Varför blir jag provocerad?

Få kan ha undgått den. Armhålsdebatten. Det är sorgligt att den överhuvudtaget finns. Här är min ofärdiga syn på saken. Det är jättefint att inte alla tycker att hen måste raka sig om man inte vill.

Hanna Friden  Aftonbladet 1  Aftonbladet 2 Facebookgruppen

Mina ben växlar mellan att vara vad många skulle kalla mycket håriga, lite håriga eller rakade. Jag plockar mina ögonbryn för att inte se ut som ett troll, seriöst, de växer ihop och jag tycker faktiskt inte att det är snyggt. Jag rakar mig under armarna för att det känns bättre så för mig. Jag påstår att det inte alls har något med ideal att göra. Det finns en grupp på Facebook som uppmuntrar andra till att lägga upp bilder på sina orakade armhålor. Några av mina vänner har gått med. Jag får lite dåligt samvete för att jag mer eller mindre regelbundet rakar mig under armarna. Så ska det inte heller behöva vara.

Samma det här med vikt och jakten på ’smalhet’. I början av året var jag och en kompis och såg utställningen Smal. Den blev jag också provocerad av. Inte för att jag tycker att det rådande skönhetsidealet som får flickor och pojkar att svälta sig är bra. Det är bra att få upp ögonen men jag har själv kämpat med att gå ner i vikt och att hitta en balans mellan kost, motion och njutning. Jag har strävat, strävar fortfarande efter en hållbar och hälsosam vikt som även får mig att känna mig snyggare. För visst handlar det lite om fåfänga också men i slutändan är det mitt val och ingen annans. Det jag gör gör jag för min skull. Jag hade kunnat acceptera mig själv som några storlekar större men väljer att gå efter vad som är en hälsosam vikt för att jag vet att jag uppnå det på ett hälsosamt sätt. 

Men varför tycker jag egentligen som jag gör? Varför blir jag provocerad. Vill jag innerst inne kunna strunta i vad jag väger, slippa raka mig och strunta totalt i hur andra ser mig? Har jag blivit hjärntvättad av reklam och idealen utan att ha uppfattat det? Naturligtvis har jag det. Att raka sig är inget som vi måste det göra. Det är något som människan har hittat på men behöver det nödvändigtvis vara så fel? Egentligen borde jag kanske sluta raka mig ett tag för att se hur det känns. Låta håret bli så långt som möjligt. Men jag vill faktiskt inte. Får jag vara stolt över min kropp och min armhåla i alla fall eller räknas inte jag som feminist då? Är jag med och bidrar till förtrycket?

Den enda slutsats jag kan dra är att vi blir påverkade av vår omgivning. Av vad våra föräldrar, vänner och främlingar anser är acceptabelt eller inte. Och det handlar inte bara om utseende utan även om beteende och smak. I en perfekt borde alla kunna vara sig själva, med hår eller inte och utan att känna sig fel för att hen väljer att raka sig.

Orakad armhålla. =Okej

Rakad armhåla. = Okej.

Läs även andra bloggares åsikter om kroppsbehåring, hår, armhålor, ideal, smal, skönhetsideal