Sökte ett lämpligt ord som beskriver mitt tillstånd för dagen. Ordet dvala ser väldigt märkligt ut när jag betraktar det nedskrivet, men känns rätt. Frånsett en kort sejour vid diskbänken när jag gjorde en smaskig räksoppa med tillhörande gratinerat vitlöksbröd och aioli har jag halvlegat inlindad i min vita fleecefilt och hoppats att snart må bättre.

Ripjägaren och Alex har gruvat sig för snöskottningen i det längsta, men tog nu tjuren vid hornen och begav sig ut i den kalla snöyran. Jag hör traktorn durra därute i mörkret. Som belöning slängde jag ihop en smuläppelpaj som nu står i ugnen och mojjar till sig medans vaniljsåsen mognar i kylskåpet. Lite tacksamhetens kärlek och ljummen äppelpaj blir deras belöning när de kommer in igen. Mina tappra karlar!

Igår passerades 40 000 besökare sedan den 17 sept då jag började skriva här i VK-bloggen, vilken känns helt otroligt kul. Idag är dock räknaren borta. Är det så för er övriga bloggare med? Förhoppningsvis något tillfälligt fel…

Vaknar med en hemsk huvudvärk efter en natt av mardrömmar och orolig sömn. Något är på gång i min kropp, jag fryser och hostar. R stoppar om mej, går ner och tömmer asklådan, eldar i braskaminen och ropar ner mej till te och mackor. En alvedon på kistbotten och en varm filt – så börjar dagen och nu återstår att se hur detta utvecklas. Bioplaner och eventuella utflykter skrinläggs och krutet läggs på att återhämta sig inför kommande vecka.

Sitter här och skrattar gott åt R som följer melodifestivalandet, själv slänger jag ett getöga mellan varven. Nyss upphävde han nämligen sin tordönsstämma med ett kraftfullt NEJ NEJ och syftade då på Caroline af Ugglas låt som han uppenbarligen inte föll för. Själv tycker jag just ingenting längre i detta sammanhang. Jag har konsekvent gissat fel vinnare genom åren och har uppenbarligen en ”nalta eljest” musiksmak så jag roar mig med annat. En skön lördag har passerat: Våfflor, städning, eldning och nu en skön kväll i hemmets hjärta.

Bänkar oss framför störtloppet men råkar flippa över till tvåan och fastnar i stället framför en alldeles underbar dokumentär om danska Ellen 99år. Hon känner sig fortfarande som 29, och lever i sitt hus med sin butler Henry. En gång varje år hälsar hon på sin ’vän’ Allan i Australien och han besöker likaså henne en gång årligen. De två möttes på transsibiriska järnvägen en gång för länge sedan och fattade tycke. Vi får följa henne när hon möter Allan på flygplatsen. Hennes hjärta bultar varmt och ungt.

Ellen kör fortfarande sin folkvagn, köper en dator, skaffar bredband och mejladress. Hon reser själv för att hälsa på sin son i Amerika. Hon tjyvröker en cigarr tillsammans med Henry ur den gamla asken fina kubanska ’kommunistcigarrer! Tillsammans jagar de trädgårdens marodörer mullvadarna som grävt över 100 hål, gillrar fällor och gnabbas på ett kärleksfullt sätt. Henry har varit butler i kungahuset och nu är han Ellens trofaste tjänare och vän.

Här sitter vi i bredd R och jag än en gång rödögda, rörda och skrattande om vartannat. Vilken livsglädje och inställning till livet denna kvinna visar. När R sedan ser henne köra en John Deere jordbrukstraktor på fältet hos sonen, och hur hon styr gräsklipparen med van hand, suckar jag lite för mig själv och inser…att det inte är lönt att klaga eller försöka komma undan med argumentet att jag bara är en spröd och bräcklig liten kvinna. Suck.

Om denna underbara dokumentär går i repris så vill jag uppmana alla läsare att se den. Kanske den finns på svt hemsida. Helt underbar!

Slänger ett getöga på reprisen av Gokväll, där jag noterar att en av vårens trender äntligen sammanfaller med mina fysiska förutsättningar. Kort i rocken – innebär att nästan allt i ärmväg är för långt. Allt med knappar, manschetter, och snygga ärmavslut går direkt bort och vi småfolk får hålla oss till den välsignade trekvartsärmen som istället blir en 5/6-ärm. Nu är det tydligen – håll i er nu – modernt med en uppvikt fullängdsärm…! Man tackar.

Dessutom berättar experten i rutan, att för oss som börjar få diverse skrynklor och skavanker finns nu finspackel som man ska fylla ut rynkorna med, låta torka, och därefter måla över med vanlig makeup. Naturligtvis är kilopriset astronomiskt och som alla andra mirakelkrämer kostar en liten tubrackare hundratals kronor. Undrar om det finns något på Beijers i storpack för en bråkdel av priset?? Kan liksom i andanom ser R:s min när han öppnar badrumsskåpet och hittar spackeltuben där..

Det blir nog även i fortsättningen så att jag får försöka leva upp till min pappas devis: Ett fruntimmer är som bäst när hon är ’ fulle skinne’

Tänkte för ett svagt ögonblick övertyga ripjägaren om att vi kollektivt skulle nedsänka våra frusna och trötta lekamen i bubbelbadet till levande ljus och badskum, men insåg egoistiskt att det skulle vara mer vilsamt att bre ut sig i allsköns välmåga på egen hand och dessutom är han ju måttligt trakterad av badkar…. med andra ord är han ingen badkarl. Dessvärre tog varmvattnet slut innan jag duschat klart, så det höga c:et gick som en dans i kallvattnet…dock en hel vecka för sent!

I veckan har jag fått träffa både VK och VF som nappat på min utmaning om att även berätta om de positiva saker som händer inom äldreomsorgen. Jag har gett dem några tips var på personer som kan och är beredda att berätta om sina fina projekt och exempel på hur man kan jobba för att göra de bättre för de gamla. Kul va!