En morgon när jag åkte buss till jobbet talade jag med BP -Vi talade om hur vi hade det med h.ä.l.s.a.n. Han ställde en relevant fråga: ”-Hur bemöts du på jobbet av kollegor och av omgivningen, du ser ju inte sjuk ut” Ungefär så löd frågan.

SVAR: Mina kollegor har sett mig under flera år, både frisk och rejält dålig. Dom vet hur det ligger till. Dom närmast mig vet i allra högsta grad hur min tillvaro ser ut med eller utan smink!

Vi har alla masker.

Så är det bara. Jag känner faktiskt inte någon med en kronisk (osynlig) sjukdom som gjort sitt bästa för att SE sjuk ut, däremot är alla väldigt duktiga på att göra sitt bästa för att se pigga och friska ut -Bland folk i alla fall! Jag tror starkt på konceptet att om man ”gör sig i ordning” så känner man sig genast piggare.

Att man sedan ligger som en skadeskjuten kråka över hela sängen (i dom skönaste mjukis byxorna man kan hitta) när man väl kommit hem efter några ynka timmar i tjänst, är en helt annan sak!

Myntet har som sagt två sidor OCH en miljarder olika vinklar att betraktas ur.

Kloka drar inte ytliga slutsatser, dom frågar! 🙂

//a