Jag tycker om min bil. Väldigt mycket. Fast den piper och hoppar mellan varven -Allt är förlåtet.

Efter några dagar som billös har jag insett hur mycket det där fordonet underlättar min vardag. I dag tänkte jag på det, när jag kände mig som ett barn från frostmofjället när jag vandrade uppför backen till gymmet. På enbart några få dagar har jag vid flera tillfällen varit på väg att göra ärenden hit och dit och kommit på att min bil inte står där den brukar! Det har blivit en annan logistik och allt har tagit mycket längre tid…

Så jag känner tacksamhet -Även om det är fult att känna tacksamhet över materiella saker så gör jag faktiskt det!

//a