Alfa-Omega…

Ibland slår det mig hur obegripligt det är att vissa saker börjar och slutar!

Som igår, en bilfärd på ca 1h20minuter. Hur kommer man från sommarlov till jullov?! Svetten och stressen jag kände över diskussionen om jullov och höstlov var en obegriplig kontrast till sommaren som svepte förbi utanför rutorna.

Under samma bilfärd beslöt sig bensintanken att nå Omega -Det började pipa, och jag vet att det innebär ca 10 liter kvar, så det är ingen större panik -Men det var en obegriplig snabb färd från ”Alfa-rödpiiiip” till ”Omega-bensinpump”.

Sedan har det även hänt något fullkomligt obegripligt och som jag bara är grymt förvirrad över. Jag var ute och vankade igår, jag hade tagit med mina solglasögon som jag ALLTiD har till hands. Mina fina solglasögon som jag köpte som en 40-års present till mig själv. Dom behövdes inte på kvällskvisten men dom hängde med.

Idag när jag skulle åka och handla låg dom inte på ”sin plats” -Jag stod bara och stirrade på den tomma platsen på hyllan i hallen. What liksom. Jag gick upp och sökte, jag kollade hela hallen, jag rotade i alla jackor och fickor, jag dök ner bland skor och fiskade och tömde, jag rotade i påsen full med returpapper men dom var putsväck.

Så jag fick kisande stolpa till bilen utan mina solglasögon, för i bilen finns ett annat reservpar. Så började jag åka iväg och när jag skulle svänga ut från området såg jag mina fina älskade solglasögon hänga… -Prydligt upphängda på gårdens orienteringstavla.

Jag nitade och hoppade ur och hämtade in mina darling glasögon -Sedan slog det mig… NÄR tappade jag dom?! Å vart? Å hur kan det possible har gått till?!?! Den andra tanken var att prisa mänskligheten, att det finns HOPP, att någon så vänligt hängt upp dom där i stället för att låta dom ligga kvar, eller stoppat dom i egen ficka.

Med detta konstaterat håller jag ögonen öppna av nyfikenhet för vad nästa alfa-omega tråd skall bli i min tillvaro. Man vet sanna mina ord aldrig vad som väntar, händer eller sker.

Mer än lunch!

Typ!

//a