När det ser ut så här ute.

Foto: Anna Westin

Foto: Anna Westin

Vad blir det? 5 månader innan man börjar se ljuset i tunneln. Jag är inget större fan av vintern, det kan jag säga utan att ljuga det minsta. Man skulle fått gått i ide som björnarna.

Mina föräldrar fick genom sitt eminenta arbete tillfälle att vara med på en riktig fotosession. Nu är bilden publicerad och den blev riktigt snygg må jag säga.

Bild från www.norrmejerier.se klicka på bilden för större.

Reklamfoto består av mycket efterarbete. Man tar bort, lägger till, fixar och trixar. Så också för denna bild. Det är några saker som inte fanns där vid fototilfället, vissa mer uppenbara än andra. Någon som vill gissa?

Mammas lite själviska kommentar till bilden var "- Ja, jag är då äldst men det syns inte!"

…Är svåra att fotoa. Är man inte fotomodell eller liknande så brukar gemene man/kvinna bli ganska stel framför en kamera. Värst är vuxna, barn brukar klara sig ganska bra. Det sämsta man kan göra är att annonsera att det är fotodags, då kommer man att gå därifrån med en bunt bilder på människor som ser ut att önska sig från jordens yta.

Jag skulle vilja ha ett macroobjektiv för närbildsfotografering. jag skulle också vilja ha ett teleobjektiv av lite högre kvalite. En ny kamera skulle jag också behöva, både system och kompakt. Jag ska gå och köpa en trisslott nu.

Jag är så glad att jag har den här bilden av farfar. Alla som kände honom vet att denna bild är ganska talande för vem han var. Jag vet inte vem som tagit den, förmodar att det är mamma. 

Ett av tipsen som jag fick var att ta en promenad mellan bäckarna i Ormsjön. Det gjorde vi i sommras och vill man inte ut på några större äventyr så är det något jag varmt kan rekommendera. Det är fridfullt och lättgått där i skogen.’

Så här i slutet på Oktober…ja varför inte? Det är vidrigt väder ute och det enda jag gör är att drömma mig bort till nästa sommar (som omöjligt kan bli sämre än den vi haft)

Bor man här i närheten så tycker jag att man ska ta sig tid och åka vildmarksvägen runt. Jag drog runt första dagen på semestern och såg det som en 60 mil lång omväg hem till Trehörningsjö. Man ska inte åka allt på en dag, det är bara dumt. Man ska ha tid på sig och verkligen uppleva allt fint som finns längst denna väg.

Första stoppet blev Hällingsåfallet som ligger mellan Strömsund och Gäddede.

Sedan drar man upp mot stora Blåsjön

Och sedan väntar min favoritplats Stekenjokk

Sen kommer man till Klimpfjäll och den vackra Kultsjödalen

Jepp och sedan kommer man till VIngelmina, men där ides jag inte ta nå kort. Som sagt, jag hade lite bråttomt och man ska ta några dagar i anspråk för denna tur. Men fint är det.