Vaga livstecken

Jag kraxar – alltså är jag… Vaga livstecken hörs ifrån mig och tur är väl det. Det är turligt nog bara temporärt att jag känner mig så här halvdöd, och snart kommer nog livsandarna att ge sig tillkänna och fösa mig i riktning mot spisen. Även om den är varm så är mitt rätta "element" just nu filten och fåtöljen. Ovanligt nog är R redan hemma från jobbet och en varm björnkram och lite massage på själen – som sitter mitt på ryggen – strax ovanför behåbandet kommer nog att göra susen.