Kategori: Känslor/Affektion/Drömmar/Relationer

Ligga i charken?!

Av , , 2 kommentarer 12
The Untouchables, 1987

The Untouchables, 1987

När jag fyllde 40 år höll jag ett tal. Det talet riktade jag till mina föräldrar. Jag inledde med att jag skulle kunna ta tillfället i akt och tacka för att dom alltid finns och att jag älskar dem… Men se den sentimentala vägen hade jag ingen lust att gå den dagen. I stället konstaterade jag i mitt tal att mina päron skulle tacka MIG!

För utan mig, hur lugnt och tråkigt skulle inte deras liv vara då? Det är ju jag som rör om i grytan i vår familj, det är jag som står för underhållningen åt alla håll och kanter. Utan mig skulle dom aldrig fått Apple-Tv och aldrig hålla sig a’jour med alla nya termer. Utan mig skulle dom gå runt i en rosa illusion att alla män och kvinnor är finfina och trevliga och att det är hur enkelt som helst att hitta en partner.

Nej tacka vet jag verkligheten!

Har man en gång fått hjärtat nerknövlat i en obarmhärtig köttkvarn och kommit ut på andra sidan som en blödande massa då blir man lite… Hur skall jag formulera mig… Skeptisk?! Mindre naiv är ett annat sätt att utrycka det hela.

Min vän går just igenom den där processen och har just skrapat upp sig från marken. Jag har själv varit där så jag vet precis hur jävla ont och bisarr det kan vara. Känslorna som en gång var kärlek blir till sorg, ilska, skam och det är bara att rida ut dem en efter en tills intet finns kvar. För med tiden känner man inte dom där häftiga affekterna åt något håll. Vi läker om vi vårdar oss själva.

Alla kan laga och limma ihop sina brustna hjärtan och jag tror på att ta den tiden innan man kastar sig hals över huvud till en ny famn. Bagage -Sure, men var klar tack!

Igår låg min kompis i min soffa när vi matade dom sista avsnitten av Homeland. Under tiden satt jag på golvet och petade med ett nytt pussel. När serien var slut betraktade hon mig där jag satt på golvet.

Hon sa: ”-Du oåtkomlig Anna!”

Ja, så kanske det är! Oåtkomlig… Vilket fantastiskt ord.

Mitt hjärta är inte längre ett 2.000 bitars pussel som måste läggas. Jag har lagt mitt pusselhjärta och jag är lycklig över motivet som växt fram. Det är Jag!

Jag har således inget hjärta som behöver läkas men å andra sidan vet jag inte om jag i nuläget har lust att slänga ut det i charken igen! Kanske kan vi alla behöva stå stilla en stund och bara vara lyckliga med oss själva?! Vara en aning oåtkomlig, en smula onåbar eller oberörd av alla stormande känslor som involveras i en relation?!

Om jag ändrar uppfattning har jag ju den stora glädjen att få gå på lokal i helgen och dra upp medelåldern…

//a

 

 

Joy!

Av , , Bli först att kommentera 8

En sak slog  mig idag i mitt ospännande ”harrythehorneyhunter” liv… -Vilken gåva det är att kunna känna glädje med ANDRA!

Idag på förmiddagen har jag fått höra två otroligt glada nyheter från två olika personer. Den första nyheten gjorde mig så glad att håret på armarna stod rakt upp! Den andra nyheten gjorde mig så glad och rörd att jag fick tårar i ögonen!

Det var då det slog mig, att det är häftigt att kunna dela andra människors glädje och lycka! Ty även om det inte handlar om mig så låter dessa personer mig dela deras glädje! Å affektionen smittar!

Det finns människor som saknar den förmågan (inte att sprida affektioner utan att glädjas åt andra), vissa verkar sakna den permanent medan andra saknar förmågan periodvis!

Vi är alla olika, jag är oerhört GLAD att jag fick smittas av glädje denna dag, passar ju UTMÄRKT när jag senare skall bege mig mot stadskärnan och jaga glittrig eyeliner…

//a

 

 

Men turn ME on!

Av , , Bli först att kommentera 5

Sommartider är ju flirt och lust… Har jag hört!

Har diskuterat vad män och kvinnor tittar på när man spanar och det var egentligen få nyheter.

En intressant kroppsdel som män tycks vara helt ovetande om MEN som många kvinnor tycks spana på är ARMAR! Såg själv ett par armar i dag så jag rent insåg att det banne mig är SOMMAR.

Sånna små påminnelser gillar jag 🙂

//a

Vill du träffas för lite bus?

Av , , 14 kommentarer 7

 Igår skrev jag inlägg om Sex mot huvudvärk som handlade om Aftonbladets artikelserie "Sverige Ligger". Om sexnöden som råder i Sverige.

Jag och min väninna hade diskuterat sex och relationer tidigare under dagen och vi konstaterade som vanligt en hel del saker.

I artikelserien står det mycket om hur nätet "förstör" förhållanden och att tiden framför datorn också ingår i problemet kring sex-folkhälsa och fenomenet att sex blivit en konsumtionsvara idag.

Resolut registrerade jag in mig på en dejtingsida. Jag skrev ingen presentation, jag gjorde bara det absolut minsta man var tvungen för att "ta sig in på sidan". Absolut ingen bild. Jag ville SE själv hur det ser ut. 

Det tog ca 15 minuter så hade jag ett meddelande från en man som undrade om jag ville ta en träff för lite bus! 15 minuter…. Det är ju väldigt effektivt måste jag säga… Den människan… Vad vill han mig?

Han har ingen aning om vem jag är, hur jag ser ut, vart jag kommer ifrån, nada om min bakgrund. Men ändå… det var ju bara sex han ville ha. Jag tror jag börjar hålla med aftonbladet att det råder sexnöd i Sverige år 2013!

Är det verkligen ingen annan som saknar romantik? Äkta kärlek? Dom fina små beröringarna med känsla? Med det i bakhuvudet är det kanske inte så konstigt att modeikonen Karl Lagerfeld vill gifta sig med sin katt

//a

PS: Behöver jag tillägga att sidan är deletad?!

 

First time…

Av , , 2 kommentarer 7

Det finns en första gång för det mesta här i livet… Första andetaget, första steget, första cykeln… sånna grejer man som förälder står redo med kameran för att föreviga. Sådana bilder ens egna päron tog när man själv var liten.

Sedan växer vi och livet utvidgas. 

Sista veckan har varit dags för många "Första…" för min egen del. Som årets första regn, decenniumets första joggingpass och årets första cykeltur.

…å denna lördags kväll avrundas med årets första flock med gäss som just flög över taken och lät på deras extremt speciella vis… Jag vet ju att fåglar flyger om natten.. men har aldrig hört dom kvacka så frenetiskt 🙂

Imorgon kommer en kompis på besök för första gången till min lilla lya vilket skall bli riktigt skoj! 

Nya människor, nya bekanskaper, nya relationer… Så många "första" vi kan få uppleva och vara med om så länge vi är öppna och närvarande i nuet…

Själv älskar jag dom där nervpirrande "första" i livet 🙂

//a

VRÅL+skratt= ERROR!

Av , , Bli först att kommentera 7

 Det finns ju rädsla och så finns det irrationell rädsla. Jag fascineras oerhört över hur vi människor ibland reagerar. Jag kan gärna navelskåda om det leder någon vart! 

Härom kvällen spelade jag och sonen hockeyspel. Det där gamla klassiska spelet som man omöjligt har någon vettig plats för i hemmet. Gigantiskt och med pinnar som man skall dra och snurra. När vi spelar det där spelet.. då är det match!

Vi satt inne på kiddos rum och det gick hett till när pucken flög runt. Så står plötsligt sonens pappa i dörren till rummet. Jag skriker så där hejdlöst så att kiddo tittar helt förfärat på mig… Å så började jag garva. Det blir liksom så sjukt komiskt över det hela.

Jag såg ju att det var han. Tror jag blev mera rädd över att inte på något sätt ha hört honom 1) ta sig in 2) gå upp för trappan 3) hunnit ställa sig och titta på oss! Att vråla var som att släppa ut all adrenalin som redan sprutade på grund av spelet. Men det blev ett riktigt tjut… ett girly tjut och det fick mig att skratta ännu mera… 

Rädsla triggar flykt eller kamp… Där var det då inte frågan om varken eller utan ett högoktavigt Waaaaaaiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii! Hade då inte varit vidare konstruktivt om det verkligen varit någon stolle som stod där!!!

En vanlig reaktion när man blir rädd (och inte irrationellt rädd som i mitt fall) är att man blir ARG! Det är ju så att om vi blir fråntagen möjligheten att fly ska vi kunna bli arga för att försvara oss….

Så blir man rädd kan man fly eller fäkta -Jag skrek…högt och pipigt!

Blir man rädd och inte kan fly kan vi bli arga -Jag började garva

Snacka om ERROR på alla nivåer!

//a

Sex & Hat….

Av , , 2 kommentarer 10

Denna morgon började jag med att titta på Uppdrag Granskning och Näthatet mot kvinnor i det offentliga rummet. Jag blev häpen över hur folk beter sig via nätet. Genom anonymitet kan man bli så feg som man önskar. Man kan sitta och vräka ur sig det mest bisarra saker utan konsekvens. Å så polisen som inte ens orkar läsa en anmälan och se att ”oj här är det inte bara frågan om ärekränkning utan även olaga hot” utan bara lägger ner utan att så mycket som bemöda det hela ett ögonblick?!

Dom män som faktiskt ställde upp på intervju visade ju i allafall någon form av stake -Dom stod iallafall för vad dom sagt även om det visade sig att det hela inte var helt genomtänkt. Genomgående ”logik” tycktes vara att ”det var ju 1000-tals andra kommentarer så dom bara ”spann” vidare för att alla andra gjorde det.

Hoten var dessutom ofta laddade med det sexuella, våldtäkter med brännbollsträn, kvinnor som fått för lite k*k, att dom var fula fula fula… Det hela gör mig bara innerligt TRÖTT på hela det sexualiserade samhället. Jag tänker på ”Fifty Shades of Gray” där det också bara matades på med dominant sex. Jag blev bara less… Att skapa en kultur av hat där sex är ett ständigt återkommande HOT är ju ett paradigmskifte om något! Där det mest fantastiska blir slutligen något väldigt sjukt och tomt. Inte så att det pirrar till direkt om man säger så!

På Löven4Ever kan vi idag läsa en riktigt briljant krönika av en gästskrivare Adam Bitén. Om hatet mellan Skellefteå AIK och Björklöven. Den krönikan innhöll ju dock någon form av balans med kärleken till det egna laget. Men ändå någonstans där… mellan hot och våld och lokalt supporterhat blev jag bara så innerligt TRÖTT!

Jag är så less på hat. Fientlighet. Jag är så less på mobbingkulturen. Jag är så less på tanklösa människor. Jag är så less på läsa om män som hotar kvinnor med våldtäkter. Jag är så trött på människor som hela tiden skall kränka andra för att man inte tänker eller tycker likadant. Vi har bevisligen inte kommit särskillt långt i vår tolerans.

Att vi håller på olika hockeylag må vara en sak men när man inte skall kunna ifrågasätta en t-shirt från H&M utan att hamna i en sådan häxprocess dom den tjejen gjorde får ju en att undra vad vi är för primater?!

//a

Ett liv som struts…

Av , , 2 kommentarer 6

 Vad skönt det vore om man kunde vara mer en "strutsmänniska" än "satan så komplicerad".

Bara sticka huvet i sanden när det är något man inte pallar eller ogillar… alternativt stoppa fingrarna i öronen och bara lalla vidare… Bekvämt på nått sätt… Å fruktansvärt ytligt!

//a