Stå inte stilla i rulltrappan
Tänker i skrivande stund på berättelsen om skohandlaren som skickade två personer till Australien för att undersöka marknaden för att sälja skor där. Den ena skickade hem svaret att det inte fanns någon marknad eftersom alla gick barfota. Den andra skrev att det fanns en oändlig marknad eftersom alla var barfota. Hur kan det komma sig att vi ser så olika på en och samma händelse? Hur ofta sker det att vi missar möjligheter i våra medborgares vardag för att vi funderar i invanda mönster?
Som politiker på olika nivåer är det viktigt att inte fasta i det som är, utan se möjligheterna i det samhälle vi lever och verkar. Någon har använt uttrycket ”att stå stilla i rulltrappan innebär att åka bakåt” en bra liknelse tycker jag. Den begränsande tanken som rått har inneburit inlåsningseffekter för de många kvinnor som arbetar i den offentliga verksamheten. Jag lovar att om vi öppnade upp denna sektor för företagande så skulle vi få se många nya smarta lösningar på verksamhet vi inte ens kunnat ana. Kan ni som jag se en framtid där kvinnliga företagande erbjuder stöd och hjälp i hemmet i kombination med trädgårdstjänster eller inom det nu avreglerade Apoteksbolaget? Eget företagande inom apoteksområdet kanske i samverkan med någon annan som har ett annat specialområde. Yrkeskåren har en uppsjö av kunskaper om hur vardagen fungerar och inte fungerar för de personer som dagligen är i behov av deras tjänster. Lägger vi därtill synen på jämställdhet och ska förhålla oss till kvinnors möjligheter så blir det ett än mer märkligt förhållningssätt att begränsa yrkesmöjligheter via anställning. Uttrycket bliv vid din läst ligger nära till hands.
Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Senaste kommentarerna