Här har vi hög mysfakor. Det luktar underbart av nybakade lussekatter, och sonens goda mandelpepparkakor med färsk ingefära i. Britta hänger just upp adventspyntet och jag bara myser i deras sällskap. Lillskrutten sover och sparar den minilussekatt som farmor gjort speciellt till honom. Snart ska jag få provsmaka sonens limemarinerade lax med en massa spännande kryddor. Jag njuter i fulla drag av att få vara här. Stackars R som kämpar på ensam hemmavid. Ikväll hade jag önskat att han var "tvärsnörthit", men när jag kommer hem ska vi tillsammans skapa julstämning i vykortet där vi bor. Snart kommer jag hem älsklng!
Rival ikväll
Fick följa sonen på jobbet ikväll och se föreställningen ”Blottad” som uppförs i anrika Rival. Maria Lundqvist gör en riktigt bra föreställning och att efter en kulturdusch få avsluta kvällen med lite Sixtenmys var helt perfekt.
Jag visste det!!
Jag visste det!! – Att hjärtat ÄR som en adventskalender. Där finns nya kärleksluckor för varje ny kärlek och plötsligt öppnas de och ut väller en alldeles självklar kärlek. Att få hålla min lille fine sonson i famnen, möta hans mörka undrande blick och känna hans lilla hjärta slå är som ett förunderligt mirakel. Vem är du lille pojke? Trots att vi möts för första gången känns han omedelbart alldeles självklar som om han alltid funnits. Liksom en stjärna på himlen, som nu plötsligt plockats ned för att leva sitt jordeliv. Att han är omgiven av männskor som redan älskar honom står alldeles uppenbart, och stoltheten i Daniels och Brittas ögon lyser. Allt det bästa jag kan komma på – hälsa, kraft, trygghet, kärlek och glädje vill jag önska för hans del. Jag blundar och genom mina fingertoppar till hans duniga lilla hjässa vill jag placera en mur av osynliga små skyddsänglar kring min lilla pojke, mitt andra barnbarn.
I farmors fantasirika hjärna planeras redan för pyttesmå flytvästar, gummistövlar, metspön, sagostunder och underfundiga små samtal om livet med mina små pojkar i framtiden. men just nu är vi i stunden, här och nu, och sätter en mjukkakudeg som förhoppningsvis behåller och planterar ett litet smakminne av generationers julbröd hos Sixten, även om det först passerat genom mammas mjölk.
Glöggpremiär
Sitter i Umeå och smygpremiärglöggar med sonen. Sammanfattar en intensiv dag. Har ännu eftersmaken av den fantastiska lunchen på Victoria med min kära vän, f.d mentor och samarbetspartner Anki, som precis som vanligt smittas med lysande kraft och glädje. Tänk att våra vägar korsades – jag är en lyckans ost.
Imorgon efter föreläsningen på Filmstaden drar jag vidare mot nya äventyr. Uppsala nästa, där det blir baluns (Inspiration 2010) och dagen efter dags för Tankeväckaren igen. Ser även fram emot besök hos vännen Kerstin innan jag hoppar på tåget och äntligen får träffa mitt hjärtas nya fröjd och glädje – barnbarnet Sixten med föräldrar. Farmor längtar!
Samma vy – men så olika
Vår alldeles egna julgranskula
Vår alldeles egna julgranskula sitter som en jättelik guldprydnad precis på toppen av vår favorittopp – Björntoppen. En häftigt skådespel att se fullmånen rulla nedför fjället. Vad ska man med TV till?
Helt rätt
Naturen presenterar en underbar fondtapet, i svart och vitt. Den vill jag ha inne!!
I renhagen
En fin bild, full av liv och rörelse tagen i renhagen idag under renskiljningen uppe vid gränsen.
Ta knäcken….
Ikväll kokas det knäck till unge Sixten med familj. Provsmakningen var lika god som alltid, och R har varit så duktig idag att han kvalificerade sig som slickare av sleven. Summa summarum en fin dag och en skön kväll tillsammans hemmavid innan det bär av igen på jobbäventyr.
Gran(n)låt
Stämningskapare – det kan man kalla alla juleljus och dekorationer som lyser upp vintermörkret. Vill dock utfästa en varningstext på förpackningen till denna flaggstångsbelysning, se till att vara mätt i magen, på gott humör och ha en bra pannlampa när ni ska sätrta upp den. Det kunde lätt ha urartat till en tillfällig relationskris att få upp den. Att sedan fästanordningen för varje slinga i marken såg ut som en klenare sortens potatissticka kan man ju småle åt. Här uppe i tjälens födelsetrakt behövs rekorderligare doninar, alternativt vedklabbar som håller gran(n)låten på plats.
Senaste kommentarerna