Om två hjärnhalvor på provkörningsstråt

Så begav vi oss – R och jag – ut på provkörningsstråt. På dagens "att göra-lista"  stod även födelsedagspresentshoppande till Jazmine som fyllt 6 år. R hade spanat in några tänkbara nybilsalternativ då han funderar på att byta upp sig och nu var det dags att provköra dessa..

Munderad i rutigskjortan, skinnbyxen och vinterskorna inväntade han mitt sällskap i bilen . Ut kom jag trippande i kappa, sjal och med mina nya snygga mormorsstövlar med ganska hög klack på fötterna. Handväskan i högsta hugg och lite make-up i nunan ifall denna lördagsutflykt möjligen skulle mynna ut i andra stadsrelaterade trevligheter.

Dags för första provturen i en snygg grå stor bil. Ordet "provtur" för mig, ger signaler om behagliga spinnande motorljud, doft av nybilsklädsel, mjuka inbromsningar och komfort, gärna med en kaffetår och kaka på bilaffären. En behaglig åktur helt enkelt.

R hade en annan infallsvinkel på provkörandet och här handlade det om häftiga inbromsningar, tvära kast, wiplashframkallande tvärnitar, aggresiv acceleration och ett ivrigt sökande efter så lodräta ishala uppförs/nedförsbackar som möjligt. Istället för nybilslukt handlade det här om doften av nybrända lameller.(Vad nu det är…) I mitt stilla sinne tackade jag min skapare för att inga alper finns i grannskapet.

Efter en häftig sladdande inbromsning i snömodden i en brant nedförsbacke blev jag utkommenderad i det snorhala slasket för att notera huruvida båda däcken "drev". Osäker på om det var framhjul, bakhjul, eller ett av varje han menade, flackade jag med blicken tillräckligt för att nästan halka omkull och kunde blixtsnabbt konstatera att mina nya stövlar inte var vattentäta. Fällde ut tånaglarna i mild desperation för att hålla mig kvar i upprätt ställning.

Om ni har sett konstverket i Strömpilenkorsningen med alla ben i rörelse, så har ni en ganska lik bild av hur jag tedde mig i detta ögonblick av iskall fruktan innan jag slutligen lyckades klösa fast mig med naglarna i den snitsiga metalliclacken på vidundrets huv.

R var i detta läge inte nöjd med min insats som medprovare, utan hängav sig i ett upphetsat orerande om olämpliga skodon i allmänhet och fruntimmer i synnerhet. För ett ögonblick fruktade jag att han skulle halka in på sitt favoritämne och påbörja en sedvanlig ordslakt av handväskan som företeelse, men han nöjde sig med att göra ännu en häftig inbromsning.

Efter ett antal bilprovningar såg jag min chans att undslippa vidare bergsklättringar ute i oländig terräng. De sista minutrarna satt jag stum med andan i halsen och snickrade på lämpliga tidningsrubriker/dödsannonser som kunde komma till pass efter att man hittat oss upp och nedvända på något hygge instängda och ihjälsvultna i bilen.

Nöjd fick jag istället avsluta stadsturen med lite presentshopping. Därefter återförenades R och jag  under romantiska former på Myrorna innan vi återvände hem till härden. Slutet gott, allting gott.