Hålögd och med vaggande kropp har jag suttit på en stol och vaknat. För ögonblicket var alla positiva tankar om ”jobbstart” som bortblåsta. Det vill säga att de positiva tankarna blåste bort när jag insåg att det här med att börja jobba även innebär att man faktiskt skall UPP ur gosigheten bland kuddarna!

Väl uppe suddade jag till balkongen och såg att det iNTE var grått och blött ute, och jag blev helt häpen när jag spontant kände för att CYKLA till jobbet. Man kan bevisligen chocka sig själv också ibland -Det är ju trevligt.

Jag får lite flashback-känslor, känns lite som när man var liten och det var dags första skoldagen efter sommarlovet. Den enda skillnaden är väl att jag idag inte behöver ta med mig en rulle bänkpapper till jobbet liksom.

Om jag nu bara kunde komma på vad jag har för fiffigt lösenord till min användare på jobbet så skulle ju allt vara klart… Men något säger mig att jag bör komma i god tid så jag hinner prata med HelpDesk det första jag gör. Kan tänka mig att det inte är helt ovanligt att HelpDesk får samtal av semester-återvändande-människor som glömt bort sina lösenord -DET måste ju vara ett ultimat tecken på att man kunnat koppla bort jobbet totalt!!!! Nu har ju jag inte varit på jobbet sedan slutet av april så jag känner faktiskt att det förståeligt om jag glömt mitt lösenord… I synnerhet eftersom jag vet att jag BYTTE till något jättesäkert bara dagarna innan jag hamnade på akuten!!! Jag hann liksom inte få in vanan att knappa in det 325 gånger per dag!!

Det löser sig, lite mera kaffe innan det är dags på allvar helt enkelt!

//a