Jag och vorstehn Eddy myser. Jag som har varit så hundrädd gosar nu med en jättestor vovve. Vi gillar varandra skarpt . Så till den milda grad att jag nu börjar läsa hundannonser igen:)
Kungsörnssafari & The last supper
R&E for just iväg på en liten kungsörnssafari med kamera och kikare i högsta hugg. Här i köket doftar äppelkaka med kardemummakryddning. Själv bevakar jag en något mindre exotisk djurart. Utanför köksfönstret står nämligen två nyligen gillrade råttfällor och hångrinar som bödlar mot de intet ont anade små skadedjuren som invaderar terrängen. Egentligen är de ganska söta, men sprider bara en massa sjukdom och skada omkring sig. Sorry mice, men giljotinen faller vilken sekund som helst….om ni gillar Snickers förstås…..
Handsken är kastad
Just nu sprids den sköna värmen från vedeldningen genom huset. I skrivande stund sprids även värmen från en del brinnande udda, nötta och trasiga handskar som R samlat på sig genom decennier i form av arvegods och "bra-att-ha-stoff". Även om han skulle ha evigt jordeliv så finns det inte en chans att han skulle hinna nöta upp alla 14 paren av tumarbetshandskar i gult skinn. Begränsade förvaringsutrymmen är också en anledning. Det ska ändå bli ganska mysigt att ta på sig den varma lurvmössan och bege sig ut på isfiske när det blir dags.
Regn
Snart är den första snön ett minne blott. Regnet faller och lämnar den mörka kalla marken naken. Inne är det varmt och full aktivitet. Erik lämnade Sandviken idag och jag hoppas att vi får se honom som gäst igen, och att han då tar gumman med sig. R har varit i A-plog och gjort en massa ärenden. Ernst – vår nye snickarhjälp tar vid där Erik slutade, målar lister och färdigställer sakta men säkert. Jag längtar tills vi får börja med övervåningen. På spisen puttrar vardagsmaten – renskav med kantareller och grädde, potatisgratäng och nykokad lingonsylt. Man kunde ha det sämre…
Ett helt år….
Idag fyller mormors killerill 1 år. Fast många mil skiljer oss åt så minns mina armar hur gosig och fin han är. Idag fick han en dammsugare av oss. Hans största intressen i livet just nu, är nämligen alla upptänkliga städredskap med skaft. Måtte det hålla i sig, så blir han en riktig svärmorsdröm. Kram från mormor och Robert på födelsedagen Oliver.
Tillökning i familjen
Nu har han äntligen kommit till oss, efter lång väntan och födslovåndor – Lillvännen, L-70:n, vår nya gårdstraktor står nu på gården. Den stolte fadern lyser som en sol och den utmattade modern kokar en kaffetår för att fira.
Morr
1. Öppnar fönstret och ryter
2. Börjar att skriva arga lappar med plakat OBS!!!! och skyltar med en massa utropstecken vilket jag avskyr.
3. Säjer något syrligt i samband med utcheckningen
4. Skickar Robert
5. Ingenting
Bak köksgardin
Här vid köksfönstret sitter jag och känner värmen från elementet. Bak min vackra orkideé ser jag det turkosskimrande vinterlandskapet, och den glittrande sjön, där Erik just tar en tur med båten i hopp om att locka fast en eller annan röding. Idag har vi sett två kungsörnar. Bildbevis kommer:)
Tjäderspel på köksgolvet
Det känns som att jag befinner mig "mitt i naturen". Mitt på köksgolvet, kalsongprydd och grann frambringar ur strupen min käre R en aria av mystiska gurglande och gutturala läten. Ett förargligt hösthalsont har tydligen infunnit sig även i hans hals, och vi kör stenhårt med vårt nya huskursmedel – att gurgla med jodlösning. Tro´t eller eller ej, men jag har motat minst ett par halsont med den kuren. Billig och bra.
Norrskensflamman
Här i norrskenslandet flammar norrskenet som sig bör. Inne är det varmt och gott i glada vänners lag. Kvällens middag blev lyckad, och idag bjöds det på kycklingfiléer med västerbottensost och cayennepeppar i fyllningen. Det mesta har hunnit avhandlas kring matbordet. R är lyckligt hemma efter sin dagstur tuill Råneå där en skopa lagts till traktorköpet. På söndag får vi hem våran nya minsting L70:n. Det känns angeläget och behövligt med tanke på att kung Bore redan börjat sila sitt vita guld över oss frusna själar.
Det som känns tråkigt just nu är att jag har läst ut alla bra böcker på lager. Hundraåringen skänkte jag till Erik och den åtföljdes av Rapsbaggarna. Nu ser jag fram emot att få hugga in på Potensgivarna så fort jag får tag i den. Har du något fler bokförslag så tar jag tacksamt emot det.
Senaste kommentarerna