Tackar…

För en stund sedan satt jag i telefon, jag blev tvungen att fråga vilken dag det är! Här har vi firat en högst annorlunda jul. Improviserad julafton med nedbäddad son som frossande sa: Få bara hit alla när tabletterna börjar verka! Å så blev det. På två timmar blev det någon form av samling på julafton. En väldigt kort sådan för julklappsutdelning, kort men väldigt mysig.

När Kalle Anka började blev det att hetssöka efter en tv-antennkabel för den har jag helt skrotat då det mesta går att streama direkt, dock ej Kalle… Efter Kalle och hans vänner önskat GodJul tackade den äldre generationen för sig och sonen tog en ny frossa i galet hög feber. Det är en viss känsla man känner när ens tonåring säger ”Tackar” när man kommer med resorb blandat i en flaska på julafton…

Influensa in da house!

En liten skål soppa på kvällen, mera ibuprofen, paracetamol, vätskeersättning och godnatt.

Juldagen då mannen skulle dyka upp som tomten i paketet blev panikbromsat då jag själv tickade upp i feber -Så här suddar vi runt. Har aldrig ätit så lite mat, godis, frukt eller julmust någon jul tidigare. Det är mest vatten och te som smakar bra! Musklerna värker och huvet håller på explodera, så vad passar väl bättre än att ta fram min dator som stått pensionerad i en garderob och se om den vill vakna till liv. För att ligga ner går inte!

Det finns inga känslor av att det är synd om oss här – Tvärtom måste jag säga att vi haft just den känsla som julen skall vara. Nära, ärlig, varm (i dubbelbemärkelse), tillsammans och totalt prestigelös.

Ta’t lugnt därute, Umeå är tydligen hårt drabbad av influensan. Stanna hemma, skippa reor och ta hand om varandra i stället!

//a

PS: måtte min egen tomte komma snart!!