Att packa sig iväg var banne mig kritiskt. Innan alla väskor och pinaler var stuvad i bilen, sopor kastade, sorteringen bortlämnad, cyklar inlåsta, kylskåpet tömt och vittjat -Ja, då hängde hysterin i luften. Det var då rent så mycket i huvet att jag betalade alla räkningar också av bara farten…

När jag ä.n.t.l.i.g.e.n kom iväg reflekterade vädret mitt humör -Det svängde mellan störtskurar och solsken. Jag fick träna fingerfärdighet genom det ytterst varierande regnet tack vare att jag manuellt måste sitta och fippla med vindrutetorkareglaget!

Efter störtskur började rutan imma eftersom jag stängt av AC:n i bilen (det började faktiskt kännas som att jag höll på drabbas av ansiktsförlamning!) Alltså var det bara att bita ihop och fortsätta köra i kyla.

Plötsligt körde jag solo längst vägen, inte en bil i sikte. Lika plötsligt körde jag genom ett landskap som badade i florstunna slöjor av dis -Det kändes spontant väldigt dumt att ha frossat i vampyrserier…

I stugan rullar åskan långt borta. Tanken är att jag skall montera en byrå men jet:en tog slut. Alltså njuter jag på en skön säng och påminner mig om att det är semester!

Katten skriker om jag försöker fånga honom, bromsar åker på stryk om dom kommer för nära och jag konstaterar att jag GLÖMT ta med ca tre hundra extrakontakter som kommer behövas i lilla kabyssen! 🙂

Imorgon är en annan dag!

//a