Om att hitta varandra igen
Säja vad man vill om vårt tekniksamhälle….Allt är inte av godo, men jag vill ändå ge tummen upp för de möjligheter som givits att hitta inte bara släkt, gamla vänner och bekanta, men också en ny vän, eller livkamrat via nätet.
På sista året har jag återfått kontakt med säkert 20 personer från min barndom, ungdomstid, studentkamrater och arbetskamrater och det är också pusselbitar till bilden av sig själv, hjälper minnen på traven och man påminns om historien, om händelser av alla slag.
En gammal klasskompis från Vormsele – numera Stockholmare – är en av alla de som man undrade över. Vart tog han vägen? Nu har vi kontakt igen och nu och då blir jag påmind om och minns saker från skoltiden.
Igår blev jag påmind om vår gamla musikensemble från "Fritt valt arbete". Vi gick på Malå centralskola och jag hade totat ihop ett häfte med sånger.Jag började söka i gömmorna och hittade det i morse. På repertoaren stod:
När farfar var ung
Sången han sjöng var min egen
Där björkarna sus
Gotländsk sommarnatt
En fattig trubadur
Igen och igen
Bara femton år
The shado of your smile
Oh darling
Loves me like a rock
Let i be
Sugar baby love
Sov på min arm
All my loving
Speak softly love
Du och jag
Det var tider det! Ändå rätt märkligt att inget från Segertoner eller Jubelkvartettens repertoar kom med med tanke på vad man fått med sig i musikmatsäcken hemifrån.
Tack Christer för att du påminde mig:)
Senaste kommentarerna