Prins sökes ej.

Jag är ingen prinsessa och jag vill inte ha någon prins. Jag tycker inte alls att det är särskilt romantiskt att vara en prinsessa och hela tiden behöva förlita sig på att det kommer karlar och räddar en ur knepiga situationer. Hade det inte kommit någon prins så hade både Snövit och Törnrosa fortfarande sovit (ja, Disneys Snövit iallafall) och Rapunzel fortfarande suttit i sitt torn. Det verkar inte som att de kommit på tanken att de kunde ta hand om sig själva och kanske undvikit djupa sömnar och höga torn. Och det behöver inte bli bra bara för att man hittar en prins, se på Julia, hon hade kanske levt till hon var hundra om det inte varit för Romeo.

Nej, jag är inte alls road av att vara någon prinsessa, jag gillar att kunna bygga mina egna möbler, laga min egen cykel och kunna använda vilket verktyg jag vill. Men, jag tycker också om att kunna virka mina egna tröjor, sy ihop hål i kläder och laga mat.

Jag är ingen flickflicka men jag är heller ingen pojkflicka. Jag är lika skicklig med en hammare som jag är med en sminkpensel, kan läsa en monteringansvisning lika enkelt som ett virkmönster och kan lika gärna göra en komplicerad manikyr som att tvätta bort 5-56 från händerna.

Det verkar som att det gör människor förvirrade. Det är inte särskilt komplicerat, egentligen. Jag är en självständig människa som kan ta hand om mig själv. Jag behöver inte vänta på att en prins ska komma och rädda mig, jag kan rädda mig själv.

Vilket gör mig i vissa mäns ögon oattraktiv. Av någon anledning verkar en del karlar leta efter väna prästkragar och jag är mer en härdig suckulent.

Jag har alltid varit sådan. När jag var ungefär nio år hade jag tråkigt och byggde en egen leksak. En trähäst med en manke på ungefär 120 cm. Jag plockade ihop ett gäng överblivna brädor, plockade på mig ett par spikar och en hammare och satte mig ute på gården och snickrade. Den blev löjligt stadig, och fick både man och svans dessutom.

Jag tycker inte att det är oattraktivt, jag tycker att det är roligt och bra. Det gör livet mer intressant, mer stimulerande. Vad är fel med det?