Fastaren
Med anledning av fastetrenden som råder här: Varsågoda gott folk – Jag bjuder härmed på en av Povel Ramels genialiska men ganska okända dikter nämligen "Fastaren". Den illustrerar på pricken våndorna kring bantningens vedermödor, men du måste läsa den högt för dig själv för att texten ska komma till sin rätt.
Man känner figuren sin, får man väl anta,
men lika förbaskat så blev det en chock
när spegeln en dag gav mig order att banta
och skyltfönstrens glasrutor ropade: "tjock!!!"
"Nog finns det en gräns, snälla Ers Korpulens!
Man kan inte speglarna lasta
Nej nu är det hög tid att fasta!
Basta!"
"En handbok om fasta!" Min mun kändes torr.
På kinderna glödde min rodnads karbunkel
när hem jag sen smög, som en pastor med porr.
om gifter jag hyste, om tömning av tarm –
om avkok på blasten och karten
Starten.
ett typiskt exempel med blodsaft och bad
från müsli-doktorerna Ritter och Hempell –
Då mindes jag Lützner i boken som sad’:
Har orsak att känna sig dubbelt så stolt."
Så jag borde förr ha en orden
än att folk som bebor Tallmogården
får den!
med "Hälsojord", glaubersaft, örter och ax –
En gummislangskanna med glidvänligt slurk-skaft
stod vit som en helgedom, städse till lax –
Till porernas rening: en slaggsamlardräkt –
Jag skyggade ej för beloppen,
Jag skulle ha opp’en i toppen.
Kroppen.
sen saltlavemang, sen med lindor och vadd
ett "priessnits-omslag" runtom magen, sen sängen
Jag drömde jag låg där på lit de parade.
Bocuse och Chapel, Haeberlins, Girardet –
Med sorgband på sås-stänkta rockar,
fanns runtom, i gråtande flockar,
såna där…kockar.
Min pyrande trängtan fick skjuts av en bris,
som strax strödde grus i det lovvärda mönstret – – –
Jag tänkte i planet, på väg till Paris:
och kilona stortrivs ju så länge som
kring integriteten man reglar
och inte för ofta besneglar
speglar."
Senaste kommentarerna