Återseendets glädje är i en rang för sig. R var vid hemkomsten ännu snyggare än för tre dagar sedan och kom som alltid glad och stark inklivandes genom ytterdörren mött av en lite extra god torsdagsmiddag och en gammal god vän på besök från Jokkmokkstiden. Nu börjar jag ta olja och orkar inte invänta att herrana pratat klart, utan kliver upp en bit i åldrarna och går till sängs med "Hundraåringen som försvann" Rafflande i sanning!
Årets höjdpunkt – kollektivt tandläkarbesök…
Jag inser att somligt liknar Monty Phytons skrytsketch om vem som hade det värst, när jag här berättar barndomsepisoder från minnenas arkiv, men somligt är faktiskt rätt absurdt trots att jag minns med glädje.
Bland årets absoluta höjdpunkter (sant!) var det obligatoriska massbesöket hos tandläkaren i Lycksele 7 mil bort. Den sjusitsiga taxin packades full med oss ungar, och med lite tur fick man sitta bakåtvänd längst bak. Det stackars barn som hade anlag för åksjuka placerades i framsätet hos chauffören Gradin.
Den förlorade sambon…
Det är bara att slakta, eller åtminstone tina, den gödda kycklingfilén och rulla ut den grönrandiga mattan nu när min käre R kommer hem idag, efter sin tredagars färd mot sydligare breddgrader, närmare bestämt det tropiska Umeå/Sörfors, för att hämta igen vårt sista bohag från husen som nu är sålda. Vi hoppas att de nya ägarna ska trivas gott och känna samma harmoni i väggarna som vi gjorde.
Här lyser solen intensivt på spegelblank sjö, elden brinner i kåtan och på köksbordet hopas några buntar pappersarbete som måste göras. Jag slits mellan att göra en liten fiskepaus och att fördjupa mig i papperen. Få se vad det blir. Sådana här vackra dagar känns egentligen för dyrbara för att tillbringa inomhus.
Det börjar kännas att helgen nalkas. med andra ord blir det jobb och mycket folk. Precis vad vi önskar. Ha en fin dag gott folk!
Guldkorn
Dammar här av ett litet guldkorn från barndomsminnenas arkiv.
Av någon anledning kom vi in på fiske
Varde ljus
Kvällarna mörknar allt fortare även här norr om polcirkeln. Våra vänner på Artic Lys har försett oss med vackra ljus som sprider fin stämning här inne och i kåtan. Idag fick vi även två primuslyktor levererade ända till köksbordet från Skellefteå, en gåva från en av våra gäster Jan B. Tack så mycket säjer vi!!
Med ens blev jag förflyttad i minnet till barndomen och pappa som brukade fara ut med båten om höstkvällarna med primuslykta och håv. Det resulterade ofta i ett antal fina och feta höstharrar eller sikar. Endast en gång följde jag med, 22 år gammal och höggravid med Sandra. Det var en häftig upplevelse, fastän jag var mörkrädd så stor jag var när vi gick där i det höga gräset i mörkret ned till älven och båten.
Idag skulle jag ge bra mycket för att få återuppleva det äventyret tillsammans med pappa igen. Mörkrädslan har gett med sig en aning men inte helt. Därför är det aningen kusligt att vara gräsänka i ett mörkt hus när det knäpper i elementen och knakar i väggarna, innan man lärt sig det här husets alla ljud.
Ingen eld utan rök
Ingen eld utan rök, eller tvärtom…hur det nu var… Här är det ett evigt eldande. Det gäller att hitta rätt nivå, så inte pannan kokar och så det inte hinner slockna mellan varven. En konst vill säja!
UFO
Ännu ett oidentifierat flygande objekt har siktats idag. Ännu en mystisk bevingad art som jag aldrig skådat förr. Tänk er en x-large sädesärla i formatet, men ett ljusgrönt stråk på huvudet, ljust grå med svart stjärt och svarta vingspetsar samt ett svart V ned över ryggen vid flykt. Vad kan detta vara? Ser fram emot "Haspelrullens" ankomst. Han verkar veta ett och annat om fåglar. Då kanske vi även får svar på vad den kroknäbbade är för en sort, samt vilken sorts ugglor det är som bor här. Snart kommer R hem med en bra kikare. Då blir det skåda av!
Vatten
Gunnels Guldstund
Nästan alla guldgula blad har nu fallit till marken. På Björntoppen börjar snön att lägga sig, lite mer för varje ny dag. Naturens palett bjuder nu olika svarta vita grålila och blå nyanser. Det är så vackert att det värker i hjärtat. En liten andäktig eftermiddagsstund i båten, och man tankar kraft för kommande mörka dagar.
Samma sol
Solen försvann precis just nu bakom fjällkanten på andra sidan sjön. Det känns att kvällen nalkas. Några sena rödingar patrullerar i utkanten av mitt synfält och en vinterbadarfågel står mest hela tiden med rumpan i vädret och betar på botten. Här sitter jag ensam och filosoferar och funderar på en latmansmiddag
Tänk att i samma sekund som solen försvinner här, så ringer väckarklockan obarmhärtigt på andra sidan jordklotet, man svingar sina lurviga över sängkanten eller sovmattan, morgonpinkar och sätter igång kaffehurran och tittar ut på soluppgången. Allt rullar på i en evig rundgång för oss människor som befolkar klotet. Önskar eder alla en fröjdefull kväll.
Senaste kommentarerna