Bild på Ground Zero

Återställningsarbete Ground Zero

På vår rundtur kunde vi bevittna den totala förstörelsen runt Ground Zero. man hade nu nästan kommit upp till markytan med återställningsarbetet. För grundarbetet så har man börjat 20 vån under markplanet. Det enda glädjande i denna bilden är att Skanska är med o bygger (se maskinkranen). I bakgrunden ser man ett kyrktorn som sticker upp bakom grönskan. I den kyrkan vilade brandmännen ut mellan skiften och fick sina skador omsedda. Kyrkan har numera blivit ett ’memorial place’ efter förstörelsen, o vi hoppas hinna besöka den också. Bilden är tagen inifrån Amerikan Express-byggnaden, vars glasfasad blev helt raserad vid attentatet. man har nu blivit restaururerad.
Man kan bara inte föreställa sig all tragik runt detta, jag kände mig i alla fall bra liten och rörd över hela händelsen.
Spökskrivare R

Gunnel spelar på flygeln nere i Svenska Kyrkans café

Nyvaken denna ”Mother´s day” här i Amerrkat med R:s läsglas nedhasade på nästippen skriver jag mitt morgoninlägg i väntan på att det ska bli min tur i duschen. Det blir till att, åtminstone tillfälligt, återupprätta den något rostiga vertikala förbindelsen inför dagens stora event – Gospelkonsert i Harlem. Försöker få en skymt av himlen mellan skraporna för att kunna bestämma val av klädsel. Himlen är oskyldigt blå – vilken innebär SVAL klädsel.

Det blir fort varmt här, och jag kan tänka mig att några timmar i hetluften i en svettig kyrka kan bli rena bastun. Jag ser hur R sjunger upp sig – mentalt – men inte ett ljud kommer över hans läppar vilket troligen uppskattas av husfolket som ännu sover sin sötaste sömn. Jag ska bjuda Ellen, ja förresten Lage med, på kaffe på säng. Det är ju ’Mothers day” här och vi får väl låtsas att vi är deras barn – om än något bedagade.(undrar vad ordet betyder – men det lätt liksom rätt i sammanhanget)

Bjuder på några bilder senare idag. Ha det bäst!

Idag har syster och jag avverkat ett otal butiker från norr till söder i jakten på den perfekta klänningen och lite andra nödvändigheter. Herrarna var entledigade från kassbärandet och begav sig istället till brandkårsmuseet och slutligen sammanstrålade vi i China town en stund innan stadsturen avslutades med en äkta italiensk pizza i Little Italy.

En ljum kvällssol silade in mellan två skrapor och vi kunde nöjda bege oss hemöver efter en härlig men tröttande dag. Den perfekta födelsedagsklänningen har inte hittats men det kommer fler dagar! Väskor väskor och åter väskor översållar denna stad. Jag som ogärna byter ut min svarta präktiga inhandlad för 30 kr på Myrorna eftersom jag garanterat skulle förlägga nycklar, plånböcker och andra viktiga ting vid varje väskbyte. Här byter man väskor lika ofta som underkläder..

Tillbaka på 48:e så avslutade vi kvällen på takterassen med kaffe, delikata körsbär och druvor som inhandlats idag. Underbart ljummen kvällstemperatur, och i ljuset från levande ljuslyktor fick vi uppleva en ny dimension på storstaden. Vi funderade seriöst på om man skulle ta och sova här ute under stjärnorna, under himlens takåsar. Vi fick bevittna en stor brandkårsutryckning med sirener som ekade mellan husväggarna. Jag skulle inte vilja vara brandman om skyskrapan brinner!!!

Nu ska vi vila fötterna och stämbanden i några timmar innan det bär iväg till Harlem och söndagsgudstjänst. Å maj gad!!

En kvällspromenad – alldeles om hörnet i den ljumma kvällen. 65 våningar upp i Rockefellercenter till Rainbow bar som har en vidunderlig utsikt över ett glittrande Manhattan. På bilden kan man se det upplysta Empire state building med sitt karaktäristiska torn. Jag kunde inte låta bli att reflektera över att – rent hypotetiskt skulle R:s flygbåt kunna svischa förbi på den här höjden, och fick en isande känsla i magen och på baksidan av benen.

Min höjdskräck bekämpas steg efter steg och nu överlevde jag alltså även en hisstur upp till denna höjd – även om man fick en känsla av att somliga kroppsdelar kom lite på efterkälken.

I angränsande Rainbow room fanns "finfölke" i herdagskläderna med glitter och glamour. Jag och syster provsatt de fina stolarna i damrummet och pudrade näsan efter alla konstens regler. Vi mötte ett medelålders 36 kilos åkerspöke med slumpvis utplacerad silikon i oväntade formationer på sin kropp.

Någon borde ha rekommenderat henne en plastikkirurg med både synen, lokalsinnet, omdömet och legitimationen i behåll. Det är nog inte roligt att åldras här…

Det är ett band från den gamla goda tiden som jag verkligen gillar. Idag handlar det mer om hur vi ska ta oss hit och dit. Apostlahästarna får duga för min räkning, medans R troligen ska bege sig ut i tassemarkerna på vinst och förlust med drivaxel som drivkraft. Må Gud vara med honom. Lika bra att få undanstökat den saken så vi kan ägna oss åt mer typiska Manhattanaktiviteter fortsättningsvis, som de bortkomna turister vi ju är.

Min syster – pedagogen- har haft noggrann genomgång med mig på en överskådlig karta om avenyer, väderstreck tips och trix för att förstå sig på vart man befinner sig, och jag har för egen del några första prioriteringar som jag skulle vilja besöka. Ellis Island – dit utvandrarna först kom – känns spännande, någon av skraporna, Naturhistoriska museet, Ground zerq, Central Park känns högt prioriterade. Något konstmuseum vore kul men det är tveksamt om jag får med mig R så vi får se. En gospelgudtjänst i Harlem är överst på hans önskelista. Själv skulle jag vilja njuta av ett riktigt slekigt storband som spelar gamla godingar.

För intresserade kan meddelas att ”Storstövlen” nog hade smält in alldeles ypperligt i gatubilden. Storasyster visade på chica Manhattanbrudar i gummistövlar fast ’he var torr-vere’ Här finns alla typer och jag tänker faktiskt ’göra stan’ i mina crocs. Fåfängan lämnade jag hemma, och att ha ont i fötterna kan förstöra den bästa dag.

Vi står just i färd med att bege oss ut, medans jag anar att ni därhemma landat i tv-fåtöljen efter en lång arbetsdag. Ha en skön kväll govänner. Vi höres.