Ett par ulvar i fårakläder bland munskänkar och fingourmeter.

Idag blir det Vinprovarmässa i stan. R har fått en inbjudan som även innefattar mej. Det ska bli intressant och roligt. Vi uppskattar verkligen god mat och dryck, men med bästa vilja i världen kan jag inte påstå att någon av oss är vinkännare.

Mina depraverade bihålor kan ligga mej i vinfatet. För R.s del är det tålamodet som tryter. Han kan inte behålla något i munnen längre än nödvändigt, sväljer nästan innan han tuggar och uppfattar sällan smaknyanser. Han tycker att det mesta är jättegott.

Vi är visserligen livsnjutare, men fort ska det gå! Ritsch ratsch filiklart och så vidare till nästa göromål. Lite som att chi gong inte är något för mej – hellre då karate – man gör samma rörelser, fast mycket fortare och blir alltså klar snabbare. Svisch!! Effektivitet och tidsbesparande i sanning.

Men man lär ju så länge man lever och vi får väl snegla lite på hur de andra gör idag. Humma instämmande, nicka och säja nåt klokt om jord, gräs eller kanske vanilj. Med lite tur och ett par puffar Nezeril kanske mina bihålor öppnas och skickar hisnande smakupplevelser till hjärnan, och R – han får lägga manken till, sakta ned en aning och öppna sina sinnen.

Varken det dyra goda vinet från hans förförelsemiddag eller storrödingen från hans profilbild har jag sett röken av sedan de uppfyllt sitt syfte, och när vi någon gång köper vin är det på mitt initiativ. Falsk marknadsföring kallas det visst. Himla tur att det fanns andra mysiga kvaliteter som uppvägde!

Min arbetskamrat Jenny brukar förundras över att jag inte riktigt känner mej bekväm i den lite ’nippertippiga’ look som jag tydligen har på jobbet. Egentligen känner jag mej mest äkta i grönstövlen fleecejackan och stormössan då jag liksom får ett annat tonfall och mer kraft i stegen. Men det passar sej kanske inte idag.