Kiddo stack över till sin far denna afton då jag var tråkig och bara ville läsa en bok. Han hade förvarnat sin far om att kvällens projekt var att göra ett eget spel. Dom är väldigt kreativa tillsammans.
Sonen drog glad iväg och jag försjönk in i min bok. Runt 21-tiden började jag undra vart kiddo tagit vägen. Kollade min ljudlösa mobil och upptäckte inte bara missade samtal utan även sms från hans far om att kiddo inte alls konstruerade spel utan hade dissat sin pappa och satt och körde Minecraft online med sina polare.
Då gjorde jag en sådan där ytterst störande ”mamma-grej” Jag ringde upp min son via Skype! Samtalet nekades. Jag ringde igen. Tekniken svek. Jag skickade mess via chatten och frågade när han tänkt springa hem igen?! Förstod att jag kanske retade gallfeber på honom men ringde igen.
Som mamma är det mitt jobb att vara den där jobbiga snigeln i ögat och jag fick napp. Han svarade faktiskt skrattandes å undrade var i hela friden jag gjorde på Skype! Jag undrar när du kommer hem?! Sätt på min dator… Jag kommer nu!!!!! Typ 1minut40sek stod han i hallen, glad som en lärka!
Det är helt underbart att känna sig som den där jobbiga mamman vissa gånger. Jag har sagt åt kiddo att han får vänja sig, jag kommer fråga, tjata och ligga an vissa gånger, det är min uppgift som hans mamma, -This is it liksom 🙂 Han brukar le sitt sneda leende och titta på mig med sina blåa ögon och säga ”- Jag vet!”
//a
Kommentarer som inkommit