När telefonen plingade till och jag konstaterat att den tredje apotekskedjan körde Black Friday kändes det onekligen som att Sverige köpt det amerikanska startskottet för julen och shopping!

Tydligen har vi cyber monday på måndag!

Jag tror jag skall ge alla mina nära å kära virkade råttor i julklapp!

Ingen advent so far men har lyckats lyfta fram jullådorna från förrådet. Överväger dock en sväng till stugan! -Lite miljöombyte och ”grönbete” i skogen känns mera inspirerande än att sugas med i den tokstolliga köp/julfrenesin!

//a

Juldagen måste vara dagen då alla människor bär, kånkar och drar sopor och skräp till soprummen!

Det är liksom bara den gemensamma nämnaren jag noterat idag.

//a

Denna julafton är som en enda lång ”Jag-har-aldrig…” upplevelse! Jag är belåten. Fascinerad. Nöjd. Tillfreds.

Jag har till exempel aldrig haft bilen inslagen i en tunn stenhård ishinna och med igenfrusen dörr (måste fixa silikongrejs), jag har aldrig kokat en delikat tomat och löksås till pizzabas på julafton, jag har aldrig sett Kalle och hans vänner önska godjul ensam e.v.e.r, jag har aldrig fixat brownies med mintchokladtryffel och granatäpple någon jul tidigare -Det  kanske blir så när man faktiskt liksom inte firar jul?

Det julrelaterade som sonen önskat denna dag var skinkmacka och julmust till frukost och off course körde vi på den linjen! Så tack till min snälla pappa som fixat en julskinka åt oss! Efter det var lugnet totalt, vi umgicks och sedan på eftermiddagen lämnade han för att åka till en pappa som väntade med att få starta firandet. Jag passade på att ta en promenad och andas lite frisk luft.

Vid den tiden var det liksom ”sista rycket” ute. Jag såg några bussar, bilar som körde som skottspolar och jag tänker att snart… Snart stannar allt upp. Så när jag återvände till katten, drog han ut… Och då började jag dona i lugn och ro.

Jag har känt en stor tacksamhet denna dag -Hela vägen igenom. Jag har känt kärlek och ödmjukhet inför hela livet, min familj och mina vänner. Jag har tänkt på hur många människor som ändå jobbar och håller igång allt för oss i detta samhälle. För människor som vårdar äldre och sjuka, för poliser som håller ställningar, brandmän redo och ambulansen på plats.  Att vi har ett samhälle där vi kan sitta och knäppa nötter i trygghet i våra soffor.

Med detta konstaterat skall jag börja skära upp grönsaker till middagen. Julbord blir det alltså inte.

Att liksom inte fira kanske är bästa sättet att fira och känna lugnet? (fast sonen har sagt nej till sånna här dumheter i fortsättningen)!

//a

PS: Angående klockrena, underbara ”Tusen år till julafton” så skrattade jag och sonen gott åt morsan som ”…bara skulle blogga…” och så lovade jag att framöver inte blogga när vi två är tillsammans! Så jag passar på… När katten är borta och allt det där…

Vi skrattade även gott över dumheter som att fota maten… Hahahaha det ÄR sjukt sjukt sjukt!

GOD JUL och massor med kärlek till Dig som följer min blogg om precis… ingenting annat än vanlig krispig vardag årets alla dagar 

PS2: …(ja och god jul även till dig som bara råkade halka in här av misstag!)

…det går lite sådär med uppesittarkvällen…

Jag tänker att denna bild kanske illustrerar hur väldigt många känner sig så här dan före dopparedan!

//a

PS: …å det är helt okej att somna i soffor och fotöljer!

På riktigt körde vi all-in på julafton igår -Det innebär att jag har ytterst svårt att känna att det är 4:e advent idag. I stället känns det som en synnerligen lugn och skön juldag utan stress, pirr eller andra måsten. Äntligen har jag fått äta en riktigt god julskinka både till lunch, middag, kvällsmackan och frukost/lunch -Så nu är jag liksom nöjd.

Så jag funderar skarpt på att börja avjula… Why not liksom?! En annan sak jag funderar på är att skippa julmaten till veckan helt och hållet. Tänker göra något vegetariskt och så överväger jag skarpt en skiva oxfilé på torsdag när Kalle Anka rullar på tv. Till och med sonen var helt med på noterna. En sväng med julmat räcker faktiskt och vi har då verkligen inget vulgärt bord med alla möjliga och omöjliga ätbara mojänger!

Traditioner är till för att ändras.

Förändring är verkligen vad jag eftersöker på så många plan just nu. Jag är så grymt tacksam för denna höst, där jag bokstavligen rensat och röjt hela hemmet och förrådet. Det har liksom varit fem år som bara stuvats in där det har rymts. Nu känns det omöjligt att ”vända tillbaks” i gamla hjulspår. Så varför inte våga förändra självaste julen? Vi har ju redan fått allt man kan önska av själva julafton redan.

Så med det konstaterat skall jag testa min nya elektriska nagelfil/polerare -Ha, alla läskiga flisors mardröm! Jag känner bara god energi efter dessa dagar, katten har trott att hushållet har blivit galet. Jamen kanske det.. och varför inte?! Kanske det är just det som behövs? Ett uns galenskap för att avsluta ett år och börja ett nytt?

//a