Toalettstädning ur ett SPA-perspektiv

Av , , Bli först att kommentera 78

Speciellt kräsmagad är jag inte, däremot ruggigt rationell… och som ni kanske förstått – kvinna. Jag tror inte det är särskilt ovanligt att vi kvinnor slår flera flugor i en smäll och kombinerar personlig hygien och städning. Naturligtvis menar jag inte att jag skurar toan med tandborsten eller gurglar i blå wc-anka. Det handlar om att göra två-tre flugor på smällen, skura duschkabinen, golvet och/eller toan i samband med duschning.

Onekligen kanske det skulle kunna te sig intressant ur ett doldakameranperspektiv för en person med låga krav på underhållning, men det sparar faktiskt både tid och varmvatten. Dessutom slipper man blöta ned  kläder och skor.

Det slog mig dock under själva proceduren att om R mot förmodan skulle prova på att städa badrummet någon gång, så har jag svårt att föreställa mig honom fejande med toalettborsten i högsta hugg i bara Adamsdräkten.

Som småbarnsmamma minns jag hur man febrilt sorterade smutstvätt, gnuggade på fläckar, tömde papperskorgar och städade tidningskorgen medans man satt på toa, alltmedan ett gäng ivriga små barnanävar bankade och pockade på att bli insläppta. Den hektiska tiden är gudskelov förbi och numera kan jag fritt disponera min tid i husets hjärta både gällande städning och annat. Visst är jag en lyckans ost!

Kandelabrarna skumpan och hissmusiken har jag dock rationaliserat bort just i denna SPA-form. De har sin givna plats – efteråt – medans det fortfarande är fint och fräscht därinne. R avstår dock gärna från skumbadet. Jag tror innerst inne han är livrädd att det ska sluta med att han sitter där med gurkskivor på ögonen, grön ansiktsmask och blir fotograferad i utpressningssyfte.

Snömos

Av , , 7 kommentarer 68

Lite onödigt eller hur? Visst hade vi klarat oss med de vitvaror från ovan som vi redan fått? Jag känner mig i allafall nöjd utan mer snö och ser hellre fram emot sol, takdropp och vårkänslor. Ny vecka, nya utmaningar och R och jag har beslutat att fortsätta på den inslagna vägen med lchf. Det känns aningen för bra för att ge upp. Min mellersta "byrålåda" känns något mindre utdragen än tidigare och vågen pekar nedåt. 

R är uppbragt på morgonen. Vågen visade mer än den gjorde i gårkväll när han vägde sig. Vi tror inte att han varit sömngångare och gjort nattliga räder i kylskåpet, så frågan är hur i fridens dagar detta kan ha gått till. Har du något förslag?

Under Paradisäppelträdet – igen

Av , , Bli först att kommentera 66

Vi satt några mammor häromdagen i lunchrummet på jobbet och förtäljde den ena sockersöta och tårdrypande historien efter den andra om små husdjur vi haft, och hur vi hanterat deras frånfällen. Det handlade om åldriga och luggslitna tamråttor, kära men övergödda hamstrar och om bortsprungna vandrande pinnar.

Det gick liksom en röd tråd genom samtalet. Vi hade alla hittat olika sätt att tillsammans med våra barn hantera sorgen av ett älskat djur. Under det gamla paradisäppelträdet på Teg ligger det multnande stoftet av ett gäng hamstrar som gått ur tiden.

Några av dem fick först tillbringa den tjälfrusna årstiden i vår frysbox på en bädd av bomull vackra tygbitar och glitterband i små pappkartonger märkta ”Hägges drömmar”eller "Liljeholmens kronljus". De fick därefter – ordentligt inplastade – dela viloläger med köttfärs, broccoli och hjortron i väntan på våren. Vad hälsovårdsnämnden skulle ha sagt om den saken förtäljer inte historien.

Jag skulle gärna för ett ögonblick kastas tillbaka i tiden och lite på avstånd få bevittna ritualerna, små sånger om kärlek och tal om återseendet i Nangiala som hölls. Tänk att få återse de små barnen för en stund och höra ljudet av deras barnaröster stiga mot försommarskyarna upp genom de väldoftande paradisäppelblommorna.

Små kors av glasspinnar märkta vår käre Korven eller Smulan skuggades av lövverket. Så snart tårarna var torkade skingrades sorgen och ystra barnaskratt fyllde åter trädgården igen.

Vi mammor enades vid vårt samtal om att det nog är bra för barn att få skola in sig i det hårda livet genom dessa minisorger och få lära sig att hitta sätt att hedra, hylla och göra avslut.

Till en gammal man..Var inte rädd!

Av , , 2 kommentarer 47

Hittade av en slump en låt med text av Py Bäckman och musik av Nordman  som man kunde provlyssna på och tyckte genast om den. Egentligen inte min sorts musik, men den rörde mig i själ och hjärta. Tyvärr går det inte att lyssna på den längre, men skivan släpps 20/1. Kolla då om den finns på Spotify och hör på texten. Var inte rädd…

Dagens jubilar!

Av , , Bli först att kommentera 57

R:s pappa, min käre polare och vän Ove på en båttur på Yraft. Här är han i sitt rätta element. Vi är på väg i båt från stugan i Gauto till Bäverholmens värdshus för en god lunch. Bilden är tagen härom året. Denna vinter har hälsan sviktat, men nu har han äntligen fått komma hem från sjukhuset efter  många veckors vård. Idag får han kärt besök av R med son och barnbarn som kommer med tårta på den 87:e födelsedagen. Grattis käre Ove. Jag önskar dig ett år med hälsa krafter och med möjlighet att återvända till vårt fjällparadis.

Fakir Forsberg funderar

Av , , Bli först att kommentera 60

Undrar om det finns någon form av träning som skulle kunna vara lustbetonad förutom rodd eller stenskutt i samband med forsvandringar vid fiske. Jag har svårt att tro det men efersom det skulle vara behjärtansvärt att jobba upp sin kondis och styrka så forsätter jag mina spekulationer i ämnet. Robban och jag är båda två ungefär lika vigulanta som järnspett och ålderskrämporna börjar smyga sig på så smått.

Under årens lopp har jag faktiskt fallit till föga några gånger för Tv-shops ljusskygga mirakelvaror. Det har då mestadels handlat om skrymmande otympliga träningsredskap som utlovat fantastiska resultat på bilringsfronten.

Det enda som har smalnat är tyvärr plånboken. Den "svarta springaren"  som inköptes för ca 10 år sedan är numera såld till en godtrogen och ännu icke desillusionerad kvinna. Sit-upsbågen "råkade" bli kvar i huset vid skilsmässan och jag antar att den fortfarande tar upp ett halvt källarrum.

Den lilla blå magrullaren med handtag står framme i allrummet till allmän fallrisk och förtret. Jag vågar inte använda den mer då jag hört ruggiga historier om folk som slagit ut framtänderna vid användandet.

En enda produkt har varit till glädje i hushållet – Swivel sweeper som faktiskt fungerar – I synnerhet den lilla bordsvarianten. Den var dock inget träningsredskap. 

Yngste sonen ådrog sig dock mitt missnöje då han en gång "städat upp efter katten" med den stora och sedan inte tömt den på begagnad kattsand. Den efterföljande konfrontationen kan i historien kategoriseras som ett familjeintermezzo.

Sent 80-tal. Jag minns smärtans tårar brännande bakom ögonlocken – känslan vid användandet av den första tvshops-epilatorn, som långsamt torterande tuggade i sig stubben på min ena ankel och lämnat den rödblå dunkande och svullen – och inte nog med det – det är mer! Eländet ryckte dessutom inte upp håret med rötterna som utlovat utan tuggade bara av stråna som föreföll både vassare och fler efter seansen. 595 kr rakt in i elden.

Denna mackapär följdes något år senare av en elektronisk pincett som skulle döda de förhatliga hårstråna en gång för alla. Vilket lurvigt fruntimmer kan motstå en sådan revolutionerande produkt? Inte jag inte.

Man skulle fånga stråna ett och ett för att sedan nypa fast dom med pincetten som hade känsligheten av en stor grilltång. Varje strå skulle sedan behandlas 2-3min genom att hållas fast i pincettklon och dödas av strömmen. Ett evighetsprojekt. Nåja så lätt går det inte.

På senare år har jag följdaktligen varit mycket återhållsam med impulsköp över tv eller internet. R som jag inte i första taget skulle sortera in under kategorin "hushållsintresserade män" ropade dock upphetsat ifrån TV-fåtöljen häromåret. Han hade fastnat för nån svindyr dammsugarstor ångstrykmaskin. Märkligt att den annars rätt sansade mannen fastnade direkt han slog på shoppingkanalen i dumburken. Jag lyckades dock avvärja detta impulsköp genom en kanalbytande manöver och fick honom på andra tankar.

Jag får väl lägga mig på födelsedagsspikmattan och kontemplera prickiga tankar kring detta svåra ämne. Tar gärna emot konkreta tips från verklighetens medelålders medsystrar/medbröder som mot alla odds lyckats lyfta sig själva upp ur marineringen i "minsta motståndets lag".

Snusförnumstiga  tips eller lätt nedlåtande tillrättavisningar från hurtiga "experter" som aldrig provat vad det innebär att avsky fysisk aktivitet undanbedes vänligt men bestämt!

Världens gladaste Gunnel

Av , , 2 kommentarer 57

 Igårkväll när R kom hem från flygbåtsgaraget lagom till Let´s dance, så fick jag ett orange blompaket innehållande en fin bukett blandade tulpaner. Hjärtat tog ett skutt. Helt oförhappandes en vanlig fredag. Blommor till mig!

R skrattade när jag visade min glädje, han tyckte inte att det var så märkvärdigt – men det var det! För mig var det märkvärdigt, och dessutom – upptäckte jag senare – på "tulpanens dag"

Gubbar, karlar, män! Gå ni och gör sammalunda! Överraska din kvinna, gumma, sambo, fru eller mamma men en tulpanbukett – en vårens budbärare och du kommer att få både kramar pussar och kanske något extra gott på tallriken!