En vårvinterdag i Vindelgransele för länge sedan
Alla sätt är bra utom de dåliga!
Konsten att göra ”russin”
Hård koncentration på uppgiften
Daniel lär mamma att göra ”russinminer”
Några minnesbilder
Första mötet mor och son
Hittade en del 29 år gamla bilder som väckte minnen och känslor
En påsklördagsmorgon för 29 år sedan
På långfredagen 1980 stannade jag och den blivande barnafadern kvar i stan, i tvåochenhalvan på Historiegränd 16C för att vara inom räckhåll för förlossningen ”utifall att”. I vanliga fall hade vi troligen befunnit oss i Vindelgransele för påskfirande och sedvanligt påsklördagsfiske med familjen denna påsk.
Specialistmödravården hade ropat ”vargen kommer” i närmare 15 veckor, och jag fick medicinera för att hålla livmodern lugn och förvärksarbetet i schack. Nu var tiden dock i det närmaste inne och vi var förstås synnerligen nyfikna på vem det var som kämpade om livsutrymmet med ett så högst imponerande fotarbete, därinne min lilla kula till mage. Med tanke på generna var det dock högst osannolikt att det skulle bli en fotbollsspelare, men vi var nog lite inne på att det skulle bli en kille i allafall. Alla sa att jag hade en typisk ’pojkmage’.
Nu när bäbisen hade fått växa klart, och faran var över, så vågade vi oss till och med ut på lite värkstimulerande aktiviteter för att få igång förlossningen. Det bar iväg ut i elljusspåret med skidor och helly-hansen. Barnafadern låg i spåret bakom mig och peppade – fortare, fortare, men inget hände!
På långfredagskvällen kollade vi en sista gång att kameran och BB-väskan var packad. Vi hade förberett oss med psykoprofylaxkurs och andningsövningar och på nattduksbordet låg tummade böcker om barn och föräldraskap. På natten vaknade jag av täta värkar och 04.30 bar det iväg till förlossningen. Ett antal värkar och en petidinspruta senare fram emot åttatiden på morgonen föddes så vår förstfödde lille prins med det vid den tiden ovanliga men vackra namnet Daniel efter sin fars mellannamn. Ovanligt – trodde vi, tills vi infann oss på barnavårdscentralen någon vecka senare och där var 4 Daniels samtidigt….
Daniel – jag glömmer aldrig känslan när jag för första gången i mitt liv fick hålla din varma lilla kropp i min famn. Hur välskapt och fin du var. Hur mörka kloka och undrande dina ögon var, hur du redan där och då verkade fundera över ett och annat. Hur dina små fingrar grep kring mitt lillfinger. Alla påskbarnen fick små ljusgula filtluvor för att hålla värmen, och vi satt där – din far och jag – den här tidiga vårmorgonen, i den här speciella och varmt bröstmjölksdoftande världen som BB ju är, och förundrades över att vi nu hade en alldeles ny liten fin människa att ta hand om och älska – vi som själva nyss var barn. Då och där kunde jag nog inte föreställa mig att det en dag skulle sitta en stor stark ljudtekniker på 1.80 med basröst i Ulriksdal med fru och allt, och vara samme son – den här halvmeters gossen på 3kg, som begrundade den nya världen med sina mörka ögon, och som gjorde små kluriga ”russinminer” med sin lilla mun.
Samma dag, när det var dags för besökstid och stegen från alla papporna blandades med prasslet från blombukettspapper, fylldes fyrsalen där jag låg, med den underbaraste av nybakade bulldofter. Din pappa kom med en jättebukett vackra rosor, OCH alldeles rykande varma och nybakade kardemummasnurror i kvarnhjulsstorlek samt iskall mjölk. Lycka! Så satt vi där, två unga nyblivna föräldrar tillsammans, uppkrupna i var sin ände av stålsängen och turades om att lukta på, smeka och prata med vår fine lille son.
Jag var mäkta stolt att jag hade stenvägrat lapisdroppar i dina ögon som annars var obligatoriskt vid den tiden. Det var därför – vill jag i allafall tro – som din blick var så ogrumlad och klar, och inte så irriterat såsig som jag såg hos några av de andra nyfödda barnen. Farfars och morfars var förstås SÅ glada och stolta över sitt nya barnbarn över telefon, och farmors fina små stickade kläder passade dej så fint.
Utanför smälte Umeå fram ur den smutsiga vårvintersnön och jag minns den stolta känslan av att styra barnvagnen med dej i på vägarna kring Ålidhem. Om dagarna så pratade vi med varandra och med fiskarna i akvariet. Jag brukade sitta i soffhörnet på den brunmönstrade hörnsoffan med dej sittande mot mina uppdragna knän. Så kunde vi sitta i timmar du och jag, och resonera om livet, med små ljud och miner. Visst såg vi att det var något alldeles speciellt med den här pojken, och vartefter tiden gick fick vi se dej växa och lära sig så mycket och vi slutade aldrig att förundras över hur klok och fin du var.
Idag är det din 29-års dag min älskade son. Tiden har gått. Mycket vatten har runnit under broarna, och mycket har förändrats. Jag önskar att du får en fin födelsedag med tårta och kärlek. Här i Sörfors blir det till att ta fram någon gammal videofilm och titta på någon födelsedagsmorgon för länge sedan när ni barn var små och minnas känslan av brickskrammel, viskningar, paketprassel och födelsedagssång. Till min andlösa glädje fick jag ju häromdagen besked att ni kommer hem till påsk. Det ska bli så kul att få träffas tillsammans.
Kram från mamma
Att lära sig att hålla masken
En dag på Vindelälven för sisådär 35 år sedan
Det är något som är ett måste när man ska fiska. Dagens pimpeltävling i Holmsund var en trevlig med fångstfattig upplevelse, Jag for dit själv och lyckades trots en ohyggligt slö borr ta mig igenom isen. Dessbättre blev det snabbt hål lediga som man kunde ärva av nitiska och rastlösa fiskjägare som genast trodde att fisken var någon annanstan. Jag bestämde mig för att ge dem en chans innan jag började färdas fram och tillbaka över havsviken.
Mycket riktigt hade jag något som intresserade sig för min balanspirk och ganska snart hade jag en riktigt fin firre på kroken. Den ändrade sig dock på halva hållet och återvände ned i djupet. Jag spetsade öronen för att kunna snappa upp vad ett par garvade gubbar satt och resonerade om en bit därifrån, Uppenbarligen hade en av dem haft på ett riktigt vidunder som for med kroken. Hur de kunde vara så säkra på att det var en jätteid förstår jag inte, men de var tydligen väl förtrogna med vattnet där. De verkade inte ha fått så mycket idag heller.
In på Ica Maxi i storstövlen o skinnbyxen för att handla råvaror till matlagningen, därefter med bulle o saft till R som jobbar med flygbåtsmojängen i firmagaraget. Nu bubblar det i alla grytor och jäser i ugnen. Mycket smaskens blir det!!
Som man bäddar….
Nä klockan ringde strax före 9 var jag djupt inne i drömmarnas värld. Låg vaken till nästan kl 05 och de orosmoln som är lite trist gråruggiga om dagen, tenderar att bli hotfullt mörka och växa på under småtimmarna. Gårkvällens sofftupplur kan möjligen vara boven i dramat. Jag som alltid annars brukar somna på fem röda sekunder – ganska snabbt om man jämför med R som somnar på tre röda sekunder.
Att fara eller inte fara – det är frågan idag. Det är pimpeltävling i Holmsund och det var inskrivet i almanackan med fyra utropstecken efter. Få se om någon/några av mina nyfunna fiskevänner dyker upp där, annars får jag väl fiska själv. Bra sås reder sig själv.
R har lovat bort sig till barnvakt hela kvällen och själv ska jag ska hugga in på påskförberedelserna, laga mat, frysa in och baka så vi kan ägna oss åt trevligare saker under själva påsken.
I går ringde Daniel och villa haka på med sin Britta!! Jag hade frågat tidigare men det lät inte möjligt för dem att åka som läget var då. Nu blir skaran i det närmaste komplett förutom Bellagumman!! Ho,Ho där borta i Agia Napa. Kom hem så vi får träffas lite, vi saknar dig!! Nu hoppas vi på sol och gott humör hos alla.
Nu blir det peptalk med metmasken, packning av säck och sen storstövlen och skinnbyxen på för Gunnel. Ha en riktigt bra dag alla läsare!
En klassiker – räkor och vitt vin
Fick en nostalgiimpuls vid eftermiddagens helghandling och väntar nu otåligt på att räkorna ska tina och R komma hem från en byaföreningskallelsespromenad i grannskapet. Jag har sovit mig igenom både kvällar och nätter denna vecka efter kompakta arbetsdagar. R ringde nyss hem och sa halvt på skämt, och halvt på allvar att han hade fixat jobb i Norge både till mej och Alex. Det blir intressant att höra vad han nu hittat på, men antar att det anknyter till vår ursprungliga framtidsvision att någon gång i framtiden kanske leva och bo med Gauto som utgångsläge. Drömma går ju…
Träffade min mentor Anki idag, hon stod överst på listan av kandidater som jag tillfrågade, och tänk att den lilla underbara mänskan sa JA. Nu har vi satt upp ramar kring våra månadsträffar och jag lämnade mötet med en god och varm känsla i maggropen att detta blir bra. Hon lyser av hopp och klokhet. Har ni också träffat en människa som skimrar någon gång?
Semlor och tulipaner
Det fick vi – Jenny och jag – efter dagens föreläsning i Granån. Ännu ett mycket trevligt arrangemang anordnat av Demensföreningen i Robertsfors och där satt närmare 60 pers, mitt på blanka torsdagseftermiddagen och lyssnade på oss. Det känns alltid lika roligt att möta intresserade personer, personal och närstående till personer med demenssjukdom i alla de olika forum där vi får möjlighet att delge/få kunskap, skapa nya kontakter som liksom oss vill arbeta för att sprida kunskap och tankeväcka kring ett så angeläget ämne som demens.
April April
Funderar på hur jag ska kunna lura R med ett trovärdigt aprilskämt….. Att pålysa ett litet kärleksbarn skulle säkert väcka känslor av varierad art, och skulle väl snarare generera en lättnadens suck än ett gott skratt. Frågan är vem av oss två som ser mest skengravid ut…Vågen talar dock sitt tydliga spårk och skämtar tyvärr inte. En klen tröst är en rubrik jag såg igår om att man ser yngre ut med lite fett på kroppen. Min framlidne far brukade ju hävda att en kvinna är grannare om hon är ”fulle skinne” (dock vet jag inte om sprickfärdig var idealet) http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4783296.ab
Senaste kommentarerna