Jag tillhör den skaran som är separerad med barn. Jag lever den bisarra tillvaron med barn varannan vecka. Inför semestern är det ganska enkelt. Kiddos pappa tar 4-5 veckor semester, jag tar fyra. Under dessa semesterveckor har vi ”huvudansvar” för sonen, dvs han behöver inte gå på sommarfritids och bli utleasad någonstans i stan.

Vi har dessutom förmånen att ha Ugglan och Tarzan som gör allt för att pussla så kiddo får ha sitt sommarlov.

Det innebär att när jag får semester har jag fyra veckor tillsammans med mitt barn! Under dessa veckor träffar han givetvis sin pappa, dom åker på sina fisketurer, simturer etc men då han börjat arbeta då blir den fasta punkten hemma hos mig!

Vi hjälps åt. Det har tagit tid att komma dit men jag är lycklig och tacksam att vi är där NU! Det är kiddo i fokus, inte JAG eller PAPPAN.

Jag känner många som är separerade med barn och det jag finner ytterst intressant är att vi så gärna vill vara ”lediga”. Det betyder i klartext att man vill ha semester UTAN barn! Man vill helt enkelt vara FRI…

Jag har diskuterat detta med Ugglan MÅNGA gånger. Jag har resonerat att som ensam förälder måste man även få utrymme att vila. Ugglan har fnyst (snudd på föraktfullt) och hävdat ”Skitsnack!”

Hon har alltid menat att har man satt barn till världen är det inte ett VAL att börja kräva egen ledighet, det skulle man ha tänkt på iNNAN man doppade (för att uttrycka sig metaforiskt!). Hon menar att FÖRÄLDER är inget man kan ”ta semester ifrån”. Hon har hävdat med bestämdhet att det är en egoism bland dagens föräldrar som heter duga och att det är synd och skam att barnen enbart skall betraktas som en belastning och börda, ett jobb som man måste få ta semester ifrån! ”-Det är för f*n igen RÄTTIGHET” har hon gormat.

Jag har många gånger tyckt hon varit helcrazy och vi har inte varit överens om saken. Jag har ansett det som en självklarhet att man måste få egen ledighet.

Men OM jag inte varit separerad, OM jag fortfarande levde med kiddos pappa -Skulle jag då krävt EN eller TVÅ veckor ledig ensam, för att sedan ha en eller två veckor gemensamt med familjen och sedan en eller två veckor själv med sonen (då pappan fått sin ledighet)?

Min fråga och fundering är alltså: Kräver man även veckor av ledighet från FAMILJEN? Checkar man även UT från hem och familj när man går på semester i kärnfamiljer? Eller är det så att man är glad över att kanske få några barnfria dagar och bara spendera tillsammans med sin partner?

Jag tror att många hävdar (som jag gjort i diskussion med Ugglan) att som ensam förälder är det väldigt intensivt när man är själv, hela ansvaret ligger på ens axlar och det tar kraft och energi DÄRFÖR behöver man ledigt. Här har Ugglan fnyst så att kexsmulor flygit sin kos, då hon kontrat med ”Men ni är ju för tusan barnfria varannan vecka!!”

Jag tror det blir akut, brinnande och jävligt kritiskt att få EGENtid OM man träffat en NY partner. DÅ vill man ha tid med denne. Kanske vill man inte involvera barnen för mycket i den nya relationen (vilket jag tycker är klokt) vilket ökar behovet av egentid? Krånglet ökar om den NYA partnern OCKSÅ har barn som det skall koordineras med och passa.

Jag tror detta är en het potatis med tanke på hur jag och Ugglan fräst och gormat i frågan. Jag tror att det finns separerade föräldrar som inte alls känner igen dessa diskussioner och jag tror det finns dom som med näbbar och klor kräver och vill ha sina ”egna” veckor. Jag tror det kan finnas familjer där man ser till att man får egna lediga dagar på samma sätt som jag är övertygad om att det finns familjer där semestern är helig och skall spenderas tillsammans PUNKT.

I den här frågan är jag tacksam att jag tappat mitt ego och i stället äntligen ser min son!

//a