Gästbloggare idag. Erik Högberg
Min mor Lydia var född 1901 och växte upp i Västerbottens inland. Byn är nu helt öde och fortfarande leder inga vägar dit. I mammas barndom hade de i alla fall den tidens infrastruktur. Man tog sig fram längs sjöar och i skogen fanns stigar.
Varje år fick de besök av en gårdfarihandlare som kom knallande över skogen. Alltid samma hälsningsord.
-Knappar och nålar, mor – skjortor och kalsonger, far.
Det var säkert ett kärt besök, han var ju också en stor nyhetsbärare. Mamma gillade honom inte, tyckte han var ful och äcklig. Det berodde nog mest på snuset som rann i mungiporna.
När mamma var 13 år kom han som vanligt och berättade då om en hemsk sjukdom som kunde drabba alla – blödande magsår, en säker död.
Några månader efter besöket rusade mamma till sin mamma och skrek i högan sky.
-Mamma, hjälp! jag har fått blödande magsår!
Min mormor förstod vad det var och sa lugnt.
-Nej Lydia, du har blivit kvinna, så ska alla kvinnor vara.
Sen blev hon undervisad hur man skulle handskas med de trasor som mamma sett hänga på tork lite då och då. Hon hade inte haft en aning om vad det var för nåt.
Det gick ett par år och mamma hade börjat undra lite över hur barn blev till. Säkerligen hade hon sina misstankar men saknade ändå vissa basfakta. Då gick hon till den av sina bröder som hon trodde skulle veta bäst.
-Hur blir människors barn till? frågade hon. Hennes bror Halvar tänkte en stund. Här gällde ju att svara korrekt. Sen drog han till med en liknelse.
-Jo, förstår du Lydia. Det är precis som när man går med kon till tjurn. Sen var det klart, mamma var färdigupplyst.
I det ögonblicket tänkte mamma på den fula gårdfarihandlaren.
I det ögonblicket tänkte mamma på den fula gårdfarihandlaren.
-Oj, tänkte hon. Stackars den jänta som måste stå med ändan i vädret mot honom.
Tack Erik och välkommen att gästblogga fler gånger!
Senaste kommentarerna