Jag läste recensionen av Caroline Engvalls bok, en verklighetsskildring om Tessan som var 14 år när hon började sälja sex.
Hon kom från en liten mellansvensk stad, hade engagerade föräldrar och fina syskon. Hon var duktig i skolan och älskade att vara i stallet. Men så en dag blev hon våldtagen av en kille från skolan – och då rasade allt. Med hjälp av Internet öppnades en helt ny värld. En värld av självdestruktivitet. Konsten att förstöra sig själv. Insidan var ju redan så trasig. När boken14 år till salu släpptes blev responsen enorm. Hundratals unga tjejer och killar ville berätta samma historia som Tessan. Forskningen visar att unga idag inte vänder sig till vuxna när de blivit utsatta för övergrepp. Vad kan vi göra för att hjälpa unga killar och tjejer som blivit utsatta för sexuella övergrepp att få hjälp och stöd på bästa sätt och vad kan polisen göra för att komma åt förövarna? Tystnadsklyftor skiljer generationerna åt. Hur ska vi bygga upp förtroendet för vuxenvärlden igen och vad kan politiken göra för att minska ungas utsatthet på Internet?
Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Senaste kommentarerna