Anlände i går kväll till ett strålande vackert Gauto. Vi fick tillfälle att passera ett antal majbrasor på vår resa genom inlandets metropoler såsom Sorsele, Slagnäs och Arjeplog, men även i de minsta byarna brann förhoppningsfulla våreldar som sträckte sina brandgula tungor mot den blekrosa kvällshimlen. Vindstilla och plusgrader, en vacker vårkväll. De vanligtvis så folktomma vägarna och byarna, uppvisade nu tecken på mänskligt liv och folk i blandade åldrar promenerade eller stod i klungor och firade vårens ankomst.
Att komma till Gauto just när solens sista strålar slickade fjällsidorna, väckte som vanligt en vördnadsfull härlig känsla inför naturens skönhet, inför vila, ledighet och mys de kommande dagarna. Efter en snabb installation i stugan, en brasa i kaminen och fylld kyl, så gjorde vi våra vänner Norsjöborna sällskap där de satt i skogsbacken och vinkade välkomnande till oss vid sin eld. Alltid lika kul att träffas, ljuga lite och prata om ditt och datt.
Besöket hos mamma var som alltid givande och denna dag var hon på sitt mest sprudlande humör och berättade en massa som jag aldrig hört förr. Jag fick veta att min mamma och jag förlöstes av samma barnmorska, med 36 år emellan. Vi hann äta gott och hon fick bli friserad efter alla konstens regler. Hon berättade att hon nu när isen smält bort, börjat ta dagliga små promenader med sina gångstavar för att träna upp sin kondition. I hennes blick såg jag – framtid – hon planerar för en morgondag, även om orken börjar sina. Det är goda tecken och nog borde vi följa hennes exempel och ge oss ut på promenad i helgen.
Vi hoppas kunna fara upp på fjällsjöarna, även om skoterföret är på upphällningen. Röding – öring – here we come!!
Senaste kommentarerna