Grupp D med Costa Rica, England, Uruguay och Italien blev knappast mindre tuff efter att Costa Rica stulit alla tre poäng av Uruguay – ett Uruguay som gjorde ett allt annat än imponerande intryck. Visserligen saknades Suarez, men det är uppenbart att varken backlinjen eller mittfältet håller en riktigt lika hög klass som hos de stora favoriterna.

Djungeldramat mellan England och Italien blev som väntat en ganska tempofattig historia mellan de två straffområdena, och att Fifa inte kör en extra vattenpaus i varje halvlek frångår mitt förstånd. Frånsett detta kunde ett kompakt Italienskt mittfält ägde det mesta av bollinnehavet samtidigt som Sterling skapade oro främst på Italiens vänsterkant. Att ett rutinerat Italien avgick med segern kom inte som någon större överraskning för mig. Candrevas inlägg var mästerligt samtidigt som Cahill inte alls hade koll på en för dagen ovanligt rörliga och fokuserade Balotelli. England har en väldigt spännande generation på gång, men det känns inte riktigt som att det kommer att räcka till i år heller. Framförallt backlinjen känns två nivåer för dålig för det.

Italien då? Pirlo styrde och ställde (för vilket mästerskap i ordningen?) sin vana trogen italienarna till en oerhört viktig seger utan att laget ”tokimponerade”. Främst backlinjen med Argentinaren Paletta kändes som ett orosmoment, men så lär det inte förbli hela turneringen. De Sciglio lär kliva in till vänster när han är skadefri samtidigt som Chiellini då får återvända centralt där han är minst två nivåer bättre. Buffon sägs också återvända till nästa match vilket naturligtvis innebär en del trygghet.

Hur som haver blev gruppen oerhört mycket mer tillspetsad nu, och jag skulle inte bli förvånad om Italienarna kryssar i sina två återstående matcher.

Avslutningsvis: Pirlos frispark, kan någon rädda en sådan om den går på mål?

Casillas – Azpilicueta, Pique, Ramos och Alba VS. Cillessen – Janmaat, De Vrij, Vlaar och Indi kändes på förhand som en 5-0-seger, men i VM finns uppenbarligen inga regler att förhålla sig till – och framförallt inga gamla meriter att luta sig tillbaka mot. Sneijder visade att han definitivt inte är slut, Robben att han är lika snabb som han alltid varit och Van Persie hur otroligt bra han är skadefri. Jag trodde att den här turneringen kom för tidigt för Hollands nya generation och lite för sent för den gamla, men jag känner mig hyfsat motbevisad.

En regerande mästare har aldrig släppt in så många mål i en premiär och jag undrar hur tongångarna går i Spanien under lördagen. Casillas är slut/behöver en nytändning och Mourinho hade uppenbarligen rätt när han petade honom redan ifjol. Samtidigt visade Robben att firma Ramos/Pique knappast är turneringens snabbast mittbackspar, och när ytterbackarna fyller på blir de väldigt utsatta. Offensivt finns det knappast mindre att fundera på när Diego Costa tycks fundera på annat än fotboll och de andra inte kunde lösa upp den orangea muren.

Med detta sagt kan detta vara precis vad som Spanien behöver för att ”tända till”. De lär ju vara mer än måttligt laddade till nästa match och Chile lär behöva vara redo från start. Men gör Chile i stället 1-0 så undrar jag…

Avslutningsvis: Brasilen-Kroatien var riktigt bra, men det här var nog nästan ännu mer underhållande. Vad tror ni om England-Italien i morgon?

Modou Lamin Sillah är en av väldigt få glädjeämnen i UFC denna säsong. Nu avslöjar Johan Sandahl att klubben skall sätta sig ned och förhandla om en kontraktsförlängning.

– Vi har börjat prata lite om det. Han är riktigt bra och det är på gång, säger Sandahl.

Bra säger jag!

Jag misstänkte att Neymar skulle falla lätt, men det blev Fred som skämde ut sig och Neymar som smällde in den minst sagt pinsamma straffen – precis när kroaterna såg ut att vara tillbaka. Den bortdömda 2-2-kvitteringen? Man får ju uppenbarligen aldrig gå in i närkamp med målvakterna..

Annars då?

Stämningen var precis som väntat helt magisk och när Marcelo strulade till det undrar jag hur han kände sig. Neymar visade direkt att han blir att räkna med, men i övrigt kändes många Brasilianare lite tagna av stundens allvar. Kroatien däremot kommer att klara sig alldeles utmärkt i den här gruppen om man fortsätter på den inslagna vägen. Det centrala mittfältet håller absolut toppklass, och med Mandzukic åter från avstängning kanske de börjar sätta sina chanser också.

Oscar avslutade med en riktig Romario/Ronaldo-avslutning och det underbara är att vi bara har sett en av 64 matcher i detta VM!

Bra:

Simon Mårtensson: Bildar med Danny Persson en precis lika farlig duo som vi trodde. Många pinnar har försvunnit på dennes frånvaro.

Modou Lamin Sillah: Helt suverän på alla möjliga vis som mittback. Framförallt fysiskt är han helt överlägsen.

Erik Lundström: Ett lugn och en kvalitet som har saknats oerhört!

Axel Fällman: Förtjänar mer speltid med de inläggen. Har framtiden för sig och borde få chansen att utvecklas med mer speltid.

Sämre:

Kamanor: Jag känner fortfarande inte igen honom även om han ibland bjuder på någon fin aktion. Främst fysiskt saknas en hel del vad det ser ut.

Shaze: Vem spelar han för? Inte alltid för laget som det känns iaf… En klacktunnel (?) försöker man bara inte vid 0-0 när laget är i kris och kontringsmöjligheterna är uppenbara för Forward. Vinn bollen och släpp den vidare, annars tycker jag att det finns bättre alternativ..

Sudar: Den utrusningen luktade Superettansäsong, annars var det okej.

Umeå FC höll på att åka på ännu en snöplig förlust, men stolpen räddade Sudar efter ett minst sagt misslyckat ingripande. Därefter bjöd Fällman på ett klassinlägg som Danny utnyttjade till 2-0. Sedan stod Mårtensson för förarbetet, visade sin klass, och spelade fram Dannys panna till 2-0. Lika glädjande som siffrorna var också att se Erik Lundström tillbaka på planen.

Det blev dryga 20 minuter, men det är tydligt vilken skillnad klasspelare som Mårtensson och Erik Lundström gör när de spelar. Lundström stod inte för några fantastiska grejer, men han bidrar med ett lugn och passningar som bara han, och möjligtvis Wennebro, har i sig. UFC:s säsongsinledning är naturligtvis ett fiasko oavsett hur många skador de haft, men det är tydligt att laget hade tagit oerhört mycket fler poäng med Lundström och Mårtensson med från start.

Nu blir det spännande att se hur UFC bygger vidare på detta.

Kortare spelarkritik kommer.

Då var det dags. Det alla fotbollsfans har väntat på – fotbolls-VM i sambafotbollens hemland har premiär. Brasilien välkomnar ett högintressant Kroatien och jag kan utlova en ordentlig kickstart av hela turneringen.

Men vilka gör då upp om det här i slutända?

Ja, precis som vanligt gör många upp om det. Länder som Italien, Spanien, England, Frankrike, Argentina, Brasilien, Holland och så vidare har alla chansen. På det vet vi att det alltid (!) kommer en eller två uppstickare som ställer till det för de stora. I min bok finns dock bara en handfull lag som verkligen har chansen att gå hela vägen. Brasilien, Spanien, Tyskland, Italien och Belgien är i min bok dessa fem lag. Här finns stjärnor så det räcker till och blir över – men framförallt en riktigt bra defensiv över hela banan. Vi må vara i gladfotbollens hemland, men defensiven blir alltid otroligt avgörande i ett jämnt slutspel där bara 90 minuter står mellan ett avancemang och ett uttåg.

För att VM-sagan skall få ett lyckligt slut vill det till att Brasilien är det lag som går hela vägen och skapar tidernas (?!) VM-fest, och varför skall de egentligen misslyckas med detta? Backlinjen har hur många stjärnor som helst, mittfältet känns väldigt balanserat samtidigt som Neymar och Brasilien brukar rimma väldigt bra. Kanske saknas en riktig striker längst fram, men det är inte så att den som får chansen kommer att vara dålig.

Belgien har allt mer lyfts fram som en farlig outsider, och med tanke på lagets förlustfria svit i kvalet (mot bland annat Kroatien) så tror jag faktiskt att de är redo för en final redan nu. Här finns världens kanske bästa målvakt under året i Courtois, superbacken Kompany, assistkungen Hazard och blivande storstjärnor som exempelvis Januzaj och Lukaku. Laget har på bara några år samlat på sig ett antal superstjärnor och det här kan bli turneringen som på riktigt placerar dem bland de stora.

Nu njuter vi!

För något år sedan började folk snacka om Belgiens talangproduktion, och där efter har det bara exploderat. Grupp H blir lagom uppvärmning innan allvaret drar i gång..

1. Belgien: Lukaku, Hazard, Fellaini (jag vet), Courtois, Kompany, Januzaj, Mertens, Mirallas osv. Det Belgiska fotbollsundret ska testas på riktigt nu.

2. Ryssland: Capello skall med Italiensk taktik bygga för Rysk framgång. Det är inte lika spännande som när det begav sig med Arshavin och gänget för några år sedan, men gruppen klarar de nog.

3. Sydkorea: Gör upp med Algeriet om att inte bli sist.

4. Algeriet:  Sofiane Feghouli (Valencia) och Saphir Taider (Inter) är fina spelare, men mer än att slåss med Sydkorea tror jag inte att de klarar.

Tänkte mig på att tippa en slutsegrare också – det kommer framöver.