Medborgare är mer än skattebetalare – reflektioner kring 1 maj

Igår var så första maj. En viktig dag för att uppmärksamma arbetares rättigheter. En dag som påminner om kampen för 8 timmars arbetsdag och som får mig att undra när tiden ska bli mogen för 6 timmars arbetsdag. Det var trots allt bara hälften av befolkningen som förvärvsarbetade när 8 timmar infördes. Sedan dess har vi dessutom sett både ökad mekanisering och digitalisering.

Det jag tänkt på mest dessa dagar är dock synen på medborgare. Allt för ofta upplever jag att människor i politiska diskussioner reduceras till konsumenter eller skattebetalare. Så också i  Moderaternas skuggbudget. De talar om att det ska löna sig att arbeta, men reformerna de vill göra är till för att det ska svida rejält att inte förvärvsarbeta.

Jag vill ha en politik som ser hela människan. Människor bidrar till samhället med så ofantligt mycket mer en den skatt vi betalar. Människor tröstar, utvecklar idéer, finns hos en anhörig som får vård, sprider glädje, tar hand om hemmet, uppfostrar barn, diskuterar, filosoferar, studerar, deltar i föreningar, skapar konst och kultur, säger ifrån, resonerar, förklarar och mycket mycket mer.

Från arbetarrörelsens kamp för 8 timmars arbetsdag står vi idag med vissa partiers kamp för att arbetarna ska arbeta så mycket som möjligt. Snabbare, effektivare, längre och till högre ålder. Vi bör istället sätta fokus på hur kan vi tillvarata den utveckling vi haft för att skapa mer livskvalitet för människor.