Vaniljsex?!

Av , , 2 kommentarer 6

 Alltså ursäkta mig men vanilj börjar ha ett "bad name".

Läser man böckerna om "Fifty shades of…" lär man sig om konceptet vaniljsex. Det är det vanliga sexet och därmed "tråkiga"?! I vaniljsex finner man inga spår av S&M, inga prylar och tillbehör. Man skulle också kunna tolka vaniljsex i den boken som konceptet "att älska!" Å det är inte intressant! Det är booooooring och inte alls vad Mr. Grey är ute efter. Eller kanske är han det trots allt?! Bara han får smiskas lite också…?! 

Vanilla Sky en film som är, i mina ögon, ohyggligt bra, men som dom flesta dizzar högt och ljudligt… Ännu mer Vanilj som suger!

En annan ytterst osmaklig vaniljtolkning hände i veckan. Sonen önskade fiskbullar (som han via skolmaten kommit på att han åter gillade!) så jag kokade potatis och dessa fiskbullar. Han stormade in i köket och frågade om det var vaniljbullar? Förvirrad undrade jag om han pratade om bullbak?! 

DAHHH! -Fiskbullarna är dom i vaniljsås?! Kombinationen av vaniljsås + fiskbulle i samma mening var liksom så systemerror i mitt huvud att jag stammande försökte få ordning på tankarna. -Men vaniljsås med DILL?! Förtydligade han sig. Öhh… Näe…. det är… Sökte reda på burken och kunde slutligen stilla dom röriga tankarna på vanilj+fisk att det var GRÄDDSÅS. -Ja, men det var ju det jag menade! kvittrade han glatt 🙂

Till jul fick jag en fantastiskt estetisk vaniljdoftande pryl som skulle sprida en viss atmosfär i mitt hem. Ivrig som jag var slängde jag ner alla doftpinnar i flaskan. Vilket resulterade i att när jag klev in genom ytterdörren kändes det som ett smärre bedövande överfall av det olfaktoriska nervsystemet! Slutade med att jag fick börja förhöra mig hur det var tänkt att jag skulle göra… Det visade sig att EN pinne räckte gott och väl… Sex var en definitiv overkill!

Denna dag då jag engagerar mig i slowfood tillverkningen inser jag när jag studerar kokboken att jag funnit en "vaniljpizza". Det står så smaklöst att man kan ta KETCHUP på degen… Nej där går min gräns. Där blev vanilj väldigt tråkigt! Någon vaniljpizza blir det inte. Tomatsåsen kokar med pepprad lök i basen! Den skall sedan få stå ute på balkongen och vila tills den skall användas!

Dagen till ära tror jag att en efterrätt med vaniljglass vore på sin plats. Där den hör hemma liksom!

//a

 

Att våga låta något rasa…

Av , , 2 kommentarer 7

I filmen/boken: Eat, Pray, Love (Elizabeth Gilbert) finns många oerhört kloka citat. Ett av dessa, som är hyperaktuellt är "Ruin is a gift. Ruin is the road to transformation"

Jag skriver om citatet för att jag ser det som en möjlighet! Inte som något deprimerande, något sorgligt något tragiskt även om det kan kännas så när man är MiTT i det hela.

För många år sedan hade jag en lustig dröm. En röst sa till mig "Anna, du är en buske och du kommer kapas vid rötterna för att du skall kunna växa och bli stor" Jag tyckte drömmen var så komisk, att jag -Moi!- liknades vid en buske så jag skrev ner den direkt när jag vaknade. Det var tur. Under året som följde hände det saker som gång på gång fick mig att måsta återvända till det jag skrivit ner. Jag blev onekligen nerkapad till rötterna. Hur tungt det än var, visste jag att det var "okej" då drömmen sagt att det skulle få mig att växa. 

Jag gick då en utbildning som var helt fel för mig, men tjurig som jag är tänkte jag inte alls lyssna på min inre röst utan bara malde på. Jag mådde sämre och sämre tills jag en dag sökte hjälp och hittade nya vägar att välja. Då började jag sakta men säkert må bättre. Å allt fick mig faktiskt att växa. Jag bytte helt riktning och fann en annan väg som jag aldrig kommit till om det inte varit för att jag de facto blivit nerkapad först! 

Med denna dröm har jag alltid haft en slags "tillförsikt" när "shit happens". Vi har en inre kunskap om vad som behövs, vi är bara… JAG var bara duktig på att ignorera den där lilla tunna rösten som berättade saker å ting för mig. Idag lyssnar jag alltid på den rösten först. Å det gör jag i stillhet och ensamhet.

Just nu är såväl jag själv, som många runt mig, på väg mot det som kan kallas en "ruin". En spillra av något som en gång var… Spelar ingen roll om det handlar om relationer som förändras och tar slut, arbeten som visar sina mörkare sidor eller hälsan som rasar ihop. Det är liksom samma sak i mina ögon. Det är något som rivs, för att man skall kunna bygga upp något nytt. 

Många vill kämpa mot denna "ödeläggning". Kämpar så in i märgen MOT istället för att bara falla, låta det hända och med tillförsikt veta att det kommer bli bättre. Motstånd är bara rädsla för det okända och det nya. Jag är inte rädd. Jag vet att allt bara blir bättre när man hamnar i dessa lägen. Att det faller beror på att det inte är meningen att vara som det är -just nu!

Så enkelt är det. Livet är här och nu. Att kämpa och hålla emot när allt faller, skadar oss bara i onödan. Det är bättre att stiga åt sidan, låta det rasa klart och sedan kliva in och börja bygga upp något nytt. Så ser jag på saken. 

Jag kan bara hålla med i citatet. Ruin is a gift. Ruin is the road to transformation. 

//a

 

Ho-ho i natten…

Av , , Bli först att kommentera 3

Snacka om att vara nattuggla.

Operan var fantastiskt bra och jag gillade scenen. Hur man skapade rummen med minimal rekvisita. Med ljus och med känsla.

Ska fortsätta på min bok ”Någonstans inom oss” av Kajsa Ingemarsson. Sedan vakna och glädjas över en kväll med mina fina vänner. Får se om det blir singularis eller pluralis.

Min dörr är öppen!

//a

Hockey & Opera…

Av , , Bli först att kommentera 7

Denna kväll blir det garanterat underhållande hockey på Umeå Arena när Björklöven möter Olofström för andra gången. ”Ladan” kommer väl lyfta och alla lövenhjärtan bulta hårt som trummor denna afton.

Själv skall jag låta hjärtat vila till Puccini’s Le Bohème då Ugglan och jag skall ta oss till Norrlands Operan och lyssna. Jag laddar med näsdukar och vattenfast mascara!

När operan är slut vill jag läsa på Swehockey att Löven vunnit. Punkt Slut.

//a

V.v STÖR EJ!

Av , , Bli först att kommentera 9

Kiddo stack över till sin far denna afton då jag var tråkig och bara ville läsa en bok. Han hade förvarnat sin far om att kvällens projekt var att göra ett eget spel. Dom är väldigt kreativa tillsammans.

Sonen drog glad iväg och jag försjönk in i min bok. Runt 21-tiden började jag undra vart kiddo tagit vägen. Kollade min ljudlösa mobil och upptäckte inte bara missade samtal utan även sms från hans far om att kiddo inte alls konstruerade spel utan hade dissat sin pappa och satt och körde Minecraft online med sina polare.

Då gjorde jag en sådan där ytterst störande ”mamma-grej” Jag ringde upp min son via Skype! Samtalet nekades. Jag ringde igen. Tekniken svek. Jag skickade mess via chatten och frågade när han tänkt springa hem igen?! Förstod att jag kanske retade gallfeber på honom men ringde igen.

Som mamma är det mitt jobb att vara den där jobbiga snigeln i ögat och jag fick napp. Han svarade faktiskt skrattandes å undrade var i hela friden jag gjorde på Skype! Jag undrar när du kommer hem?! Sätt på min dator… Jag kommer nu!!!!! Typ 1minut40sek stod han i hallen, glad som en lärka!

Det är helt underbart att känna sig som den där jobbiga mamman vissa gånger. Jag har sagt åt kiddo att han får vänja sig, jag kommer fråga, tjata och ligga an vissa gånger, det är min uppgift som hans mamma, -This is it liksom 🙂 Han brukar le sitt sneda leende och titta på mig med sina blåa ögon och säga ”- Jag vet!”

//a

Action-sommar!

Av , , Bli först att kommentera 7

 ”Boka din action sommar på camping.se” Tja, att bo i tält är onekligen action med vet inte om den är fylld med adrenalin eller vatten? 

Som barn bodde vi nästan en månad i tält under sommaren när vi åkte utomlands med bil. Det var fantastiska semestrar som jag minns nästan uteslutande med glädje. Bland dom sista åren vi körde med tält hade vi: ”regnsommaren”.

17 av 21 dygn VRÄKTE regnet ner. Allt var blött. Trots stort tält med innertält kändes det som att allt tillslut FLÖT omkring. Det rann in vatten. Vi sov på luftmadrasser och även dessa kunde slutligen flyta runt i ett hörn av tältet. Ugglan var den enda som entusiastiskt höll uppe modet och förkunnade för alla på campingen att ”…but tomorrow the sun will shine again…” Alla ViLLE tro henne…

Ugglan lackade ur rejält när hon tvingades laga mat på stormkök iNNE i sovtältet en afton. Bror och jag konstaterade när vi fick maten serverad att den smakade konstigt. Hon fräste att det var inget fel på maten. Tills hon själv började smaka och kände den pikanta beska smaken av T-RöD.

Dessa tältsomrar var enkla. För oss barn. Vi hade ingen jättebil utan begränsad packning och vi var tillsammans under semestern. Vi spelade yatzy, badminton, badade (i regn eller hav), såg europa, lärde känna människor i Frankrike…

Med detta i ryggen tog jag med sonen ut på camping när han var fyra år! Jag och Fröken P diskuterade ihop oss, klart kidzen skulle lära sig uppskatta det enkla livet i tält! Vi spånade på en lämplig camping, relativt nära med badmöjligheter -Vi hamnade i Nordmaling…Ni vet vid E4:an 🙂

Bilen var packad så jag trodde den skulle explodera. Ska man campa måste man ha med sig allt -till och med diskborste! På den tiden hade jag en liten kermit-grön Polo utan AC och centrallås. Kunde icket begripa hur mina päron fått ihop oss!! Fröken P’s bil var lika loaded. Hon hade inte luftmadrasser utan hade riktiga madrasser inrullade i bagaget OCH cyklar?!

Det visade sig tämligen omgående att vi var dom enda som campade i Nordmaling. Allt och alla andra bodde i sina gigantiska lyxiga husvagnar. Vi slog ner som en bomb till allas intresse mitt på gräsplanen. Det flög barn och madrasser bland tältpinnar och campingstolar. Vi smackade upp två tält med ingångarna mot varandra och i mitten hade vi en stor filt där kidzen myste. 

På kvällen badade killarna lyckliga, det var varmt och ljust så där som det bara kan vara här uppe i norr! Jag och Fröken P var ohyggligt nöjda med att vi faktiskt tagit oss iväg även om vi båda konstaterade att vi förundrats över mängden bagage som behövts!

Natten var kall som bara den men ljuvligt frisk och enkel! Att vakna i gryningen och krypa ur tältet till en stilla morgonstund var fantastiskt härligt!

Denna campingtur är något barnen pratar om ännu. När vi försökt återupprepa tältning har det gått sisådär. Att tälta utanför stugan slutade med att kiddo kom på att vi lika gärna kunde sova iNNE i stugan, då det faktiskt kunde komma björnar. Jag var inte helt sen på att hänga med in kan jag säga!

Såååå när ni börjar spåna på sommaren, kan jag, trots allt, varmt rekommendera tältning. Man behöver inte göra det v.a.r.j.e sommar men gör det i allafall en gång! Det är minnen som stannar kvar. Det är en enkelt och härlig kontrast till resort-semestrar utomlands!

… ett tips är dock att ta med varma kläder och gärna REGNkläder också!

//a

 

ORD: Hicka

Av , , Bli först att kommentera 12

 Hick…hick..hick… Hur irriterande är inte hicka?! Ibland kan jag nästan börja må lilla när jag får hicka. Igår hade jag en hickande vapendragare. När hickan bröt ut för tredje gången samma dag var han tämligen LESS.

Hyperneurokostiska diafragmakontravibrationer verkar vara ett annat ord för Hicka (fikonspråk!) På wikipedia kan man läsa om hicka som medfödda reflexsammandragningar i mellangärdet. Det står även att hicka uppstår när man dricker kallt, äter snabbt, kyla etc. Ungefär samma sak står att läsa på Vårdguiden.

Ljudet förklaras på vårdguiden "Det beror på att du börjar andas in kraftigt när diafragman drar sig samman i kramp. Inandningen avbryts hastigt när passagen genom struphuvudet med stämbanden stängs. Det är då hickljudet uppstår."

Finns många saker som kan trigga hicka men mest huskurer för att bota. 

En som nämns är att dricka vatten upp å ner… Eller som det står formulerat på wikipedia att dricka kallt vatten "gärna från glasets bortre kant". Det står även nämnt att man kan sitta och andas lugnt och försöka frammana hicka självmant (kognitiv beteendeterapi) eller trigga kräkreflexen. Andas i en påse eller hålla andan är andra knep för att bli av med eländet, då ökar koldioxidhalten i blodet! 

Själv vet jag att dricka upp och ner fungerar utmärkt för kiddo och för mig fungerar det att tjata bort det själv med en inre monolog!

Är det någon som har fler knep för att bli av med irriterande hicka?! Socker på tesked har jag hört men aldrig testat!

Etymologin kring Hicka verkar komma från norskans Hikke- som betyder flämta, snyfta men jag blev inte helt klok på den ordlista jag hittad på nätet men tyckte det lät rimligt!

Får tacka kiddo för inspirationen att utreda begreppen kring detta mänskliga irriterande fenomen 🙂

Hicka lugnt denna torsdag, nu har du kanske lite mer info om varför du gör det, varför det låter, hur du blir av med det och även vad det e.g.e.n.t.l.i.g.e.n heter… 

//a

 

PS: Hyper-neuro-akustiska-diafragma-kontra-vibrationer verkar vara ett annat alternativ på ordet… jag ska fråga min läkare nästa gång vad det heter!

//a

Stryk strike…

Av , , 1 kommentar 7

Ikväll tog mina päron med mig och kiddo på Bowling på Bowling Center. Bowling är riktigt roligt. På Wii… I verkligheten är bowling lika roligt men frustrerande svårt!! 

Hur svårt kan det vara att få ner dom där käglorna?! Tydligen hur svårt som helst. Det var jag, kiddo och Tarzan som spelade. Vi hann spela två fulla serier. Kiddo vann båda. Tarzan kom och fnissade och påtalade att han hade en knäskada… I had no ursäkt! Jag bara sög ändå!

Varje gång jag skulle ha iväg klotet konstaterade jag att jag hade fel ben framme. X antal gånger hamnade jag i rännan. Jag fick EN spärr.. Kiddo fick flera spärrar OCH strike ett antal gånger. 

Nu är jag inte den som är den. Jag skulle bara vilja vara bättre för min egen skull! Pratade med mannen i receptionen och frågade helt enkelt om det gick att få boka tid och få instruktioner. Det gick hur bra som helst. 

Fick med mig lite kvällslektyr, så nu skall här läsas. Å så skall jag öva stegen… ett…två..tre..fyra… 

//a

Sportlov…

Av , , 2 kommentarer 6

När jag var liten var sportlov/påsklov tillfällen att besöka fjällvärlden. Vi åkte med en annan familj och vi barn fick åka längdskidor som vi var redo att elda upp. ”-Bara en liten bit till” peppade dom vuxna oss. Lite till sedan får ni godis.

På den tiden var godis som diamanter. Något ovanligt, något extra och speciellt! Så vi kidz bet ihop och stakade framåt i jakten på den perfekta platsen att tillbringa dagen. Dom vuxna solade hejdlöst (utan skolskydd) och vi ungar åkte pulka ner för någon fjällkant! Godiset var alltid en djupfryst apelsinklyfta… ty frukt är också godis. Vi skrek lurade och muttrande plumsade vi iväg för att åka pulka.

Sportlov/påsklov idag innebär en lapp hem från fritids där man med ångest får överväga om ens barn kan få några dagar ledigt! Att som ensamstående varannnavecka förälder ge sitt barn ledigt alla lov är en omöjlighet. Är oändligt glad och tacksam över det samarbete jag och kiddos pappa har samt att mina päron ställer upp i alla lägen.

Fjällresor är inte aktuella men jag hoppas att stugan börjar tina fram till påsk! Miljöombyte efter denna vinter vore helt underbart!

//a