Jag brukar dela med mig av goddagyxskaft-tips… Så här kommer lite tips och goda råd hur man undviker omeprazol-fällan i december!
Nyans #1: Julpynt, adventstid och prestationsångest!
Jag har alltid älskat december. Som barn.
Jag älskade december för jag tyckte det var så vackert med alla fina små saker som plockades fram, allt som tindrade och glittrade. Det var förväntan, det var hemligheter, det doftade gott, hemmet var så vackert… Julaftonsmorgon var magisk, så där obeskrivligt magisk.
Så blev jag vuxen. Då blev det mera KRAV och upp till MiG att fixa allt det där själv i mitt lilla hem! Så blev jag förälder och kände hur jag absolut ville att mitt barn skulle uppleva december precis som jag gjort. Då blev det inte bara KRAV utan även en förbannat hård prestation att fixa hEla månaden!
Jag tillhörde länge den där skaran människor som ville ha det på ett ViSST SÄTT –Annars var det enbart FEL! Det var en ribba jag själv lagt och som av någon anledning alltid höjdes ett snäpp för varje år. Tillslut helt omänsklig, orimlig och omöjlig att kravla sig över. Det var en man som slutligen fick mig att börja fundera på vad som e.g.e.nt.l.i.g.e.n var nödvändigt för att låta advent, december och julen komma in i mitt hem! För det perspektivet är jag honom evigt tacksam!
Då började jag åter älska december igen. Lät månaden komma i lagom takt. Köpte lussekatter när jag inte orkade baka, struntade i julkort när jag inte hann med. Lärde mig beställa julklappar via nätet i stället för att vara nere och bli förbannad på stan i sista-minuten. Gjorde det jag ORKADE i stället för att flippa ur av trötthet.
Då kom liksom den där magin och glädjen i stället för det där sammanbitna och ansträngda leendet. December blev åter en mysig och varm månad när jag kunde ändra mitt eget beteende och min egen inställning!
Därför fick jag nästan (mer) allergiska utslag när jag började se alla myspysbilder dyka upp på Facebook i helgen -Inte för att jag missunnar någon att ha det vackert utan för att jag enbart tänkte: HUR såg det ut UNDER TIDEN?!? Innan allt var på plats. Det hade varit så mycket mera intressant, roligt och talande än dom där färdigriggade bilderna -Tycker jag!
Alltså slängde jag upp en bild från min hall igår på Facebook… Å i ärlighetens namn ser dagens bild värre ut än i går…
Å så här ser det ut i min hall idag… 1 december (and I don’t care!)
Det behövs lite ärlighet kring myset kan jag tycka, att det finns en baksida, en igenkänning och samhörighet (och visst förtjänar vi absolut uppskattning för) att vi FiXAT det -Även i år… MEN då kanske man skall lyfta på locket och snacka om hur vägen varit dit och dra på smilbanden en smula för det är, i rätt perspektiv, tämligen komiskt hur vi håller på ibland!
Ty trots att december kommit har vi fortfarande vardagen, jobbet, kidz, aktiviteter, magsjukor, förkylningar och tvätt som skall rulla på SAMT att hela hemmet, mitt uppe i alltihop, skall omstylas, pimpas och riggas. Kartonger, lådor, sladdar, lampor, fönster, blommor, pynt, barn som vill hjälpa till (fast inte just nu), jaha oj skall vi ÄTA också, vänta lite vart skall vi få plats med GRANEN, men hur fan skall jag få fram adventsljusstaken ur förrådshelvetet? Men är kaffet slut -Jaha då måste jag åka på affären mitt i röran…
För av någon anledning vägrar jag tro att jag är ensam med alla dessa dilemman! Därför vägrar jag dom där gosiga finfina bilderna och håller mig till den krassa baksidan av det hela och tänker att någon kanske tycker det är en smula mera upplyftande än en perfekt, polerad yta!
Så min första nyans av julens 24 steg är:
Allt det vackra har en baksida, älska och orka med även den sidan, annars är det inte värt det!
Jag lovar att vara helt ärlig när jag haft mitt första december-bryt -Kan bli vid lucia, julkortsverkstaden eller när jag fått nog på någon jullåt… Jag skall absolut rapportera om något får mig att tippa över kanten denna månad 😀
Första december… Ho ho ho… Bring.It.On.
//a
Kommentarer som inkommit