Etikett: kiddo

Vad är det som..luktar?!

Av , , Bli först att kommentera 7

I fredags när junioren och hans polare skulle ut och tumla runt i snön utbröt den sedvanliga tumulten i våran minimala hall. Vantar, täckbyxor, mössor, vinterskor som fladdrar och flyger runt tillsammans med armar och ben under stoj och skratt. Det slutade med att jag fick sätta mig i trappen som en övervakare för att dirrigera det hela.

Min son höll på att "svetta ihjäl sig" så jag gav honom tipset att GÅ UT! och på så sätt göra lite mera plats åt polaren som just hittat täckbyxorna som han skulle få låna. Sonen stormade ut. Dörren stod öppen och den kyliga luften rullade in. Polaren fick snabbt på sig resten av kläderna när han inte behövde dansa Gangnam style samtidigt.

När han lyfte på sin jacka svepte en märklig märklig doft genom hela hallen. Det luktade så mycket att håret krullade sig på min kropp. Jag tittade på hans lilla mössa och undrade om det var DEN som luktade! Det luktade ladugård, farm, det luktade hö, gössel, det luktade NÅGOT och det luktade STRAKT.

När kidzen tumlat ut stannade jag i hallen och konstaterade att HELA hallen stank. Jag började lukta på jackor, mössor ALLT som fanns att lukta på men fick ingen ledtråd. Gick upp för trappan och konstaterade att lukten upphörde ungefär halvvägs upp i lyan.

Dom härjade i snöhögarna och jag drog på mig mina kläder, vi tog sparken och gled iväg för att leverera hem kompisen safe and sound. Väl hemma igen parkerade vi sparken i förrådet och öppnade dörren. Sanken bolmade mot oss. Men va faaan är det som luktar?! Kändes som att vi kunde ha en kodynga gömd någonstans i hall-regionen. Sonen studsade ur sina kläder och pep som en oljad blixt upp för trappan.

Då såg jag det… I trappan stod KARTONGEN!!!! Med dom nya skridskorna!!! I samband med att killarna klätt på sig hade givetvis kiddo visat kompisen sina nya skrillor. Jag närmade mig lådan och sniff sniff… MEN FY F*******N. Jag snubblade bakåt i trappan med kartongen i handen, var helt redo att gå ut i strumpor och vräkte ut kartongen utanför dörren. Dom åkte i förrådet!

Igår var vi ute och åkte och skridskorna blev kvar hos mina päron. Idag har jag fått sms från gummitarzan. Han undrar vart skridskorna är köpta och han undrar om dom måste lukta ladugård?! "Måste" måste dom väl inte… men hur i friden gör vi för att få dom att inte göra det undrar jag!?

//a

I missed…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det är ju hälsosamt och nyttigt och friskt och miljövänligt och uppfriskande och billigt att CYKLA till och från jobbet. Men idag, på väg hem i detta eviga regnande så erkänner jag… Jag saknade min BiL trots alla goda argument i världen.

Nu ska jag se om jag kan torka upp i väntan på pastan och sedan skall jag ta mig an det där projektet som legat och malt runt i flera veckor. Att boka flygbiljetter.

Seriöst, hur svårt kan det vara?! Näe det är inte alls svårt per se, det är bara att boka. Men när man skall ha anslutningar hit och dit, tänka på kiddo som kanske inte kan galoppera som en antilop mellan terminalerna mellan inrikes -utrikeshallarna så är det i alla fall snudd på sammanbrott i min värld.

Jag tar utrikes först, inrikes sedan… ja, så gör jag… eller ska jag göra tvärt om?! Va less jag blir på mig själv. Jag tar MAT först sedan biljetter -det blir nog bäst. Innan denna dag är över skall jag överlämna ankomst och departure-tider till min svägerska!

//a

Kanelbulle.. Fine!

Av , , Bli först att kommentera 7

Denna vecka har gått i höstförkylningens tecken. Har hunnit med två vab-dagar, en dag i Stockholm, en dag på jobbet och nu en ledig dag då jag givetvis är…. Taadaaaa: Förkyld!

En del personer som inte har barn i vab-ålder har en skev verklighetsuppfattning. Somliga tycks tro att det är en fröjd och någon form av "fribiljett" till en "ledig" dag hemma. Jag är INTE en av dom.

Kiddo är enastående rar och fin på alla sätt och vis, men hemma, uttråkad, förkyld… Japp då växer hornen stundtals fram ungefär som Hedwigs näsa gjorde i från A-Ö. Han har dock varit rätt spak dessa dagar då han haft feber. Men jag tror alla föräldrar är eniga om att det är allra skönast när vardagen rullar på och alla är friska!

Den här veckan har jag introducerats i ett nytt spel till X-box! Minecraft. Jag fick en kontroll i handen och blev tillsagd att sätta igång att:

  1. samla material
  2. bygga hus
  3. akta mig för natten
  4. passa mig för zombies
  5. å typ.. lycka till!

Jag begrep ingenting. Höll på blli galen av hans små inlägg "-Jamen, nu måste ju ha en stenhammare" eller "-Nej inte kan DU göra facklor, du har ju inget kol" eller "-Men mamma simma, simma dååååå, du kommer ju dööööö" bäst var ändå "-Vart är du egentligen?"

Så vart var jag egentligen i spelet? I have no idea, å vips blev det natt å jaha där dök det upp zombies… Inte helt lyckat. Efter ett tag fick jag dock kläm på det hela och har hunnit snickra såväl gruvor som hus uppe i luften. Funnit diamanter och kol, lava och annat material. Kiddo insåg att om han hjälpte mig så jag fick lära mig det hela kunde jag ju faktiskt vara till  hjälp, i synnerhet då han satt ingrävd i nått hus med ljus och lät mig vara ute i mörkret och göra dom läskiga sakerna!

Sen som vuxen får man NOG. Jag får i allafall NOG. Det var då hans horn började växa och vilda protester över att jag inte ville spela längre. Han går efter mig i hemmet och tjatar på att vi ska spela mer, jag säger NEJ, han tjatar lite mer och jag blir aningen irriterad. Så säger han "-Näääeee, du behöver inte låta så otrevlig! Du låter faktiskt otrevligare än en kanelbulle"

Jag börjar skratta, han hinner tänka på vad han sa och börjar skratta. Med tanke på dom kanelbullar jag mött i mina dagar har dom flesta varit väldigt mjuka, goda och sympatiska sååå… att låta otrevlig som en kanelbulle kändes HELT okej!

Nu ska jag hosta vidare i dagen och rota fram Nyodex

//a

 

Boy’s of Summer…

Av , , 2 kommentarer 6

Boy’s of summer, den gammal godingen med Don Henley refererar väl till pojkar som kommer till "byn" just över sommaren och som lämnar tjejerna från byggden heartbroken. Min tanke går till barn som har sommarlov…

Jag har iNTE sommarlov ännu och därför har jag och kiddo tämligen olika tempo just nu. Denna vecka som gått har jag pendlat från stugan till jobbet, var nästan skönt att vädret var så kasst att vi utan panik kunde återvända till stan. Han har undrat varför jag helt enkelt inte är hemma och "strajkar" istället för att gå på jobbet.

Det är rätt intressant att diskutera ansvar och ekonomi med en 8-åring! Att det inte är okej att bara "strajka" när man inte känner för att gå på jobbet var snudd på obegripligt, men att konsekvensen är att lönen kunde försvinna var direkt begripligt när jag tog exempelt "Ingen lön – Inga pokémonkort" då var det relativt okej att jag åkte och jobbade! Sååå när jag har jobbat mina dagar har han spelat minigolf och haft superskoj med mna päron. När jag kommit hem från jobbet har han varit laddad för kvällsshift…. -Det har inte jAG varit! Sena kvällar när man själv skall upp klockan 05.20 är inte helt festligt i längden.

Nu åker min sommarlovskiddo iväg med sin pappa till deras stuga. Fiske, badtunna, kusiner och andra sommarlovsbarn väntar. Kan man känna något annat än en ödmjuk tacksamhet när man själv gör sig redo för en arbetshelg?! Kan man känna något annat än glädje när man har ett nät som tillåter ens barn att vara sommarlovsledig trots att man själv mer eller mindre bor i gruvan?

Efter denna helg är det blott tre veckor kvar innan jag får vara i våran stuga med alla "boy’s of summer". Mina nevöer flyger hit, min son är redo med pokémonkort som skall bytas och då kommer jag vara med på sena kvällar och slöa förmiddagar. Vädret spelar mindre roll när man är omgiven av värme! 

Trevlig helg!

//a