Litegrann så känns det så här på kvällskvisten när både ögonlocken och benen känns tunga. Vi har haft en mysig dag med mycket jobb och festförberedelser, en liten stadstur och mys med SoC. Nu har jag fått känna på fina magen och bebisen sparkade mot min handflata. Jag hade nästan glömt hur det kändes men fick en fin påminnelse nu. Det är ganska fantastiskt att tänka sig att vi alla kommit till på samma sätt.
Gul o blå…
Du gamla du fria….
En dag som denna känner jag mitt, så vitt jag vet – ganska svenska hjärta, bulta en smula extra för vårt gamla fosterland. Inte så att jag härmar norrmännen och ger mig ut i grannskapet med ystra språng, sjungandes vår nationalsång och viftar med vår gulblå fana.
Min hyllning yttrar sig mer som en liten anspråkslös kontemplation i arla morgonstunden, lutandes över de 5kg kycklingbröst som ska fyllas och stekas ett efter ett. Lite tacksamhet över välfärd, fred och trygghet, över min snälla friska gubbe som jag hör snarka på övervåningen och över mina friska barn. Jag tänker på de kvinnor som misshandlas, som blir slagna gula och blå och som våndas inför varje helg där alkoholen flödar. Barn som svälter och far illa.
Tacksam att SoC helskinnade kom fram i natt och över att jag snart ska få träffa dem när de vaknar. Över mitt roliga men krävande jobb, över goda relationer, en härlig familj, gamla och nya vänner och arbetskamrater som vi snart ska få träffa och umgås med på vår 110-årsfest. Jag funderar lite över vad jag skulle kunna göra för någon annan människa.
Önskar dig läsare en fin dag!
Snart kanske jag får sparken…..
Ja, jag menar känna på sparken…Sandra och Christian är på väg hem och anländer inatt någon gång. I morgon ska jag göra fika på säng till dem och sedan hoppas jag att jag får se och kanske känna på den fina magen som växer så det knakar. Hallå där inne…är du inte färdiggräddad snart så man får träffa dig och se vem du är?!
Livstävlingen…….prylmaraton eller vänskap?
För mig är en vän en person som accepterar sin vän med hull och hår, på gott och ont. Som ser bakom ytan, inte fnyser bakom ens rygg eller värderar efter socialgrupp. eller vilka möbler man har hemma.
Är du med i livstävlingen – mest prylar när han dör vinner? Själv har jag gått ur den och ägnar mig mer åt att göra mig av med onödiga ägodelar som tar både utrymme och energi. Det känns skönt. Syftet är inte alls att byta ut gamla, nötta och kära saker mot nya, vita opersonliga utan själ för att försöka tävla om en förstaplats i möbelaffärslivet. Ni vet de själlösa avskalade hemmiljöer som mest av allt liknar mittuppslaget i en möbelkatalog.
Mitt hem vill jag ska spegla mina värderingar, och visa på mångfald, kreativitet och kompromissvilja. Det senaste var inte alldeles enkelt, just när man skulle till att slå sig ihop med en annan halvgammal begagnad människa med helt annan smak, mystiska prylar från sitt förflutna och helt andra ideér kring heminredning.
När den första spännande och emellanåt kniviga samboperioden var över och jag förlikat mig med tanken på kompromisser i både det ena och det andra, så bestämde jag mig en vacker dag helt enkelt för att stå upp rakryggad för vår osaliga mix. Man kan ju inte kräva att en annan människa ska göra sig av med sitt bohag enbart för att tillfredsställa ens egna egoistiska nycker.
I sanningens namn ska väl erkännas att en och annan klarlackad köksklocka med inbränt älgmotiv i gulnad furu smugglades undan i omärkta banankartonger tillsammans med likartade ärvda pinaler längst bak i garagets dunkla ingenmansland. Någonstans måste man ju ge och ta, och i gengäld gav jag avkall på en del saker som R inte kunde förlika sig med.
Människor som väljer ”rätt”vänner efter taxeringskalendern i stället för med hjärtat, de som tävlar i ”danskt” eller ”dyrt ” enbart för att duga och passa i sällskapslivet kan jag vara utan, om än ibland med ett visst vemod. Jag kan bli ledsen över människors fördömande, den kvardröjande känslan av förakt, att rata eller kanske baktala. Jag vill lära känna, umgås med, gråta och skratta tillsammans med folk av kött och blod, med själ och hjärta, som ser bakom och bortom ytan, prislapparna, färgmatchningen och dammråttorna.
Veteranradio
http://www.resurs.folkbildning.net/object/244376/cmsso/1/veteranradioutankarlekskullejagfortvina.htm
Här kommer ett litet radiotips med massor av intressanta reportage!!
Högvinst eller nitlott
Jag har mött så många kloka goda och omdömesgilla personer som jobbar i vården senaste åren. Änglar på jorden som är fulla av tålamod, människokärlek och medmänsklighet, ibland trötta och nötta av tidens tand, men ofta flexibla, intresserade och utvecklingsbenägna. Ofta är de unga, har öppna hjärtan och sinnelag. Man vill bli en bättre vårdare, vässa sina kunskaper och använda sig själv på bästa sätt i varje enskilt möte. Man är ödmjuk lyhörd inför varje specifik persons behov och använder sig av de verktyg och dokument som arbetsgivaren tillhandahåller. Ibland kan det vara jobbigt att tillägna sig ny kunskap, lära sig nya dataprogram och dokumentera allt viktigt som sker, men man är väl medveten om att det ingår i jobbet och håller sig uppdaterade vad gäller lagar riktlinjer och uppdrag.
Ibland blir jag sorgsen och frustrerad när jag möter människor i vårdande yrken som redan bestämt sig för att de är fullärda, redan gör allt, kan allt och provat allt. Personer med hårda händer, okänsliga hjärtan och oseende ögon. Som inte orkar eller vill se den lilla människan bakom sjukdomen, säjer att så här har vi alltid gjort, det lärde jag mig på sjuttitalet och det får duga tills jag går i pension. Trötta informella ledare som genast kväser ny personal som vågar komma med fräscha ideér och infallsvinklar. Personer som inte vill använda sig av sin makt/kraft att kunna förmedla en god och varm känsla i allt de gör. Jag blir sorgsen å de sjukas vägnar, de som får nitlotter i vårdarlotteriet, som kanske aldrig får chansen att komma därifrån göra sin röst hörd eller få sina behov sedda. Det borde införas en årlig ’besiktning’även för oss vårdare, hur det nu skulle gå till….Man borde faktiskt kunna utfästa ”körförbud” även för människor ibland.
What goes around – comes around….
Började kvällen med en bra Blocketaffär. ”Nytt” köksbord med många stolar. Står nu i färd med att skapa en säljesannons för vårt gamla. Lastar därefter hyrsläpet fullt med en massa bråte som lagrats. En snygg men trasig kontorsstol, ett par krusidulliga riktigt gamla mörkbruna stolar som jag hade storslagna planer på att klä om , men stupade på sadelgjord och fjädrar, ett par katttransportväskor och några cykelskelett. Utöver detta lastar killarna förhoppningsvis en del garageskrot som nu förpassas till återvinningen. Det är skönt att rensa ibland!! Nu återstår att se om vi kan hålla oss ifrån loppisar och auktioner…..
Trägen vinner…
Så säjs det i alla fall. Ett annat liknande uttryck är att droppen urholkar stenen. När man ser jättegrytorna som finns nere vid torrfåran här i Sörfors blir man varje gång lika imponerad över hur naturens krafter kan åstadkomma häpnadsväckande resultat. Lite av den sortens uthållighet kanske man skulle odla. Långsiktighet och tålamod i stället för nutidens ritsch-ratsch-filiklart-mentalitet.
Senaste kommentarerna