2-12 kräver en förändring!

Umeå IK har nu mött seriens två favoriter, och laget som inför säsongen satte upp skyhöga målsättningar om en topp två-placering har båda gångerna blivit totalt förnedrade. Att förlora mot de båda säger jag ingenting om, men att bli så oerhört krossade och sopade under mattan håller inte med Umeå IK:s traditioner.

Så här dåliga är inte Umeå IK, men kanske vore det på sin plats med lite ödmjukhet och självransakan. Det jag menar är att man kanske borde tänka om lite mot lag som uppenbart håller en helt annan nivå och ibland spela lite enklare. Visst ser det jättebra ut de gånger som laget med sitt vägvinnande "ticka-tacka-passningsspel" rullar sig ur motståndarnas press, men när det inte fungerar så måste det finnas en plan B. Så fort Tyresö satte upp pressen en aning och började störa de unga UIK-arnas passningsspel så blev sårbarheten uppenbar. Sedan kan jag visst tycka att siffrorna blev lite väl höga, men 12-2 i målskillnad på två matcher är inte bara en slump eller frukten av en matförgiftning. Sedan undrar jag om det fanns någon utöver Caroline Jönsson som blev riktigt irriterad över vad som inträffade under de 90 minuterna – var är de som hatar att förlora?

Noteras kan i övrigt att Lina Hurtig utgick med en befarad knäskada. Inre ledbandet har fått en smäll av oklar art. Blir hon borta länge så bävar jag över var denna säsong skall sluta. Hon och Hjohlman är i princip de enda spelarna som känns riktigt farliga i offensiv väg. På bänken finns inte mycket som lyfter laget till några höga höjder – precis samma problem som ifjol.