03:21 gal tuppen! Inte långt därefter ansåg fåglarna i holkarna att det tydligen var morgon och satte igång att kvittra och spela. Fågelkvitter och tuppskrik!
Jag är helt klart inte överens med skogens djur om NÄR man startar dagen.
Alltså fick jag ett finger som knackade mig i pannan -Det var sonen som undrade om jag tänkte vakna någon gång.
Jag är lite sur idag känner jag!
//a
PS: kan ju gå loss på lite sly…igen!
Men lägg av!!!
Kom ihåg vad jag drömde inatt. Jag hade världens bästa och snyggaste pojkvän!
Peter hette han!
Å HAN hjälpt mig minsann att plocka bort den väldigt bruna, klena, avbarrade julgranen som jag fortfarande hade i mitt vardagsrum.
Peter -Vilken man alltså!
Så slog det mig när jag körde bil att … Nä banne mig, det var ju inte alls någon Peter!!!
Det var ju Ola Rapace!
Misstänker att det har att göra med att filmen ”Pappa Polis” rullade igår kväll DÄRFÖR var jag ytterst nöjd när sällskapet i afton valde ”Guld kompassen”.
Varför? -Därför mycket vill ha mer!!!
Jag förväntar mig således en ny pojkvän i drömmarnas värld i natt -Daniel Craig kan absolut få komma och feng-shui:a hos mig, i mitt imaginära hem!
Blir bra!
//a
”-Jag vill ha en kamera. En riktig kamera. Att ta f.i.n.a bilder med” filosoferade sonen över lunchen.
Jag slutade tugga, kände en ögonlocket börja rycka, för att sedan re-la-la-laxa. Kameror, har vi väldigt gott om i detta hem MEN det han åsyftade var alltså en systemkamera, och den fina Canon som jag har ligger och dammar. Orörd sedan flera år tillbaks. För den är inte digital. Den är… analog?! Den kräver i alla fall en filmrulle och det har ju sedan länge blivit för jobbigt och komplicerat. Tar för lång tid i min värld.
Jag började fundera… Vart framkallar man foton idag?!?! Vart skickar man in en faktiskt filmrulle? Går det ens längre?! Jag älskar mina fotoalbum från förr, men det är väldigt få foton som faktiskt slår an, som sticker ut. Som är ”ögonblicket”.
När jag var barn/tonåring hade jag många brevvänner runt om i Europa, varje gång man skulle skicka i väg ett foto var det ett gissel, ett tidsödande och dyrt projekt. Först ta max en eller två bilder. Sedan vänta på att rullen var slut (dvs vänta på att några andra fotonödvändiga tillfällen skulle dyka upp). Sedan lämna in rullen. Vänta en vecka för att sedan, likt ett barn på julafton, galoppera till Domus ”City Sound”och få sprätta upp förpackningen och med darrande hand kolla igenom korten. Jahapp… Den där bilden man tog lyckades man blunda på… Crap! Suck och livetsundergång.. Typ!
När jag var mellan 20-30 år kunde jag och min kompis knäppa flera rullar hejdlösa bilder, jaga ner till FotoQuick, för att sedan skratta så vi tjöt åt resultaten -Utveckligen gjorde i alla fall att det gick snabbare.
Så kom digitala kameror som en gåva -Det var bara minneskortet och batteritiden som satte gränsen. Man tog bilder och tankade in i datorn, bara att välja och vraka vilka som skulle få vara kvar. Det var ett gissel för somliga som aldrig orkade tanka in i datorn. Ett drama utan motstycke om datorn kraschade. Och så många bilder som aldrig kom ut i ”verkligheten” PÅ papper, in i ALBUM!
För cirka fem år sedan slutade jag skicka över digitalabilder till ProPrint för utskrifter, så det finns ett glapp i fotoflödet -Rent konkret på papper alltså.
Sedan dök ju iPhonen upp och då var det allt jag ansåg mig behöva. Nu försöker jag göra fotoböcker. För att kunna ta fram och titta på dom där utvalda bilderna. Fördelen är att det bara blir ”ögonblicken”. Jag har även en airprinter så jag kan skriva ut bilder direkt från telefonen. Crazy men det fungerar riktigt bra -MEN det är inte bilder tagna med en systemkamera!
Ibland, men bara ibland, kan jag faktiskt sakna gisslet med fotorullar, framkallning och hela snurren -Det fanns en charm! Å andra sidan skulle jag aldrig acceptera det i dag.
Det tar för lång tid i en värld som skenar!
//a
PS: Jag skall fråga Tarzan om vi kan få låna hans digitala systemkamera för att se om vi tycker det är så himla roligt!
Det var liksom inte bara i necessären det blivit kaos av schampo. Det visade sig att min jacka som låg ovanpå också fått sig en släng av sleven.
En gedigen klatt! (Spontant tyckte jag det såg ut som något helt annat men men…)
Jag är tacksam för tvättmaskinen 🙂
//a
Jag känner mig flexibel -Därför tänker jag ge mig på att skruva upp min TORKTUMLARE!
Kan gå precis hur som hellst men det kan omöjligt vara krångligare än att tjorva med a-kassan!
Misstänker att jag har en sådan där obehaglig klatt ”sköljmedels/dammslajm” som stör vattensensorn…
Jag hoppas på fiskelycka helt enkelt!
//a
Igår kändes det verkligen som att sommaren var här! Sonen och hans kompis satt ute på balkongen och dom fick även vara provsmakare av den nya pajen som jag testade att göra.
En jordgubbspaj med marängtäcke -Den var tydligen inte alls så söt som jag befarat (inte så hög sockermängd i marängen!) och det passade tydligen ypperligt med jordgubbarna. Killarna var nöjda! Själv vågade jag mig på att testa en sked och den kändes riktigt somrig. Det smakade nästan ”Frankrike” och jordgubbsbakelse 🙂
Då jag varken är sockerbagare eller kock var jag dock aningen förskräckt över mängden saft som flöt ut från kreationen (detta trots potatismjöl!) -Men vi löste det!
Min lilla balkong är färdig och jag tycker det känns underbart att kunna gå ut, njuta och dofta på sommaren (som alltså doftar nyklipptgräs och liljor!)!
Efter gårdagens rykte om en ”Kod Brun” på Umelagun (som ledde till att bassängerna var tvungen att evakueras) känner inte sonen för bad där idag! Han och hans kompis skall tydligen hitta på något och jag får väl fortsätta peta på min fina balkong.
Stuga blir det alltså inte eftersom det inte finns intÖrnet där och sonens stundande avresa gör att han tydligen vill ha tillgång till bredband -Annars hade jag gärna tittat till min lilla pallkrage och tagit mig ett dopp i sjön!
Å andra sidan… Dagen är lång!
//a
Idag skulle det vara regn och jag skulle göra bollar av snören. Som man har som pynt alltså! MEN det har ju varit rätt fint väder så jag har liksom väntat på ”pysselväder” hela dagen!
Sonen och hans kompis har haft roligt och det blev väldigt tyst när dom försvann iväg på egna äventyr. Såå det har liksom varit en konstig dag men äntligen verkar vädret komma ikapp -Lagom till middag!
Spelar då faktiskt ingen roll för jag har fått mina älskade liljor till balkongen, där ute får dom gärna dofta!
Nej men om jag skulle ta och börja höfta ihop tapetklister… Kan gå hur som helst… Eller kanske potatis först, klister sen….
Får se hur det blir med den saken 🙂
//a
PS: OM det nu blir kaos och ”ingenpanikalltpåengång” så är jag väl medveten om det i förskott men det kommer liksom inte hjälpa i efterhand!
Jag sa till sonen:
”-Om du vill slippa se din mor svalla sig ner i vattnet iförd leopardbikini då håller du dig ovanför vattenytan…”
Det var värsta effektiva metoden!
Inget bad för mig alltså!
Nu känns det som att jag har solsting!
//a
Vardagsrummet är förvandlat till en sågspånig verkstad.
Det här har jag tagit mig an som en personlig utmaning. Så jag har köpt verktyg. Som en riktig karl. Med skägg!
Jag har MÄTT, jag har sågat, jag har klippt plast med avbitaren och jag är väldigt less.
För hur många gånger ska jag behöva gneka ner sågen när det inte finns plats för sågen?!? I don’t know men jag gör det. Dumma balkong säger jag!
Jaja… Jag fortsätter väl…
//a
PS: Det är skitfult att gå med handväska och lägga den snett över kroppen… Jag noterade det idag när jag knatade till Biltema… På hemvägen fick den hänga på EN axel.
Jag har trott att det är s.v.å.r.t att lägga golv på balkongen och det var det bitvis eftersom jag ville ha bitarna enligt bilden eller rättare sagt som fälten i HayDay!
Sedan började jag om för jag tänkte ha ”plippfritt” mot väggen, men den tanken höll inte.
Det värsta var att bära alla travar som behövdes…. Eller ja det vet jag ju faktiskt inte för jag är rädd att jag har det värsta kvar -Sågning och passning längst två sidor. Jag vet liksom hur sjukt begränsat tålamod jag har.
Men det får vänta till en annan dag -Typ när solen skiner! 🙂
//a
Kommentarer som inkommit