Idag valde vi att göra en tripp till Övik, sonen, Ugglan och jag. Vi var lite fundersamma på om tåget skulle gå men det gick enligt tidtabell -Hur smidigt som helst.
Hade vi nu varit normala människor hade det varit punkt där, men vi är ju sällan riktigt konforma.
När vi rullade in mot Övik började vi fundera på vart vi klivit av förra gången, alla tre hade givetvis en åsikt och innan vi hunnit enat oss så rev jag loss min väska och stolpade iväg mot dörren. Sonen och jag är snabba som vesslor så vi hoppade av och konstaterade att NÄÄ här skulle vi inte vara, vänder oss om lagom för att se dörrarna gå igen och dessutom se Ugglan (som då just tagit sig till dörrarna) stå och dividera med tågvärden för att slutligen glida iväg sidledes….
Jag och sonen garvade så vi höll på storkna -Det är liksom inga avstånd så vi stolpade upp till vägen och började gå, vi visste vart vi skulle.
Ugglan och killen inne i tåget hade asgarvat lika mycket som oss. Ugglan hade väl konstaterat att ”men nu står ju dom där” varpå tågvärden konstaterat att ”ja, och nu går tåget”! Morrhår och Ärtor IRL.
Väl på Öviks centralstation hade Ugglan blivit mött av en mycket snopen och förvånad välkomstkomité och hon hade vackert förklarat att två stod vid norra stationen… Varpå dom ringde mig och sa åt oss att stå stilla för att bli hämtade -Vi hade då tagit oss till bilprovningen så det blev perfekt ställe att bli plockad på.
Hemfärden gick utmärkt, utan avhopp eller kvarglömd Uggla som seglade vidare i kvällen.
Det blev en rolig och mysig dag -Alltid härligt med miljöombyte och vänner!
//a
Kommentarer som inkommit