Jag fascineras oerhört över Vasaloppet… Egentligen alla former av aktiviteter som går så långt utanför det "normala" att den första spontana frågan är "Varför"

Jag vill gärna relatera till något konkret å E4:an är extremt konkret i min värld. Att åka Vasaloppet innebär att dra på sig skidorna utanför min dörr och staka och skida iväg till Husum.

Vättenrundan… 30 mil på cykel innebär i min värld att hoppa upp på järnhästen och trampa till Gnarp… Man har alltså passerat Sundsvall och riktar in sig mot Hudiksvall. Att åka bil till iKEA är ett nödvändigt ont kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att cykla! Å cykla förbi Birsta, förbi Sundsvall och vidare mot Gnarp!

Jag har cyklat Umetrampet. I ösregn och motvind. Jag bara gjorde det. Det var inga större problem mer än att det var frustrerat väder och det var bara att ligga an efter vägen för att inte frysa. Jag tror distansen var 4.2 mil… Därför är 30 mil en sträcka som väcker frågan WHY i mitt huvud.

Att göra en "klassiker" eller "tjejklassiker" måste vara grymt utmanande men jag undrar hur det skulle vara möjligt rent konkret. För att köra Vasaloppet bör man ha ca 20-30 mil på skidor  i bagaget (har even hört 50mil!) beroende på vad man har för träningshistorik. Inför Vättenrundan bör man ha minst 100 mil på cykel. Vansbrosimmet bör man absolut kunna crawla och Lidingöloppet där man skall springa 3 mil behövs ju inget geni för att begripa att man måste ha tränat för att kroppen skall orka. 

Jag undrar: Hur GÖR folk?! Hur får dom ihop arbete, familjeliv och denna träning?? 

Synnerligen intressanta frågor denna morgon med Vasaloppet på TV. Blir riktigt sugen på skidor. Kanske jag och junioren kan ta oss en liten lagom tur på ängarna senare denna dag då stormen ute bedarrat.

//a