värme får jag från sonens filt och från känslan det gav att krama om sina gamla jobbarvänner.
En lång dag går mot sitt slut och avslutas med en kopp the och lite mysigt småprat med sonen som just kom hem efter sin arbetsdag. Resan gick bra och ett lunchstopp hos lilla mor är ju alltid lika trevligt. En stunds shopping och ett besök hos storasyster har också hunnits med. Nu blir det gonatt. I morgon blir det behövligt frisörbesök innan föreläsningsdax på Filmstaden.
Senaste kommentarerna