Medbrottsling?

Grunnar på ett ”etiskt” dilemma. I morse utropade R att gränsen var nådd och jag hörde av vågljudet från badrummet att han vägt sig. I detta läge stoppade jag naturligtvis in mitt inte så lilla glappande huvud och säjer förnumstigt typ ’skyll inte på mig’ utan ta själv ansvar för vad som stoppas in i munnen. Jag har sedan funderat på detta under dagen….

Eftersom jag står för matlagning mer än 360 av årets dagar och även sköter alla matinköp – är jag då ansvarig för familjemedlemmarnas vikt? Tilläggas bör att jag lagar ’vanlig’ husmanskost men aktar mig för de värsta fällorna och försöker tänka grönt och nyttigt. Grönsaker serveras alltid. Däremot så disponerar ju alla var och en sin tallriksyta själv i proportioner och portionsstorlek. Då min mat är riktigt god och uppskattas av mina karlar – (i synnerhet av R ) så äter han av hjärtans fröjd vilket givetvis är smickrande för mig.

Slänger nu ut denna fråga i etern…vems är ansvaret?